2015-10-06 06:00

2015-10-06 12:22

"Marken började skaka rejält"

NEPAL: Bergsguiden om globala uppvärmningen, skräp och jordbävningen

Saran Subba har jobbat som bergsguide i Nepal i 17 år.
Minnena har hunnit bli många. Det mest dramatiska fick han i april tidigare i år.
– Det var svårt att stå upprätt.

Det var den 25 april som den kraftiga jordbävningen inträffade i Nepal. Den mättes till 7,9 på richterskalan och över 9 000 personer omkom.

Saran Subba befann sig själv högt uppe i Himalaya när jordbävningen började.

– Vi var på väg ner och hade precis kommit in i skogen. Plötsligt började marken skaka rejält, det var svårt att stå upprätt. Det gick jordskred och laviner runt omkring oss.

Expeditionsmedlemmarna tog sig sakta men säkert ner till Lukla, en by på 2 800 meters höjd, där de blev kvar i några dagar. Först där insåg de omfattningen av katastrofen. Saran Subba fick kontakt med sin svenska fru och fick beskedet att många, så väl vänner som okända, ville hjälpa till med hjälpsändningar och pengar.

– Vi tog oss ut till bergsbyar med stora mängder mat, tält, sovsäckar och byggnadsmaterial för att kunna bygga tillfälliga hus. Vi köpte även leksaker till barnen.

Så pengarna som samlades in kom till användning?

– Verkligen.

Hur mår då det nepalesiska folket i dag? Saran Subba säger att rädslan var konstant i början, då det under första månaden efter skalvet kunde bli över tio kraftiga efterskalv per dag.

– Det är först nu, när jag kommit till Sverige som jag har kunnat sova en hel natt. Även om skalven hade lagt sig, så fanns rädslan där. Men det nepalesiska folket kommer att återhämta sig. Vi är i grunden ett mycket starkt och positivt folk, det kommer rädda oss även den här gången.

Utbildade guider

Oktober–november är den bästa perioden för klättring i området berättar Saran Subba, men bokningarna har till viss del minskat efter jordbävningen.

– Många är rädda för att boka in en resa just nu, men de allra flesta av distrikten är säkra att röra sig i, säger han och tillägger att många har valt att inte avboka sina klättringar.

– De som varit där vill tillbaka och träffa de som de känner och se hur det är efter jordbävningen.

I 17 år har han hjälpt bergsklättrare att bestiga bergen i Himalaya. Han säger att med åren har guiderna fått bättre utbildning och blivit certifierade, därmed har också vandringarna blivit säkrare.

Vad gäller klättrarna, är de förberedda när de kommer?

– Det varierar. Vi har en del berg som inte är så tekniskt utmanande, men vi hjälper till med enklare träning och visar hur man går på bästa sätt, säger Saran Subba.

Han säger också att på de högsta bergen i massivet, framför allt på Mount Everest, har man tyvärr problem med oerfarna klättrare.

– En del betalar gärna dyra pengar för att bli släpade upp på värdens högsta berg. Vad de inte verkar förstå är att de riskerar livet – både sitt eget och andras!

Du säger att guiderna har blivit bättre, men finns det någon ”svart marknad”?

– Ja, många kommer till Nepal utan att ha förbokat en klättring och försöker hitta en guide på gatan. De har lägre priser, men det är ett spel och inget jag rekommenderar.

Vid sidan av jordbävningen, vad är det värsta du varit med om under åren i bergen?

– 2006 var jag med en grupp på berget Ama Dablam där många hamnade i en lavin och några dog, säger Saran Subba.

Expeditionen avbröts men Saran berättar att han sedan dess velat komma upp till toppen, vilket han lyckades med tidigare i år.

Uppvärmningen ett hot

Det är inte vara jordbävningar och laviner som kan sätta käppar i hjulet för bergsklättringsindustrin. Även Himalaya har märkt av den globala uppvärmningen.

– Under de senaste åren har vi börjat märka av den. Hela världen påverkas av den, fram tills nyligen har det inte varit något större problem. Men nu har vi upptäckt att det bildats sjöar som inte fanns för tio år sedan och isen har blivit mindre stabil, så det är en förändring på gång.

För något år sedan omkom 18 klättrare sedan ett stort ismassiv rasat. Vilket tros ha med uppvärmningen att göra.

Ett annat problem är allt skräp som turister lämnar efter sig längs med vandringarna. Men där tycker Saran Subba att regeringen har gjort en bra insats.

