2015-02-27 17:41

2015-02-27 17:42

Felaktig information bakom protesten

KARLSTAD/LÅNGSERUD: Flyktingarna fick ursäkt av Migrationsverket

Efter en natt i bussen kom de 13 flyktingarna till före detta Hotell Vildmarken i Långserud.
Men det först efter att ha fått en ursäkt av Migrationsverket.
– Man har inte fått rätt information innan, säger enhetschefen Lotta Anderberg.

De 13 syriska och somaliska männen var till synes både trötta och hungriga när de anlände till flyktingförläggingen i minibussar och bilar, vid 11.30-tiden på fredagen. Det var slutet på ett dramatisk dygn. Vissa var besvikna.

– Det här är inte vad de sagt till oss innan. Men det ska gå, det får vara okej, säger en av dem.

Och tillägger:

– Vad har vi för val?

För det var inte två längor campingstugor i skogen, sju kilometer in på en grusväg utanför Säffle, som flyktingarna hade tänkt sig när de på order lämnade flyktinganläggningen i Skara på torsdagen.

Karlstad blev Långserud

Och varför skulle de det? De hade ju fått höra något helt annat.

Flyktingarna hade fått höra att då Skaraanläggningen ska dra ner på platser skulle de få flytta till Karlstad.

– Vad jag kan se har man inte fått helt riktig information innan, säger Lotta Anderberg, enhetschef på Migrationsverket.

– Långserud och Karlstad – det känns som ganska stor skillnad. Det har jag bett om ursäkt för.

Det är inte första gången Migrationsverket hamnar i den här situationen – vad säger du om det?

– Jag beklagar det förstås. Eller rättare sagt: vi måste använda oss av de platser vi har och de ligger inte alltid centralt.

Vägrade gå ur

Natten till fredagen tillbringade flyktingarna i bussen som stod parkerad utanför polishuset i Karlstad. Det var dit busschauffören åkte efter att ha stannat till i Långserud på torsdagen, när han insett att resenärerna inte tänkte lämna bussen.

På fredagsförmiddagen fick Lotta Anderberg personligen åka till bussen för att prata med de missnöjda flyktingarna. Efteråt, innan de flyttades från bussen till andra fordon, fick hon frågan vad som sagts. Svaret:

– Vildmarken är det vi kan erbjuda. Man har också möjlighet att bo hos släktingar eller vänner. Det är de alternativ som finns.

Har de accepterat det här?

– Ja.

Enligt en flykting som NWT pratat med finns besvikelsen inte i standarden på boendet. Det handlar om platsen.

– Jag försöker lära mig svenska, jag vill lära mig svenska. Hur ska jag kunna göra det utan att vara på ett ställe där det går att träffa människor?

– Jag har inga krav, jag behöver inte bo mitt i en stad. Men jag vill bo på ett ställe där man kan träffa människor.

”Vet ingenting”

De vet inte heller hur länge de ska stanna på det före detta hotellet.

– En månad, två månader..? säger mannen och rycker på axlarna.

– Vi vet ingenting.

När fordonen kom fram till boendet gick några av flyktingarna direkt in och åt. Andra dröjde sig kvar. Någon satt kvar i bussen och fick övertalas att komma ut.

En annan blev sittande på stubbe och begravde ansiktet i händerna.

Av allt att döma grät han.

De 13 syriska och somaliska männen var till synes både trötta och hungriga när de anlände till flyktingförläggingen i minibussar och bilar, vid 11.30-tiden på fredagen. Det var slutet på ett dramatisk dygn. Vissa var besvikna.

– Det här är inte vad de sagt till oss innan. Men det ska gå, det får vara okej, säger en av dem.

Och tillägger:

– Vad har vi för val?

För det var inte två längor campingstugor i skogen, sju kilometer in på en grusväg utanför Säffle, som flyktingarna hade tänkt sig när de på order lämnade flyktinganläggningen i Skara på torsdagen.

Karlstad blev Långserud

Och varför skulle de det? De hade ju fått höra något helt annat.

Flyktingarna hade fått höra att då Skaraanläggningen ska dra ner på platser skulle de få flytta till Karlstad.

– Vad jag kan se har man inte fått helt riktig information innan, säger Lotta Anderberg, enhetschef på Migrationsverket.

– Långserud och Karlstad – det känns som ganska stor skillnad. Det har jag bett om ursäkt för.

Det är inte första gången Migrationsverket hamnar i den här situationen – vad säger du om det?

– Jag beklagar det förstås. Eller rättare sagt: vi måste använda oss av de platser vi har och de ligger inte alltid centralt.

Vägrade gå ur

Natten till fredagen tillbringade flyktingarna i bussen som stod parkerad utanför polishuset i Karlstad. Det var dit busschauffören åkte efter att ha stannat till i Långserud på torsdagen, när han insett att resenärerna inte tänkte lämna bussen.

På fredagsförmiddagen fick Lotta Anderberg personligen åka till bussen för att prata med de missnöjda flyktingarna. Efteråt, innan de flyttades från bussen till andra fordon, fick hon frågan vad som sagts. Svaret:

– Vildmarken är det vi kan erbjuda. Man har också möjlighet att bo hos släktingar eller vänner. Det är de alternativ som finns.

Har de accepterat det här?

– Ja.

Enligt en flykting som NWT pratat med finns besvikelsen inte i standarden på boendet. Det handlar om platsen.

– Jag försöker lära mig svenska, jag vill lära mig svenska. Hur ska jag kunna göra det utan att vara på ett ställe där det går att träffa människor?

– Jag har inga krav, jag behöver inte bo mitt i en stad. Men jag vill bo på ett ställe där man kan träffa människor.

”Vet ingenting”

De vet inte heller hur länge de ska stanna på det före detta hotellet.

– En månad, två månader..? säger mannen och rycker på axlarna.

– Vi vet ingenting.

När fordonen kom fram till boendet gick några av flyktingarna direkt in och åt. Andra dröjde sig kvar. Någon satt kvar i bussen och fick övertalas att komma ut.

En annan blev sittande på stubbe och begravde ansiktet i händerna.

Av allt att döma grät han.