2015-08-29 06:00

2015-08-29 06:00

Bebisen Molly dog efter skräckförlossning

SUNNE/KARLSTAD

De var så fulla av förväntan, lyckliga. Men efter en mardrömslik förlossning dog Emma Finér och Johan Drugges dotter Molly. Hon skulle ha fyllt ett år i torsdags. Sorgen och ilskan mot vården blandas med längtan efter nya bebisen i magen – Charlie.

Förlossningen i Karlstad, den 27 augusti 2014:

Förstföderskan Emma Finér från Sunne är utmattad efter att ha haft värkar i tre dygn. Hon är typ 1-diabetiker och får insulindropp samt värk- och näringsdropp sedan dagen före. Hon har fått ryggbedövning mot smärtan.

Förlossningsarbetet går trögt.

– Nattläkaren sa: ”Nu får det räcka. Vi ska inte experimentera mera”. Hon beställde kejsarsnitt till klockan åtta morgonen därpå, säger Emma.

Men det blev inte som tänkt.

– På morgonen kom ny personal. En barnmorska ville undersöka mig en sista gång. ”Du är ju fullt öppen!” sa hon. Man konstaterar att det ska genomföras en vaginal förlossning ändå, säger Emma.

Hon får värkstimulerande medel på nytt. Vid 12-tiden står det klart att sugklocka ska läggas på grund av värksvaghet.

– Då var jag så slut att jag inte orkade hålla huvudet uppe, säger Emma.

Efter 18 utdragna minuter syns Mollys huvud. Men axlarna sitter fast. Molly är ett stort barn.

– Det blir panik i rummet. En barnmorska skriker ”nej, nej, nej” till läkaren, säger Johan.

– Det kändes som en evighet innan de gör ett akutklipp på mig. De prövar olika manövrar. Inte förrän de vänder på mig och bryter av Mollys arm får de ut henne, säger Emma.

Det hörs inget barnaskrik. Molly är livlös. Personalen lyckas efter 17 minuter få i gång henne.

Hon förs med ambulanshelikopter till intensivvårdsavdelningen för nyfödda på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Emma och Johan är i svår chock. Känslan av övergivenhet är total.

– Först lämnas vi i ett rum, utan tillsyn, i fyra timmar. Sedan hämtas vi av en sjuktransport för att åka efter till Uppsala. Vi får ligga på varsin brits i mörker i vår ensamhet, nästan fyra timmar. Emma som är diabetiker skakar, grinar och har fruktansvärda smärtor. Vi har varken duschat, ätit eller druckit något. Det enda vi vet är att det är riktigt illa med Molly, säger Johan.

Mardrömmen fortsätter.

– Mollys värden blir sämre. Läkaren i Uppsala undrar hur många gånger de har dragit i sugklockan. Han har aldrig förr sett ett så medtaget barn, säger paret.

Mollys liv går inte att rädda.

– Vi försökte vara så mycket med henne som möjligt medan hon var vid liv. Tog bilder, gjorde hand- och fotavtryck. Hon dog efter dopet med prästen, säger Emma. Hon tystnar. Ögonen fylls av tårar.

– Smärtan var helt obeskrivlig, säger Johan och lägger armen om Emma.

Paret har skrivit klagomål till Patientnämnden i Karlstad. De hävdar att dödsfallet hade kunnat undvikas om det planerade kejsarsnittet hade fullföljts.

De är besvikna på sjukvården i Karlstad:

- Stressig personal glömmer bort oss och ger felaktiga besked.

- Får ingen psykologhjälp trots det traumatiska att mista ett barn.

- Placeras på BB efter dödsfallet. Tvingas själv hämta mat i matsalen, bland bebisar och föräldrar.

- Personalen missar livmodersinflammation och blodförgiftning.

- Personal glömmer eller missar att sätta dropp, ingen kontroll på blodsockervärdet.

- Ingen kommer på larm.

- På väg till avtalad sista träff med dottern ringer personalen och säger att hon inte är i Karlstad.

- När dottern hämtas i Karlstad till begravningen i Sunne står det fel personnummer på kistan.

IVO, Inspektionen för vård och omsorg, har tagit del av klagomålet. Landstinget i Värmland har även anmält sig själva enligt lex Maria. IVO föreslår när det gäller föräldrarnas klagomål att ärendet ska avslutas utan kritik och vidare åtgärd. Skrivelsen är daterad 18 augusti.

– Det är bara ett förslag till beslut, säger handläggaren Hans Rudstam på IVO.

Emma och Johan vill förhindra att någon annan utsätts för samma tragedi:

– Vi skulle ha kommit hem tre, inte två. Sådant här får bara inte hända.

