2015-06-02 06:00

2015-06-02 09:34

"Ett lag som har kul presterar bra"

PORTRÄTTET: Joe Blochel

Mångfacetterad. Han är fotbollsfostrad i storklubben Southampton, har gett många värmländska klubbar en adrenalinkick både som spelare och tränare och dessutom är han vd.
Möt Joe Blochel, en av bitarna i pusslet som gjort IFK Sunne till ett stabilt division 3-lag.

Joe stod på tröskeln till en lysande karriär inom den engelska toppfotbollen, men ödet ville annorlunda. Det blev stolpe ut i England men öppna famnen i Sverige där han med några få avbrott verkat sedan dess.

– Det har varit en bra resa. Alla perioder i olika klubbar har haft sin tjusning, säger han.

Joe föddes i den lilla pittoreska orten Chalfont St Giles i Buckinghamshire och visade sig snart ha stor talang för fotboll. Vid 14 års ålder fick han kontrakt med Southampton FC och som 16-åring fick han ett lärlingskontrakt i samma klubb och slutade skolan.

– Man tränade och fick hjälpa spelarna i A-laget med en massa grejer.

Tuff konkurrens

Men en given plats i Southamptons förstauppställning förblev en dröm.

– Jag var tolfte man en gång, men där tog det stopp.

Konkurrensen var tuff. Med legendaren Alan Ball i spetsen hade Southampton FC gått upp i division 1 i slutet av 1970-talet och i början av 80-talet hade man många landslagsspelare och profiler som bland andra Mick Channon, Danny Wallace, Steve Williams, Chris Nicholl och Kevin Keegan.

Joe blev utlånad till Wimbledon, men ser inte det som något misslyckande.

– Det var väldigt bra och lärorika år. De lade grunden till mitt liv inom fotbollen.

Hamnade i Värmland

En tillvaro som väl Joe hade tänkt skulle fortsätta i England, men så blev det inte.

– När det inte blev någon förlängning med Southampton nämndes plötsligt Sverige i nästa andetag. Ville jag åka dit och spela över sommaren? Visst, jag nappade på det och hamnade i IFK Arvika.

Vistelsen förlängdes till säsongen ut.

– Det gick hyfsat bra. Men jag såg det bara som ett tillfälligt äventyr. Jag skulle ju tillbaka hem.

Väl i England fick Joe erbjudanden från småklubbar i amatörligan och tog ströjobb.

– Nästa år ringde IFK Arvika igen. Sejouren där ledde till erbjudanden från klubbar runt om i Sverige, men jag fastnade för KBK.

Joe spelade i Karlstadklubben i två säsonger för att sedan skriva på för två säsonger med engelska Wycombe Wanderers.

– Sedan undrade KBK om jag ville spela höstsäsongen där. Visst, tänkte jag. Då kör vi ett race till här i Sverige då.

Norsk sejour

Men då fick han problem med arbetstillståndet. Den detaljen löste sig däremot i Norge varför det bar av till Haugesund och spel i Norges näst högsta division med klubben Djerv 1919.

– Jag trivdes bra i Norge, men ännu bättre i Sverige, framför allt vid sidan av planen.

Så tillbaka till Sverige, och Värmland.

– Hertzöga blev mitt sista lag som spelare och tack vare dem fick jag jobb på Norsälvens sågverk där jag började på golvet som 29-åring.

Hyllar Branfoot

Efter spelarkarriären lockade uppgiften som tränare.

– Jag har haft många tränare genom åren. En del mindre bra, en del fantastiska. Den allra bäste var nog Ian Branfoot, tränare för Southamptons B-lag. Han var väldigt inspirerande.

Blochels första uppdrag som tränare var i Kils AIK.

– Jag gick bara rätt in och fick ta steg 1-kursen under tiden. Jag hade idéer med mig som det var intressant att prova. Bland annat lärde jag mig snabbt att man måste anpassa sig efter spelarna.

Det blev tre säsonger i Kil och två säsonger med IFK Ölme, en säsong med Säffle FF och tre säsonger med Hertzöga.

– Sedan fick jag nya utmaningar på jobbet, säger Joe som i dag är vd för Moelven Component AB i Skåre.

