2015-06-15 06:00

2015-06-15 06:00

Tårar, skratt och mycket kärlek

Jag har böjt ner huvudet för att göra en anteckning om björkar, ormbunkar och hundkex som pryder väggarna och de orange och rosa blommorna på bänkradernas dörrar när prins Carl Philip svischar förbi. Han ser självsäker, stolt och glad ut när han går fram och ställer sig vid altaret.

Slottskyrkans bänkrader är fyllda av de 500 inbjudna gästerna. På min rad, nummer 25, sitter åtta journalister. Jag och Ragna Fahlander, i sin fina Aspebodadräkt, från Dalarnas Tidningar har fått reserverade platser längs med altargången. Orgeln spelar, prinsessan Leonore testar akustiken och Carl Philip ber alla sätta sig ner.

Enyas Athair ar Neamh spelas och i dörröppningen står bruden redo att skrida in med sin pappa vid armen. Framför henne stjäl prinsessan Estelles uttrycksfulla ansikte och testandet av lackskorna uppmärksamheten. Men bara en stund. För när prins Carl Philip möter upp sin brud och tar över hennes hand är de som magneter för all energi.

Deras kärlek överskuggar de ceremoniella delarna av bröllopet och de gör den här officiella och väldokumenterade knappa timmen till sin egen.

När Sofia Hellqvist efter en nanopaus säger sitt ja stiger jublet utanför kyrkan, tränger igenom stenväggarna och sprider sig som ett pärlband av fnitter och tårar inne i kyrkan. Och jo de kommer även längs med altargången på bänkrad 25. När Salem al Fakir sjunger sin version av Coldplays Fix you med orkester och gospelkör kommer mina tårar. Salems röst och hela studsande person därframme är lika magiskt rätt som okonventionellt.

Att sedan se bland andra kronprinsparet Mette-Marit och Haakon skaka rumpa till Joyful, Joyful på väg ut ur kyrkan efter att solisten Samuel Ljungbladh fått hela kyrkan att klappa takten till gospelsvänget förstår man att det är något som knappast hänt innan detta bröllop i de kungliga kretsarna.

Men de lyckades, trots en allt annat än rak väg till altaret, och kvällens efterföljande tal bara förstärker bilden av ett starkt och kärleksfullt par som lyfter varandra till ett värdigt hertigpar av Värmland.

Vi går alla ut med ett brett leende på läpparna och får ett glas bubbel i handen utanför kyrkan på väg nedför trappan till Logården där prinsparet tar emot folkets jubel.

Den 26-27 augusti kan vi välkomna dem hit till Värmland under deras första officiella besök som gifta. Och de får gärna ställa till med fest så jag får ta fram min knälånga puderrosa klänning igen. Då slipper jag sparka av mig klackarna på borggården och slalomspringa på Stockholms folktäta gator för att precis hinna med tåget.

Jag har böjt ner huvudet för att göra en anteckning om björkar, ormbunkar och hundkex som pryder väggarna och de orange och rosa blommorna på bänkradernas dörrar när prins Carl Philip svischar förbi. Han ser självsäker, stolt och glad ut när han går fram och ställer sig vid altaret.

Slottskyrkans bänkrader är fyllda av de 500 inbjudna gästerna. På min rad, nummer 25, sitter åtta journalister. Jag och Ragna Fahlander, i sin fina Aspebodadräkt, från Dalarnas Tidningar har fått reserverade platser längs med altargången. Orgeln spelar, prinsessan Leonore testar akustiken och Carl Philip ber alla sätta sig ner.

Enyas Athair ar Neamh spelas och i dörröppningen står bruden redo att skrida in med sin pappa vid armen. Framför henne stjäl prinsessan Estelles uttrycksfulla ansikte och testandet av lackskorna uppmärksamheten. Men bara en stund. För när prins Carl Philip möter upp sin brud och tar över hennes hand är de som magneter för all energi.

Deras kärlek överskuggar de ceremoniella delarna av bröllopet och de gör den här officiella och väldokumenterade knappa timmen till sin egen.

När Sofia Hellqvist efter en nanopaus säger sitt ja stiger jublet utanför kyrkan, tränger igenom stenväggarna och sprider sig som ett pärlband av fnitter och tårar inne i kyrkan. Och jo de kommer även längs med altargången på bänkrad 25. När Salem al Fakir sjunger sin version av Coldplays Fix you med orkester och gospelkör kommer mina tårar. Salems röst och hela studsande person därframme är lika magiskt rätt som okonventionellt.

Att sedan se bland andra kronprinsparet Mette-Marit och Haakon skaka rumpa till Joyful, Joyful på väg ut ur kyrkan efter att solisten Samuel Ljungbladh fått hela kyrkan att klappa takten till gospelsvänget förstår man att det är något som knappast hänt innan detta bröllop i de kungliga kretsarna.

Men de lyckades, trots en allt annat än rak väg till altaret, och kvällens efterföljande tal bara förstärker bilden av ett starkt och kärleksfullt par som lyfter varandra till ett värdigt hertigpar av Värmland.

Vi går alla ut med ett brett leende på läpparna och får ett glas bubbel i handen utanför kyrkan på väg nedför trappan till Logården där prinsparet tar emot folkets jubel.

Den 26-27 augusti kan vi välkomna dem hit till Värmland under deras första officiella besök som gifta. Och de får gärna ställa till med fest så jag får ta fram min knälånga puderrosa klänning igen. Då slipper jag sparka av mig klackarna på borggården och slalomspringa på Stockholms folktäta gator för att precis hinna med tåget.