2015-09-24 16:16

2015-09-24 16:16

Siktar på att lyfta Sunne till tvåan

PORTRÄTTET: Joel Fallberg

Tiden i Hagfors har varit rik på både framgångar och utveckling, men när Joel Fallberg nu återvänder till Sunne IBK efter två år känns det bara bra – trots att det innebär ett nedåtkliv från division ett till division tre.
– Jag gör det inte för sportens skull utan för min egen, säger den meriterade forwarden.

Joel Fallbergs historia med innebandyn började med att titta på storebror Samuels matcher. Vid sex, sju års ålder började han själv träna någon gång i veckan, och sedan var han fast.

– Det är en intensiv och händelserik sport. Planen är ju så mycket mindre än fotbollsplanen eller ishockeyrinken, så det blir ett intensivare spel. Man kan släppa in tre mål och göra tre mål på bara ett par minuter.

Okomplicerad tjusning

Det finns en klyscha om att innebandy spelar man om man inte är tillräckligt bra för ishockey. Det stämmer inte, men viss sanning finns ändå i att innebandyn är mindre komplicerad och har färre regler och saker att hålla ordning på.

– Det tror jag gör att det är en sport som passar många, att man lätt kommer in i det och inte behöver några förkunskaper.

Värt besväret

För tre år sedan var tanken att Joel skulle börja innebandygymnasiet i Hagfors. I samband med det värvades han också till Hagfors IBS. Han kom att börja gymnasiet i Sunne i stället, men stannade ändå kvar i Hagfors A-lag i två år. Att pendla de sex milen med buss för att hålla i gång träningen har inte varit enkelt, men alltid värt det.

– Det har varit väldigt körigt, men piggat upp mer än det tröttat ut. Annars hade det nog aldrig gått. Och tiden i Hagfors har betytt hur mycket som helst för min utveckling. På två veckor lärde jag mig mer om innebandy än jag tidigare gjort under sju år.

För egen skull

Hagfors IBS har tagit honom till både Värmlandslaget och till SM-slutspel 2013 och 2014. Att han nu väljer att återgå till sitt gamla hemlag och går ner två divisioner väcker förvåning hos många.

– Det är många som frågar varför, men jag gör det inte för sporten utan för mig själv. Jag är i en period nu efter studenten där jag inte riktigt vet vad jag ska göra härnäst, och det är skönt att vara hemma under tiden och inte längre behöva pendla för att spela. Möjligheten att gå upp igen finns ju alltid.

Men visst saknar han Hagfors-grabbarna.

– Jag såg ett filmklipp från när de vann en match i helgen och kände att jag skulle ha varit där. De är som en familj för mig.

Bra idrottskommun

Att Joel fått odla sina sportintressen i Sunne, är han väldigt tacksam för.

– Sunne är skitbra på sportsidan! Det finns många olika sporter att välja mellan, bra klubbar och man kan spela på alla nivåer. Det kan nog vara svårt för många att våga börja om ”alla andra” redan spelar på hög nivå.

Att bli proffs är ingenting han direkt strävar efter.

– Såklart vill man alltid bli bättre, men jag har aldrig haft ambitionen att bli proffs. Och det är ovanligt att man kan leva på innebandyn. Jag tar det som det kommer.

Nästa delmål blir att göra en bra serie med Sunne IBK. Inställningen är att gå upp till division två.

– Det tror jag att vi gör, om alla får vara friska och skadefria. Det ska bli härligt att spela med mina gamla kompisar igen.

Joel Fallbergs historia med innebandyn började med att titta på storebror Samuels matcher. Vid sex, sju års ålder började han själv träna någon gång i veckan, och sedan var han fast.

– Det är en intensiv och händelserik sport. Planen är ju så mycket mindre än fotbollsplanen eller ishockeyrinken, så det blir ett intensivare spel. Man kan släppa in tre mål och göra tre mål på bara ett par minuter.

Okomplicerad tjusning

Det finns en klyscha om att innebandy spelar man om man inte är tillräckligt bra för ishockey. Det stämmer inte, men viss sanning finns ändå i att innebandyn är mindre komplicerad och har färre regler och saker att hålla ordning på.

– Det tror jag gör att det är en sport som passar många, att man lätt kommer in i det och inte behöver några förkunskaper.

Värt besväret

För tre år sedan var tanken att Joel skulle börja innebandygymnasiet i Hagfors. I samband med det värvades han också till Hagfors IBS. Han kom att börja gymnasiet i Sunne i stället, men stannade ändå kvar i Hagfors A-lag i två år. Att pendla de sex milen med buss för att hålla i gång träningen har inte varit enkelt, men alltid värt det.

– Det har varit väldigt körigt, men piggat upp mer än det tröttat ut. Annars hade det nog aldrig gått. Och tiden i Hagfors har betytt hur mycket som helst för min utveckling. På två veckor lärde jag mig mer om innebandy än jag tidigare gjort under sju år.

För egen skull

Hagfors IBS har tagit honom till både Värmlandslaget och till SM-slutspel 2013 och 2014. Att han nu väljer att återgå till sitt gamla hemlag och går ner två divisioner väcker förvåning hos många.

– Det är många som frågar varför, men jag gör det inte för sporten utan för mig själv. Jag är i en period nu efter studenten där jag inte riktigt vet vad jag ska göra härnäst, och det är skönt att vara hemma under tiden och inte längre behöva pendla för att spela. Möjligheten att gå upp igen finns ju alltid.

Men visst saknar han Hagfors-grabbarna.

– Jag såg ett filmklipp från när de vann en match i helgen och kände att jag skulle ha varit där. De är som en familj för mig.

Bra idrottskommun

Att Joel fått odla sina sportintressen i Sunne, är han väldigt tacksam för.

– Sunne är skitbra på sportsidan! Det finns många olika sporter att välja mellan, bra klubbar och man kan spela på alla nivåer. Det kan nog vara svårt för många att våga börja om ”alla andra” redan spelar på hög nivå.

Att bli proffs är ingenting han direkt strävar efter.

– Såklart vill man alltid bli bättre, men jag har aldrig haft ambitionen att bli proffs. Och det är ovanligt att man kan leva på innebandyn. Jag tar det som det kommer.

Nästa delmål blir att göra en bra serie med Sunne IBK. Inställningen är att gå upp till division två.

– Det tror jag att vi gör, om alla får vara friska och skadefria. Det ska bli härligt att spela med mina gamla kompisar igen.

Joel Fallberg

Ålder: 19 år.

Bor: Sunne.

Familj: Mamma, pappa, storasyster och storebror.

Intressen: ”Förutom innebandy spelar jag också fotboll och sysslar med fler sporter på hobbynivå. Utöver sporten älskar jag musik. Det går inte en dag utan att jag lyssnar på musik och gnolar lite. Och så tycker jag att matlagning är riktigt intressant”.

Källa: