2015-03-05 06:00

2015-03-05 18:26

"Prat värmländska med barna!"

VÄRMLAND: Monika Sandnes uppmaning

Det började med en spaning. Varför pratade hennes värmländska vänner, förskolepersonal och egen mamma dialekt med henne men standardsvenska med barnen? Nu vill Monika Sandnes lyfta dialekten. Vad tycker du? Hör av dig till NWT eller gå in och kommentera artikeln på vår Facebooksida!

Länk till NWT:s Facebooksida.

 

När Monika Sandnes fick barn för snart tre år sedan gjorde hon en upptäckt. Vuxna runt om henne tilltalade dottern utan dialekt.

– Jag kunne höre personalen på förskolan prate öm att barna skulle hämte böllera. Men när de vände sig till barna sa de ”kan du hämta bollen”. När jag väl börje på å tänke påt så hörde jag att väldit många gjorde så.

Alla hon påpekat det för har blivit förvånade över att det stämmer. Något de inte haft en tanke på. Hon blev också medveten om hur hon själv pratade till dottern Pixie.

– Det är en sån himla fin dialekt värmländskan. Jag tycker det är synn att den inte ska få höres mer. Tänk öm en kunne ha värmländska en timme i vecka i skolan, dä vore nôt dä!

Lockar till skratt

Hon är inte ensam om att värna värmländskan. De nutida Selma Lagerlöf, Göran Tunström och Gustaf Fröding heter Ulf Malmros, Mia Skäringer och Hanna Hellquist.

Filmaren och regissören Ulf Malmros sa så här om värmländskan i en intervju i NWT för ett par år sedan:

– Idag kan jag tycka att det är fånigt att jag har slipat bort min värmländska. Men värmländskan var ganska känslig för en 20-åring som kom till Stockholm. Stod jag på inspelning och instruerade en massa statister så fnissades det om jag gjorde det på värmländska. Och ofta så tyckte folk att det var så fint med dialekten, jag kunde bli ombedd på fester att prata värmländska och så möttes jag av skratt. Och jag ville väl inte alltid varit den det skrattades åt, så värmländskan föll bort.

I många av hans filmer som Smala Sussie, Tjenare kungen, Bröllopsfotografen och Mammas pojkar pratar karaktärerna värmländska. Till hans senaste produktion, tv-serien Ack Värmland med premiär fredag 13 mars, efterlyste han unga skådespelare som talar ”tjusig värmländska”.

Ambassadörer

Liksom komikern, skådespelerskan och författaren Mia Skäringer, journalisten och författaren Hanna Hellquist och konstnären Lars Lerin är han ambassadör för värmländskan som dialekt.

Den hyllas också gärna av andra, utanför Värmland. Något som språkvetaren, komikern och programledaren Fredrik Lindström uppmärksammat ett flertal gånger. Inte minst i tv-serien Svenska dialektmysterier, och senast i tidningen Språk.

– Den som har en dialekt har en historia, och den berättar om var man vuxit upp och blivit människa. Och ibland säger den mer än så, den påstår något om ens personlighet. Somliga dialekter är som en varudeklaration stämplad på talaren. Värmländskan, till exempel. Den typiska värmlänningen är oförställd, go och gla, brer på och broderer ut.

Positiv reaktion

Monika Sandnes vill att vi ska vara stolta över vår dialekt, även om andra tycker den låter bonnig och töntig.

– Jag bodde innan med en kille från Stockhôlm och jag märkte hur jag ansträngde mig för å prate finnt. Nu bor jag med en norsk och kände att det var så skönnt att bare släppe alla tanker på hur ja prater. Det tog så möe energi att prate tydligt. Men det här grumsmåle, dä ä bôtten i mig dä.

Under veckan tog hon upp dialekten och tilltalet till barnen på Pixies förskola. Det blev ett långt och intressant samtal. Och ett uppvaknande.

– Vi hade en kurs på utbildningen som hette ”Röst och talvård”. Vi fick lära oss att tala tydligt till barnen. Ju bredare dialekt desto längre fick man gå kursen, speciellt de från Hagfors fick det kämpigt minns jag, säger Lena Thorén Lundmark på Utterns förskola i Deje.

Hon blev klar förskolepedagogen i början av 1980-talet. Hennes yngre kollegor har aldrig hört talas om en sådan kurs i utbildningen, inte heller att de ska prata tydligt och utan dialekt.