Nya höfter

Efter några års paus från fotbollen ringde telefonen igen.

– Carlstad United undrade om jag ville fungera som en extra resurs runt A-laget. Så det var jag drygt en och en halv säsong.

Men parallellt med tränaruppdragen hade kroppen börjat säga ifrån.

– Först fick jag höftproblem och fick byta båda höfterna för cirka tre år sedan. Sedan drabbades jag av hjärtinfarkt, precis innan jag fyllde 50.

2013 flyttade han från Skåre till Sunne och i höstas ringde IFK Sunne och frågade om han vill hjälpa till att träna laget.

– Jag var väl inte heltänd på idén just då, men kände mig samtidigt lite frestad.

Tanken började gro och med Stefan Persson vid sin sida tog han sig an uppdraget.

– Sjukdomar och skador i truppen gjorde att det kändes svårt att genomföra det vi tänkt från början. Men så började saker och ting att falla på plats. Från den stunden har det varit fullt fokus och spelarna har utvecklats otroligt mycket.

Samarbetet med Stefan Persson beskriver han så här:

– Vi har ganska skilda personligheter men samma syn på fotboll. Vi diskuterar mycket, delar på träningen och fördelar övrigt arbete spontant. Vi har ingen uttalad målsättning utan siktar på att ha roligt tillsammans med grabbarna i laget. Det har fungerat väldigt bra hittills.

”Tror på oss själva”

Efter en förtroendeingivande inledning ligger IFK Sunne sexa i division 3 västra Svealand. I en oerhört jämn tabell där man bara har fyra poäng upp till serieledning och tre poäng ner till nedflyttning.

– Det kan svänga fort. Men vi tror på oss själva och det kan räcka långt, säger Joe Blochel som verkar vara något av en naturlig ledare.

– Jag har inte själv sökt mig till sådana positioner. Men folk har gett mig förtroendet genom åren. Då får man tacka, ta emot och göra så gott man kan.

Vad tror han då om framtiden som tränare i IFK Sunne.

– Jag har sagt att vi kör den här säsongen. Sedan får vi se, helt enkelt, avslutar Joe Blochel.

Joe stod på tröskeln till en lysande karriär inom den engelska toppfotbollen, men ödet ville annorlunda. Det blev stolpe ut i England men öppna famnen i Sverige där han med några få avbrott verkat sedan dess.

– Det har varit en bra resa. Alla perioder i olika klubbar har haft sin tjusning, säger han.

Joe föddes i den lilla pittoreska orten Chalfont St Giles i Buckinghamshire och visade sig snart ha stor talang för fotboll. Vid 14 års ålder fick han kontrakt med Southampton FC och som 16-åring fick han ett lärlingskontrakt i samma klubb och slutade skolan.

– Man tränade och fick hjälpa spelarna i A-laget med en massa grejer.

Tuff konkurrens

Men en given plats i Southamptons förstauppställning förblev en dröm.

– Jag var tolfte man en gång, men där tog det stopp.

Konkurrensen var tuff. Med legendaren Alan Ball i spetsen hade Southampton FC gått upp i division 1 i slutet av 1970-talet och i början av 80-talet hade man många landslagsspelare och profiler som bland andra Mick Channon, Danny Wallace, Steve Williams, Chris Nicholl och Kevin Keegan.

Joe blev utlånad till Wimbledon, men ser inte det som något misslyckande.

– Det var väldigt bra och lärorika år. De lade grunden till mitt liv inom fotbollen.

Hamnade i Värmland

En tillvaro som väl Joe hade tänkt skulle fortsätta i England, men så blev det inte.

– När det inte blev någon förlängning med Southampton nämndes plötsligt Sverige i nästa andetag. Ville jag åka dit och spela över sommaren? Visst, jag nappade på det och hamnade i IFK Arvika.

Vistelsen förlängdes till säsongen ut.

– Det gick hyfsat bra. Men jag såg det bara som ett tillfälligt äventyr. Jag skulle ju tillbaka hem.

Väl i England fick Joe erbjudanden från småklubbar i amatörligan och tog ströjobb.

