2018-08-09 17:02

2018-08-09 17:02

Alla barn har rätt att må bra!

Politik: Mobbing

Mobbing har alltid existerat i skolan. Det är lika många idag som blir mobbade i svenska grundskolor som för 30 år sedan. Inte fler, men inte heller färre. Varför blir det inte bättre och vad behövs för att det ska bli det?

Jag har egen erfarenhet av mobbing. Jag vet hur ensamheten känns och vilken kamp det är att varje dag, år efter år, gå till skolan och veta att idag och imorgon kommer det bli lika jobbigt som igår, förra veckan, och förra året. Det här var längesedan nu och den här texten handlar inte om mig. Det handlar om att fortfarande, trots all medvetenhet i samhället, går det barn till skolan och känner sig ensamma, utfrysta, och trakasserade. Det ska inte vara så. Skolan har ett ansvar att fånga upp barnen som inte mår bra och skapa förutsättningar i klassrummen och på skolgården som förhindrar mobbing. Det är en mycket svår uppgift, eftersom utfrysning och mobbing ofta sker med subtila metoder som blickar, tonfall eller bortvända ryggar. Dessutom sker majoriteten av alla trakasserier genom utfrysning eller drev på sociala medier. Eftersom det sker på skoltid har skolan ansvaret att hantera situationen, hur svårt det än är.

När jag diskuterar mobbing brukar jag dela upp deltagande personer i fyra olika kategorier: ledare, följare, de tysta och de utsatta. Följarna stärker ledarna, exempelvis genom att följa order, skratta eller härma ledarens beteende. Tillsammans är de starka. Men utan följare är ledaren ingenting. De tysta är de som passivt låter mobbingen ske. De varken hejar på ledaren, söker upp någon som kan hjälpa eller visar stöd för den utsatta, trots att de ser. Både följarna och de tysta är avgörande faktorer, för deras beteende förstärker mobbingens utveckling och känslan av underlägsenhet och ensamhet hos den utsatta.

År efter år anordnar skolor runt om i Sverige temadagar eller särskilda lektioner med uppgift att medvetandegöra och diskutera mobbing med eleverna. Forskning visar att den strategin inte fungerar. När anti-mobbningslektionen är slut fortsätter beteendena som vanligt. För att mobbningen ska minska måste varje stund, varje lektion och varje skoldag genomsyras av antimobbningsarbete.

Situationen går att förändra! Många skolor har skapat miljöer där problem kan hanteras i tid! Men för att förändring ska kunna ske på alla skolor måste mer forskning göras, kunskap spridas och nya metoder användas. All skolpersonal behöver mer kunskap och tid för att ha möjlighet att agera. Föräldrar måste involveras. Varje förälder behöver kunskap för att kunna prata med sina barn om vad som händer i skolan, om barnens egen roll och stärka dem att själva kunna se och agera. Det är barnen som vet mest, lärare kan inte vara överallt hela tiden. Alla har ett ansvar. Vi politiker har ett ansvar att se problemen och skapa förutsättningar för att hantera dem.

Och fråga era barn om någon har verkat ensam idag. Låt dem få vara med och skapa en bättre tillvaro och framtid för alla i skolan.

Sophie Janulf

Riksdagskandidat (C) Fullmäktigeledamot i Sunne

Mobbing har alltid existerat i skolan. Det är lika många idag som blir mobbade i svenska grundskolor som för 30 år sedan. Inte fler, men inte heller färre. Varför blir det inte bättre och vad behövs för att det ska bli det?

Jag har egen erfarenhet av mobbing. Jag vet hur ensamheten känns och vilken kamp det är att varje dag, år efter år, gå till skolan och veta att idag och imorgon kommer det bli lika jobbigt som igår, förra veckan, och förra året. Det här var längesedan nu och den här texten handlar inte om mig. Det handlar om att fortfarande, trots all medvetenhet i samhället, går det barn till skolan och känner sig ensamma, utfrysta, och trakasserade. Det ska inte vara så. Skolan har ett ansvar att fånga upp barnen som inte mår bra och skapa förutsättningar i klassrummen och på skolgården som förhindrar mobbing. Det är en mycket svår uppgift, eftersom utfrysning och mobbing ofta sker med subtila metoder som blickar, tonfall eller bortvända ryggar. Dessutom sker majoriteten av alla trakasserier genom utfrysning eller drev på sociala medier. Eftersom det sker på skoltid har skolan ansvaret att hantera situationen, hur svårt det än är.

När jag diskuterar mobbing brukar jag dela upp deltagande personer i fyra olika kategorier: ledare, följare, de tysta och de utsatta. Följarna stärker ledarna, exempelvis genom att följa order, skratta eller härma ledarens beteende. Tillsammans är de starka. Men utan följare är ledaren ingenting. De tysta är de som passivt låter mobbingen ske. De varken hejar på ledaren, söker upp någon som kan hjälpa eller visar stöd för den utsatta, trots att de ser. Både följarna och de tysta är avgörande faktorer, för deras beteende förstärker mobbingens utveckling och känslan av underlägsenhet och ensamhet hos den utsatta.

År efter år anordnar skolor runt om i Sverige temadagar eller särskilda lektioner med uppgift att medvetandegöra och diskutera mobbing med eleverna. Forskning visar att den strategin inte fungerar. När anti-mobbningslektionen är slut fortsätter beteendena som vanligt. För att mobbningen ska minska måste varje stund, varje lektion och varje skoldag genomsyras av antimobbningsarbete.

Situationen går att förändra! Många skolor har skapat miljöer där problem kan hanteras i tid! Men för att förändring ska kunna ske på alla skolor måste mer forskning göras, kunskap spridas och nya metoder användas. All skolpersonal behöver mer kunskap och tid för att ha möjlighet att agera. Föräldrar måste involveras. Varje förälder behöver kunskap för att kunna prata med sina barn om vad som händer i skolan, om barnens egen roll och stärka dem att själva kunna se och agera. Det är barnen som vet mest, lärare kan inte vara överallt hela tiden. Alla har ett ansvar. Vi politiker har ett ansvar att se problemen och skapa förutsättningar för att hantera dem.

Och fråga era barn om någon har verkat ensam idag. Låt dem få vara med och skapa en bättre tillvaro och framtid för alla i skolan.

Sophie Janulf

Riksdagskandidat (C) Fullmäktigeledamot i Sunne

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.