2015-05-25 16:36

2015-05-25 16:40

Barkborrekatastrofen efter orkanhösten

NORRA VÄRMLAND: Exkursion om härjningarna på 1970-talet

Hösten 1969 drabbades Sverige av två kraftiga stormar. Stora mängder skog fälldes av vindarna. Det stormfällt virket blev sedan grogrund till år av extrema angrepp från granbarkborre.

Hösten 1969 har blivit känd som orkanhösten. 22 september slog den första orkanen till. 10 människor omkom, mängder av träd fälldes och byggnader skadades. Kostnaderna för skadorna uppskattades till 500 miljoner kronor i dåtidens penningvärde. 1 november kom nästa slag i form av den så kallade allhelgonaorkanen i vilken sex människor omkom.

Angrep stående skog

Sommaren 1970 låg mycket av det stormfällda virket fortfarande kvar i skogarna. Det blev en perfekt grogrund för nästa katastrof. Den här gången i form av små insekter.

– På den tiden lagrade man obarkad massaved i skogen. Där förökade sig barkborrarna och vindfällorna efter stormen blev grogrund för ännu fler barkborrar. 1971 slog barkborrarna till mot stående skog, berättar Sverker Rosell, skogsskötselspecialist på Skogsstyrelsen i Värmland.

Fällor

Olika metoder för att bekämpa barkborren testades, men det dröjde nästan tio år innan insektens framfart kunde stoppas. Under tiden hade i stort sett all granskog inom vissa områden i Klarälvdalen tvingats avverkas.

– Man försökte fånga insekterna genom att lägga ut obarkat virke i skogen och sedan transportera bort det. Men det var först 1978 då de första doftfällorna kom som man verkligen kunde få bukt med problemen.

– För att undvika ett liknande scenario gäller det att få ut obarkat virke ur skogen innan sommarsemestrarna, säger Sverker Rosell.

Exkursion

Tisdag 2 juni håller Skoghistoriska sällskapet och Skogsstyrelsen en exkursion om barkborreangreppen i trakterna av Stöllet i norra Klarälvdalen.

– Vi ska bland annat se på en skog som ligger väster om den nya bron i Värnäs som klarade barkborreangreppet. Barkborren fanns där också men skogen klarade sig, varför är det ingen som riktigt vet. Markägaren vidtog inga åtgärder alls, berättar exkursionsledaren Bo-Göte Jordansson.

Hösten 1969 har blivit känd som orkanhösten. 22 september slog den första orkanen till. 10 människor omkom, mängder av träd fälldes och byggnader skadades. Kostnaderna för skadorna uppskattades till 500 miljoner kronor i dåtidens penningvärde. 1 november kom nästa slag i form av den så kallade allhelgonaorkanen i vilken sex människor omkom.

Angrep stående skog

Sommaren 1970 låg mycket av det stormfällda virket fortfarande kvar i skogarna. Det blev en perfekt grogrund för nästa katastrof. Den här gången i form av små insekter.

– På den tiden lagrade man obarkad massaved i skogen. Där förökade sig barkborrarna och vindfällorna efter stormen blev grogrund för ännu fler barkborrar. 1971 slog barkborrarna till mot stående skog, berättar Sverker Rosell, skogsskötselspecialist på Skogsstyrelsen i Värmland.

Fällor

Olika metoder för att bekämpa barkborren testades, men det dröjde nästan tio år innan insektens framfart kunde stoppas. Under tiden hade i stort sett all granskog inom vissa områden i Klarälvdalen tvingats avverkas.

– Man försökte fånga insekterna genom att lägga ut obarkat virke i skogen och sedan transportera bort det. Men det var först 1978 då de första doftfällorna kom som man verkligen kunde få bukt med problemen.

– För att undvika ett liknande scenario gäller det att få ut obarkat virke ur skogen innan sommarsemestrarna, säger Sverker Rosell.

Exkursion

Tisdag 2 juni håller Skoghistoriska sällskapet och Skogsstyrelsen en exkursion om barkborreangreppen i trakterna av Stöllet i norra Klarälvdalen.

– Vi ska bland annat se på en skog som ligger väster om den nya bron i Värnäs som klarade barkborreangreppet. Barkborren fanns där också men skogen klarade sig, varför är det ingen som riktigt vet. Markägaren vidtog inga åtgärder alls, berättar exkursionsledaren Bo-Göte Jordansson.