– När turisterna kommer för att påbörja sin vandring får de lämna en avgift som de får tillbaka om de har med sig nog med skräp hem. Och i april i år förbjöd man dessutom plastpåsar i Kathmandu, ett initiativ som redan tagits i flera grannländer.

Det var den 25 april som den kraftiga jordbävningen inträffade i Nepal. Den mättes till 7,9 på richterskalan och över 9 000 personer omkom.

Saran Subba befann sig själv högt uppe i Himalaya när jordbävningen började.

– Vi var på väg ner och hade precis kommit in i skogen. Plötsligt började marken skaka rejält, det var svårt att stå upprätt. Det gick jordskred och laviner runt omkring oss.

Expeditionsmedlemmarna tog sig sakta men säkert ner till Lukla, en by på 2 800 meters höjd, där de blev kvar i några dagar. Först där insåg de omfattningen av katastrofen. Saran Subba fick kontakt med sin svenska fru och fick beskedet att många, så väl vänner som okända, ville hjälpa till med hjälpsändningar och pengar.

– Vi tog oss ut till bergsbyar med stora mängder mat, tält, sovsäckar och byggnadsmaterial för att kunna bygga tillfälliga hus. Vi köpte även leksaker till barnen.

Så pengarna som samlades in kom till användning?

– Verkligen.

Hur mår då det nepalesiska folket i dag? Saran Subba säger att rädslan var konstant i början, då det under första månaden efter skalvet kunde bli över tio kraftiga efterskalv per dag.

– Det är först nu, när jag kommit till Sverige som jag har kunnat sova en hel natt. Även om skalven hade lagt sig, så fanns rädslan där. Men det nepalesiska folket kommer att återhämta sig. Vi är i grunden ett mycket starkt och positivt folk, det kommer rädda oss även den här gången.

Utbildade guider

Oktober–november är den bästa perioden för klättring i området berättar Saran Subba, men bokningarna har till viss del minskat efter jordbävningen.

– Många är rädda för att boka in en resa just nu, men de allra flesta av distrikten är säkra att röra sig i, säger han och tillägger att många har valt att inte avboka sina klättringar.

– De som varit där vill tillbaka och träffa de som de känner och se hur det är efter jordbävningen.

I 17 år har han hjälpt bergsklättrare att bestiga bergen i Himalaya. Han säger att med åren har guiderna fått bättre utbildning och blivit certifierade, därmed har också vandringarna blivit säkrare.

Vad gäller klättrarna, är de förberedda när de kommer?

– Det varierar. Vi har en del berg som inte är så tekniskt utmanande, men vi hjälper till med enklare träning och visar hur man går på bästa sätt, säger Saran Subba.

Han säger också att på de högsta bergen i massivet, framför allt på Mount Everest, har man tyvärr problem med oerfarna klättrare.

– En del betalar gärna dyra pengar för att bli släpade upp på värdens högsta berg. Vad de inte verkar förstå är att de riskerar livet – både sitt eget och andras!

Du säger att guiderna har blivit bättre, men finns det någon ”svart marknad”?

– Ja, många kommer till Nepal utan att ha förbokat en klättring och försöker hitta en guide på gatan. De har lägre priser, men det är ett spel och inget jag rekommenderar.

Vid sidan av jordbävningen, vad är det värsta du varit med om under åren i bergen?

– 2006 var jag med en grupp på berget Ama Dablam där många hamnade i en lavin och några dog, säger Saran Subba.

Expeditionen avbröts men Saran berättar att han sedan dess velat komma upp till toppen, vilket han lyckades med tidigare i år.

Uppvärmningen ett hot

Det är inte vara jordbävningar och laviner som kan sätta käppar i hjulet för bergsklättringsindustrin. Även Himalaya har märkt av den globala uppvärmningen.

– Under de senaste åren har vi börjat märka av den. Hela världen påverkas av den, fram tills nyligen har det inte varit något större problem. Men nu har vi upptäckt att det bildats sjöar som inte fanns för tio år sedan och isen har blivit mindre stabil, så det är en förändring på gång.

För något år sedan omkom 18 klättrare sedan ett stort ismassiv rasat. Vilket tros ha med uppvärmningen att göra.

Ett annat problem är allt skräp som turister lämnar efter sig längs med vandringarna. Men där tycker Saran Subba att regeringen har gjort en bra insats.

– När turisterna kommer för att påbörja sin vandring får de lämna en avgift som de får tillbaka om de har med sig nog med skräp hem. Och i april i år förbjöd man dessutom plastpåsar i Kathmandu, ett initiativ som redan tagits i flera grannländer.