2015-04-18 06:00

2015-04-18 06:00

Utsedd att lösa tiggarfrågan

SVERIGE: Kommer till Karlstad i september

Han har fått ett tufft jobb, Martin Valfridsson. Sedan 29:e januari är han nationell samordnare för arbetet med utsatta EU-migranter. På ett år ska han hitta gångbara vägar för kommuner, landsting och myndigheter i mötet med tiggarna.

Det är bråda dagar för Martin Valfridsson och lite tid i korridorerna på regeringskansliet. I sitt nya uppdrag som nationell samordnare för arbetet med tiggande EU-migranter tillbringar han i stället sin tid ute i landets kommuner och bland hjälporganisationer i Rumänien, där de flesta tiggande romerna kommer ifrån.

– Jag har varit i Rumänien två gånger redan och rest runt till flera kommuner för att stödja det arbete som utförs av myndigheter, kommuner, landsting och organisationer som möter utsatta EU-medborgare som vistas tillfälligt i Sverige.

Martin Valfridsson är en 44-årig jurist från Stockholm med en bakgrund som rådman, rättsråd i EU och statssekreterare åt tidigare justitieminister Beatrice Ask. Han känner stark medkänsla med tiggaren men några pengar ger han inte.

– Jag brukar titta människorna i ögonen och säga hej, och även om det är tragiskt för den enskilde så skänker jag hellre pengar till organisationer som jobbar med de strukturella problemen som drivit dessa människor till sådan fattigdom att de sitter på gatorna här med en pappmugg framför sig.

Delvis organiserat

Regeringsinsatsen med en nationell samordnare är relevant då tiggarna inte kommer bli färre framöver.

– Jag tror man ska utgå i från att det genom den fria rörligheten och fattigdomen för vissa folkgrupper fortsätter komma utsatta personer hit. Därför rekommenderar jag en långsiktig planering för det i kommunerna.

Men något ekonomiskt stöd tror han inte att kommunerna kan räkna med från regeringen.

– Det är en budgetfråga så det får man nog utgå ifrån att man får lösa på egen hand.

En hett omdebatterat ämne är om tiggeriet är organiserat eller om de kommer enskilt och får behålla pengarna själva.

– Det spelar stor roll för hur man ser på tiggeriet och att skänka pengar. Den bild jag har just nu är att det varierar väldigt. Det finns de som är här frivilligt och får alla pengar själva och sedan finns det olika former där utsatta människor blir utnyttjade som inte är så smakfullt. Inte nödvändigtvis till den brottsnivån att det handlar om människohandel, men avskyvärt ändå, säger Martin Valfridsson.

Se människorna

I både Rumänien och Bulgarien har han mött goda krafter som jobbar långsiktigt med alternativ på hemmaplan för att stoppa pengar i en pappersmugg och det finns höga förväntningar på honom.

– Det är ett svårt uppdrag och ingen tror att jag löser hela frågan med tiggeri, men det är bra att inte blunda för frågan utan ta tag i den. Jag tycker man ska anstränga sig och se personerna som sitter på gatan som medmänniskor och inte ge efter och tappa vår positiva människosyn.

I september kommer Martin Valfridsson till Karlstad för att medverka i konferensen ”På spaning i välfärden”. Han träffar då även Karlstads kommun för att diskutera gatutiggeri och de utsatta romernas situation.

Det är bråda dagar för Martin Valfridsson och lite tid i korridorerna på regeringskansliet. I sitt nya uppdrag som nationell samordnare för arbetet med tiggande EU-migranter tillbringar han i stället sin tid ute i landets kommuner och bland hjälporganisationer i Rumänien, där de flesta tiggande romerna kommer ifrån.

– Jag har varit i Rumänien två gånger redan och rest runt till flera kommuner för att stödja det arbete som utförs av myndigheter, kommuner, landsting och organisationer som möter utsatta EU-medborgare som vistas tillfälligt i Sverige.

Martin Valfridsson är en 44-årig jurist från Stockholm med en bakgrund som rådman, rättsråd i EU och statssekreterare åt tidigare justitieminister Beatrice Ask. Han känner stark medkänsla med tiggaren men några pengar ger han inte.

– Jag brukar titta människorna i ögonen och säga hej, och även om det är tragiskt för den enskilde så skänker jag hellre pengar till organisationer som jobbar med de strukturella problemen som drivit dessa människor till sådan fattigdom att de sitter på gatorna här med en pappmugg framför sig.

Delvis organiserat

Regeringsinsatsen med en nationell samordnare är relevant då tiggarna inte kommer bli färre framöver.

– Jag tror man ska utgå i från att det genom den fria rörligheten och fattigdomen för vissa folkgrupper fortsätter komma utsatta personer hit. Därför rekommenderar jag en långsiktig planering för det i kommunerna.

Men något ekonomiskt stöd tror han inte att kommunerna kan räkna med från regeringen.

– Det är en budgetfråga så det får man nog utgå ifrån att man får lösa på egen hand.

En hett omdebatterat ämne är om tiggeriet är organiserat eller om de kommer enskilt och får behålla pengarna själva.

– Det spelar stor roll för hur man ser på tiggeriet och att skänka pengar. Den bild jag har just nu är att det varierar väldigt. Det finns de som är här frivilligt och får alla pengar själva och sedan finns det olika former där utsatta människor blir utnyttjade som inte är så smakfullt. Inte nödvändigtvis till den brottsnivån att det handlar om människohandel, men avskyvärt ändå, säger Martin Valfridsson.

Se människorna

I både Rumänien och Bulgarien har han mött goda krafter som jobbar långsiktigt med alternativ på hemmaplan för att stoppa pengar i en pappersmugg och det finns höga förväntningar på honom.

– Det är ett svårt uppdrag och ingen tror att jag löser hela frågan med tiggeri, men det är bra att inte blunda för frågan utan ta tag i den. Jag tycker man ska anstränga sig och se personerna som sitter på gatan som medmänniskor och inte ge efter och tappa vår positiva människosyn.

I september kommer Martin Valfridsson till Karlstad för att medverka i konferensen ”På spaning i välfärden”. Han träffar då även Karlstads kommun för att diskutera gatutiggeri och de utsatta romernas situation.