– Eftersom vi möter barn med många olika bakgrund är det viktigt att vi gör oss förstådda. Därför jobbar vi mycket med kroppsspråk som är universellt. Men vi gick i gång på det här och ska ta upp det som en del under nästa arbetsplatsträff, säger Lena Thorén Lundmark.

 

Länk till NWT:s Facebooksida.

 

När Monika Sandnes fick barn för snart tre år sedan gjorde hon en upptäckt. Vuxna runt om henne tilltalade dottern utan dialekt.

– Jag kunne höre personalen på förskolan prate öm att barna skulle hämte böllera. Men när de vände sig till barna sa de ”kan du hämta bollen”. När jag väl börje på å tänke påt så hörde jag att väldit många gjorde så.

Alla hon påpekat det för har blivit förvånade över att det stämmer. Något de inte haft en tanke på. Hon blev också medveten om hur hon själv pratade till dottern Pixie.

– Det är en sån himla fin dialekt värmländskan. Jag tycker det är synn att den inte ska få höres mer. Tänk öm en kunne ha värmländska en timme i vecka i skolan, dä vore nôt dä!

Lockar till skratt

Hon är inte ensam om att värna värmländskan. De nutida Selma Lagerlöf, Göran Tunström och Gustaf Fröding heter Ulf Malmros, Mia Skäringer och Hanna Hellquist.

Filmaren och regissören Ulf Malmros sa så här om värmländskan i en intervju i NWT för ett par år sedan:

– Idag kan jag tycka att det är fånigt att jag har slipat bort min värmländska. Men värmländskan var ganska känslig för en 20-åring som kom till Stockholm. Stod jag på inspelning och instruerade en massa statister så fnissades det om jag gjorde det på värmländska. Och ofta så tyckte folk att det var så fint med dialekten, jag kunde bli ombedd på fester att prata värmländska och så möttes jag av skratt. Och jag ville väl inte alltid varit den det skrattades åt, så värmländskan föll bort.

I många av hans filmer som Smala Sussie, Tjenare kungen, Bröllopsfotografen och Mammas pojkar pratar karaktärerna värmländska. Till hans senaste produktion, tv-serien Ack Värmland med premiär fredag 13 mars, efterlyste han unga skådespelare som talar ”tjusig värmländska”.

Ambassadörer

Liksom komikern, skådespelerskan och författaren Mia Skäringer, journalisten och författaren Hanna Hellquist och konstnären Lars Lerin är han ambassadör för värmländskan som dialekt.

Den hyllas också gärna av andra, utanför Värmland. Något som språkvetaren, komikern och programledaren Fredrik Lindström uppmärksammat ett flertal gånger. Inte minst i tv-serien Svenska dialektmysterier, och senast i tidningen Språk.

– Den som har en dialekt har en historia, och den berättar om var man vuxit upp och blivit människa. Och ibland säger den mer än så, den påstår något om ens personlighet. Somliga dialekter är som en varudeklaration stämplad på talaren. Värmländskan, till exempel. Den typiska värmlänningen är oförställd, go och gla, brer på och broderer ut.

Positiv reaktion

Monika Sandnes vill att vi ska vara stolta över vår dialekt, även om andra tycker den låter bonnig och töntig.

– Jag bodde innan med en kille från Stockhôlm och jag märkte hur jag ansträngde mig för å prate finnt. Nu bor jag med en norsk och kände att det var så skönnt att bare släppe alla tanker på hur ja prater. Det tog så möe energi att prate tydligt. Men det här grumsmåle, dä ä bôtten i mig dä.

Under veckan tog hon upp dialekten och tilltalet till barnen på Pixies förskola. Det blev ett långt och intressant samtal. Och ett uppvaknande.

– Vi hade en kurs på utbildningen som hette ”Röst och talvård”. Vi fick lära oss att tala tydligt till barnen. Ju bredare dialekt desto längre fick man gå kursen, speciellt de från Hagfors fick det kämpigt minns jag, säger Lena Thorén Lundmark på Utterns förskola i Deje.

Hon blev klar förskolepedagogen i början av 1980-talet. Hennes yngre kollegor har aldrig hört talas om en sådan kurs i utbildningen, inte heller att de ska prata tydligt och utan dialekt.

– Eftersom vi möter barn med många olika bakgrund är det viktigt att vi gör oss förstådda. Därför jobbar vi mycket med kroppsspråk som är universellt. Men vi gick i gång på det här och ska ta upp det som en del under nästa arbetsplatsträff, säger Lena Thorén Lundmark.