– Nästa år ringde IFK Arvika igen. Sejouren där ledde till erbjudanden från klubbar runt om i Sverige, men jag fastnade för KBK.

Joe spelade i Karlstadklubben i två säsonger för att sedan skriva på för två säsonger med engelska Wycombe Wanderers.

– Sedan undrade KBK om jag ville spela höstsäsongen där. Visst, tänkte jag. Då kör vi ett race till här i Sverige då.

Norsk sejour

Men då fick han problem med arbetstillståndet. Den detaljen löste sig däremot i Norge varför det bar av till Haugesund och spel i Norges näst högsta division med klubben Djerv 1919.

– Jag trivdes bra i Norge, men ännu bättre i Sverige, framför allt vid sidan av planen.

Så tillbaka till Sverige, och Värmland.

– Hertzöga blev mitt sista lag som spelare och tack vare dem fick jag jobb på Norsälvens sågverk där jag började på golvet som 29-åring.

Hyllar Branfoot

Efter spelarkarriären lockade uppgiften som tränare.

– Jag har haft många tränare genom åren. En del mindre bra, en del fantastiska. Den allra bäste var nog Ian Branfoot, tränare för Southamptons B-lag. Han var väldigt inspirerande.

Blochels första uppdrag som tränare var i Kils AIK.

– Jag gick bara rätt in och fick ta steg 1-kursen under tiden. Jag hade idéer med mig som det var intressant att prova. Bland annat lärde jag mig snabbt att man måste anpassa sig efter spelarna.

Det blev tre säsonger i Kil och två säsonger med IFK Ölme, en säsong med Säffle FF och tre säsonger med Hertzöga.

– Sedan fick jag nya utmaningar på jobbet, säger Joe som i dag är vd för Moelven Component AB i Skåre.

Nya höfter

Efter några års paus från fotbollen ringde telefonen igen.

– Carlstad United undrade om jag ville fungera som en extra resurs runt A-laget. Så det var jag drygt en och en halv säsong.

Men parallellt med tränaruppdragen hade kroppen börjat säga ifrån.

– Först fick jag höftproblem och fick byta båda höfterna för cirka tre år sedan. Sedan drabbades jag av hjärtinfarkt, precis innan jag fyllde 50.

2013 flyttade han från Skåre till Sunne och i höstas ringde IFK Sunne och frågade om han vill hjälpa till att träna laget.

– Jag var väl inte heltänd på idén just då, men kände mig samtidigt lite frestad.

Tanken började gro och med Stefan Persson vid sin sida tog han sig an uppdraget.

– Sjukdomar och skador i truppen gjorde att det kändes svårt att genomföra det vi tänkt från början. Men så började saker och ting att falla på plats. Från den stunden har det varit fullt fokus och spelarna har utvecklats otroligt mycket.

Samarbetet med Stefan Persson beskriver han så här:

– Vi har ganska skilda personligheter men samma syn på fotboll. Vi diskuterar mycket, delar på träningen och fördelar övrigt arbete spontant. Vi har ingen uttalad målsättning utan siktar på att ha roligt tillsammans med grabbarna i laget. Det har fungerat väldigt bra hittills.

”Tror på oss själva”

Efter en förtroendeingivande inledning ligger IFK Sunne sexa i division 3 västra Svealand. I en oerhört jämn tabell där man bara har fyra poäng upp till serieledning och tre poäng ner till nedflyttning.

– Det kan svänga fort. Men vi tror på oss själva och det kan räcka långt, säger Joe Blochel som verkar vara något av en naturlig ledare.

– Jag har inte själv sökt mig till sådana positioner. Men folk har gett mig förtroendet genom åren. Då får man tacka, ta emot och göra så gott man kan.

Vad tror han då om framtiden som tränare i IFK Sunne.

– Jag har sagt att vi kör den här säsongen. Sedan får vi se, helt enkelt, avslutar Joe Blochel.

Tränare och vd

Namn: Jozef Edward ”Joe” Blochel

Ålder: 52 år

Bor: I By, norr om Sunne.

Familj: Fru, tre vuxna barn och tre bonusbarn.

Gör: Är vd för Moelven Component AB i Skåre och tränar IFK Sunne tillsammans med Stefan Persson.

Källa: