2017-05-09 16:59

2017-05-10 06:11

Anita Herbertsson virkar sängöverkast av sytråd

SUNNE: 5 500 rutor på åtta år

För några år sedan antog Anita Herbertsson en utmaning utöver det vanliga – hon började virka ett sängöverkast med sytråd.
Det tog henne åtta år att bli färdig, och nu är hon inne på sitt andra.
– Fast den här gången virkar jag med dubbel sytråd, berättar hon med ett leende.

Det var 1996 som Anita Herbertsson för första gången virkade med sytråd.

– Jag fick idén när vi skulle åka till Thailand. Allt jag stickar och virkar av vanligt garn tar sådan plats och det var då jag kom på att jag kunde virka med sytråd. Det är enkelt att ta med sig och sytråd är dessutom billigt att köpa i Thailand. Men jag tycker själv inte det är särskilt märkvärdigt. Det blir en vana, förklarar hon.

Tar 17 minuter

Men märkvärdigt, det är exakt vad det är om man tänker på vilken arbetsinsats sängöverkastet krävt. Det är till en dubbelsäng och består av cirka 5 500 små rutor som är 3,5 centimeter i fyrkant. Det tar cirka 17 minuter för Anita att virka en sådan ruta, och då kan ni räkna ut hur många timmar hon lagt ner på hantverket.

– Jag har virkat till och från, så det tog mig åtta år att bli klar, berättar hon.

Redan i småskolan tyckte Anita att det var roligt att handarbeta.

– På den tiden, på 1940-talet, sydde vi mest linnen, underkläder och förkläden som vi broderade på. Dessutom virkade vi spetsar och det var också med tunn tråd. Fast den var grövre än sytråd.

När Anita var sexton började hon sy kläder och under hela sitt liv har hon både sytt, virkat och stickat tröjor, byxor, klänningar, handväskor, gardiner, ja allt man kan tänka sig. Till och med bikinis har hon virkat.

– Fast dem har jag bara använt när jag har solat. Sen återanvänder jag mycket också. Ett foder i en väska jag tröttnat på kan bli foder i en väska jag virkat. En klänning kan jag göra om till blus och kjol och ett plagg jag virkat eller stickat, kan jag repa upp och göra något nytt av.

Ville bli handarbetslärare

Det har blivit många plagg genom åren och en del har hon gjort sig av med, men mycket finns kvar i bostaden.

– Jag skulle kunna öppna en affär, så mycket som jag har liggande. Det är därför jag började virka med sytråd, för att det tar mindre plats, berättar hon.

Anitas intresse för handarbete är så stort att hon i ungdomen ville bli handarbetslärare. Men för det krävdes en fem år lång utbildning, och den möjligheten hade hon inte då. I stället jobbade hon som sekreterare, dels på Bromma flygplats och dels på Lidingö kommun. Hon och maken Kjell har bott i Stockholm större delen av livet och flyttade till Sunne först efter pensionen 1996.

– Kjell kommer från Sunne så vi skaffade tidigt sommarställe i Bjurbäcken i Mangskog. Jag minns hur skönt det var att komma dit och känna lugnet och tystnaden. Jag har alltid trivts i Värmland, berättar hon.

Just nu virkar Anita sitt andra sängöverkast, denna gång med dubbel sytråd.

– Jag har hållit på i fem år hittills, och har en bit kvar. Hur stort det ska bli vet jag inte. Det kan bli hur stort som helst!

Det var 1996 som Anita Herbertsson för första gången virkade med sytråd.

– Jag fick idén när vi skulle åka till Thailand. Allt jag stickar och virkar av vanligt garn tar sådan plats och det var då jag kom på att jag kunde virka med sytråd. Det är enkelt att ta med sig och sytråd är dessutom billigt att köpa i Thailand. Men jag tycker själv inte det är särskilt märkvärdigt. Det blir en vana, förklarar hon.

Tar 17 minuter

Men märkvärdigt, det är exakt vad det är om man tänker på vilken arbetsinsats sängöverkastet krävt. Det är till en dubbelsäng och består av cirka 5 500 små rutor som är 3,5 centimeter i fyrkant. Det tar cirka 17 minuter för Anita att virka en sådan ruta, och då kan ni räkna ut hur många timmar hon lagt ner på hantverket.

– Jag har virkat till och från, så det tog mig åtta år att bli klar, berättar hon.

Redan i småskolan tyckte Anita att det var roligt att handarbeta.

– På den tiden, på 1940-talet, sydde vi mest linnen, underkläder och förkläden som vi broderade på. Dessutom virkade vi spetsar och det var också med tunn tråd. Fast den var grövre än sytråd.

När Anita var sexton började hon sy kläder och under hela sitt liv har hon både sytt, virkat och stickat tröjor, byxor, klänningar, handväskor, gardiner, ja allt man kan tänka sig. Till och med bikinis har hon virkat.

– Fast dem har jag bara använt när jag har solat. Sen återanvänder jag mycket också. Ett foder i en väska jag tröttnat på kan bli foder i en väska jag virkat. En klänning kan jag göra om till blus och kjol och ett plagg jag virkat eller stickat, kan jag repa upp och göra något nytt av.

Ville bli handarbetslärare

Det har blivit många plagg genom åren och en del har hon gjort sig av med, men mycket finns kvar i bostaden.

– Jag skulle kunna öppna en affär, så mycket som jag har liggande. Det är därför jag började virka med sytråd, för att det tar mindre plats, berättar hon.

Anitas intresse för handarbete är så stort att hon i ungdomen ville bli handarbetslärare. Men för det krävdes en fem år lång utbildning, och den möjligheten hade hon inte då. I stället jobbade hon som sekreterare, dels på Bromma flygplats och dels på Lidingö kommun. Hon och maken Kjell har bott i Stockholm större delen av livet och flyttade till Sunne först efter pensionen 1996.

– Kjell kommer från Sunne så vi skaffade tidigt sommarställe i Bjurbäcken i Mangskog. Jag minns hur skönt det var att komma dit och känna lugnet och tystnaden. Jag har alltid trivts i Värmland, berättar hon.

Just nu virkar Anita sitt andra sängöverkast, denna gång med dubbel sytråd.

– Jag har hållit på i fem år hittills, och har en bit kvar. Hur stort det ska bli vet jag inte. Det kan bli hur stort som helst!

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.