2018-06-18 17:39

2018-06-18 17:40

Vasst avslut med Anna Svärd

ROTTNEROS: Vill fälla patriarkatet

I den tredje delen av Löwensköldstrilogin, Anna Svärd, tar Selma Lagerlöf en gruvlig hämnd på patriarkatet och dess enögda maktutövande, och det med skrattet och humorn som vapen.
– Selma är i högform, konstaterar regissören Leif Stinnerbom.

För två somrar sedan inleddes trilogin med Löwensköldska ringen, i fjol tog Charlotte Löwensköld över Berättarladan och nu avslutas det hela med Anna Svärd.

– Första delen var en spökhistoria, de två andra delarna är mer av psykologiska dramer, men det övernaturliga kommer tillbaka här i slutet och knyter ihop det hela, säger Leif Stinnerbom.

Anna Svärd fortsätter där Charlotte Löwensköld slutade. Prästen Karl-Arturs kompromisslösa sätt att följa det han upplever som sitt öde – att som Guds utvalde utföra det andliga uppdrag han tycker sig ha fått – gör honom till allmänt åtlöje. Det är intrigmakerskan Thea Sundler som drar ner Karl-Artur till botten och hans förra fästmö Charlotte Löwensköld kan bara betrakta spelet på avstånd. Istället är det Anna Svärd, gårdfarihandlerskan, som i den lilla gråa stugan får ta upp kampen mot Thea. Det blir en bitter strid mellan dessa två kvinnor, där mannen till slut reduceras till ett bihang.

– Selma Lagerlöf är verkligen en storslagen berättare som ständigt överraskar oss, får oss att förundras, häpna och förskräckas. Här är hon bitsk, sarkastisk och drar sig inte för att låta patriarkatet skrattas ut, säger Leif Stinnerbom som medger att det var en märklig upplevelse att sitta med det här manuset när metoo rullades upp i höstas.

– Utan att överdriva kan man väl se det som ytterligare ett litet tecken på att Selma var före sin tid, men framför allt känner man ju att det går framåt på det här området, men alldeles för långsamt, säger Leif Stinnerbom.

Anna Svärd, Karl-Artur Ekenstedt och Thea Sundler spelas precis som tidigare av Margit Myhr, Daniel Lindman Agorander och Hanna Kulle. Ny i rollen som Charlotte Löwnsköld är Rebecca Kaneld och Baron Adrian spelas av Richard Forsgren.

För dramatiseringen och regin står Leif Stinnerbom, för originalmusiken svarar Magnus Stinnerbom, koreograf är Jimmy Meurling, scenograf är Bo Jonzon och för kostym svarar Inger Hallström Stinnerbom.

Föreställningen spelas 23 juni–9 september.

För två somrar sedan inleddes trilogin med Löwensköldska ringen, i fjol tog Charlotte Löwensköld över Berättarladan och nu avslutas det hela med Anna Svärd.

– Första delen var en spökhistoria, de två andra delarna är mer av psykologiska dramer, men det övernaturliga kommer tillbaka här i slutet och knyter ihop det hela, säger Leif Stinnerbom.

Anna Svärd fortsätter där Charlotte Löwensköld slutade. Prästen Karl-Arturs kompromisslösa sätt att följa det han upplever som sitt öde – att som Guds utvalde utföra det andliga uppdrag han tycker sig ha fått – gör honom till allmänt åtlöje. Det är intrigmakerskan Thea Sundler som drar ner Karl-Artur till botten och hans förra fästmö Charlotte Löwensköld kan bara betrakta spelet på avstånd. Istället är det Anna Svärd, gårdfarihandlerskan, som i den lilla gråa stugan får ta upp kampen mot Thea. Det blir en bitter strid mellan dessa två kvinnor, där mannen till slut reduceras till ett bihang.

– Selma Lagerlöf är verkligen en storslagen berättare som ständigt överraskar oss, får oss att förundras, häpna och förskräckas. Här är hon bitsk, sarkastisk och drar sig inte för att låta patriarkatet skrattas ut, säger Leif Stinnerbom som medger att det var en märklig upplevelse att sitta med det här manuset när metoo rullades upp i höstas.

– Utan att överdriva kan man väl se det som ytterligare ett litet tecken på att Selma var före sin tid, men framför allt känner man ju att det går framåt på det här området, men alldeles för långsamt, säger Leif Stinnerbom.

Anna Svärd, Karl-Artur Ekenstedt och Thea Sundler spelas precis som tidigare av Margit Myhr, Daniel Lindman Agorander och Hanna Kulle. Ny i rollen som Charlotte Löwnsköld är Rebecca Kaneld och Baron Adrian spelas av Richard Forsgren.

För dramatiseringen och regin står Leif Stinnerbom, för originalmusiken svarar Magnus Stinnerbom, koreograf är Jimmy Meurling, scenograf är Bo Jonzon och för kostym svarar Inger Hallström Stinnerbom.

Föreställningen spelas 23 juni–9 september.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.