Fotnot: Enligt en kompletterande journalanteckning som NWT har tagit del av noterade överläkaren Richard Sindelar vid Akademiska sjukhuset i Uppsala utöver sårigheten i anslutning till blödningen över skalpen en hudspricka på 3-4 centimeter bakom ena örat. Jacket i fråga ska inte ha noterats av barnläkaren i Karlstad.

Förlossningen i Karlstad, den 27 augusti 2014:

Förstföderskan Emma Finér från Sunne är utmattad efter att ha haft värkar i tre dygn. Hon är typ 1-diabetiker och får insulindropp samt värk- och näringsdropp sedan dagen före. Hon har fått ryggbedövning mot smärtan.

Förlossningsarbetet går trögt.

– Nattläkaren sa: ”Nu får det räcka. Vi ska inte experimentera mera”. Hon beställde kejsarsnitt till klockan åtta morgonen därpå, säger Emma.

Men det blev inte som tänkt.

– På morgonen kom ny personal. En barnmorska ville undersöka mig en sista gång. ”Du är ju fullt öppen!” sa hon. Man konstaterar att det ska genomföras en vaginal förlossning ändå, säger Emma.

Hon får värkstimulerande medel på nytt. Vid 12-tiden står det klart att sugklocka ska läggas på grund av värksvaghet.

– Då var jag så slut att jag inte orkade hålla huvudet uppe, säger Emma.

Efter 18 utdragna minuter syns Mollys huvud. Men axlarna sitter fast. Molly är ett stort barn.

– Det blir panik i rummet. En barnmorska skriker ”nej, nej, nej” till läkaren, säger Johan.

– Det kändes som en evighet innan de gör ett akutklipp på mig. De prövar olika manövrar. Inte förrän de vänder på mig och bryter av Mollys arm får de ut henne, säger Emma.

Det hörs inget barnaskrik. Molly är livlös. Personalen lyckas efter 17 minuter få i gång henne.

Hon förs med ambulanshelikopter till intensivvårdsavdelningen för nyfödda på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Emma och Johan är i svår chock. Känslan av övergivenhet är total.

– Först lämnas vi i ett rum, utan tillsyn, i fyra timmar. Sedan hämtas vi av en sjuktransport för att åka efter till Uppsala. Vi får ligga på varsin brits i mörker i vår ensamhet, nästan fyra timmar. Emma som är diabetiker skakar, grinar och har fruktansvärda smärtor. Vi har varken duschat, ätit eller druckit något. Det enda vi vet är att det är riktigt illa med Molly, säger Johan.

Mardrömmen fortsätter.

– Mollys värden blir sämre. Läkaren i Uppsala undrar hur många gånger de har dragit i sugklockan. Han har aldrig förr sett ett så medtaget barn, säger paret.

Mollys liv går inte att rädda.

– Vi försökte vara så mycket med henne som möjligt medan hon var vid liv. Tog bilder, gjorde hand- och fotavtryck. Hon dog efter dopet med prästen, säger Emma. Hon tystnar. Ögonen fylls av tårar.

– Smärtan var helt obeskrivlig, säger Johan och lägger armen om Emma.

Paret har skrivit klagomål till Patientnämnden i Karlstad. De hävdar att dödsfallet hade kunnat undvikas om det planerade kejsarsnittet hade fullföljts.

De är besvikna på sjukvården i Karlstad:

- Stressig personal glömmer bort oss och ger felaktiga besked.

- Får ingen psykologhjälp trots det traumatiska att mista ett barn.

- Placeras på BB efter dödsfallet. Tvingas själv hämta mat i matsalen, bland bebisar och föräldrar.

- Personalen missar livmodersinflammation och blodförgiftning.

- Personal glömmer eller missar att sätta dropp, ingen kontroll på blodsockervärdet.

- Ingen kommer på larm.

- På väg till avtalad sista träff med dottern ringer personalen och säger att hon inte är i Karlstad.

- När dottern hämtas i Karlstad till begravningen i Sunne står det fel personnummer på kistan.

IVO, Inspektionen för vård och omsorg, har tagit del av klagomålet. Landstinget i Värmland har även anmält sig själva enligt lex Maria. IVO föreslår när det gäller föräldrarnas klagomål att ärendet ska avslutas utan kritik och vidare åtgärd. Skrivelsen är daterad 18 augusti.

– Det är bara ett förslag till beslut, säger handläggaren Hans Rudstam på IVO.

Emma och Johan vill förhindra att någon annan utsätts för samma tragedi:

– Vi skulle ha kommit hem tre, inte två. Sådant här får bara inte hända.

Fotnot: Enligt en kompletterande journalanteckning som NWT har tagit del av noterade överläkaren Richard Sindelar vid Akademiska sjukhuset i Uppsala utöver sårigheten i anslutning till blödningen över skalpen en hudspricka på 3-4 centimeter bakom ena örat. Jacket i fråga ska inte ha noterats av barnläkaren i Karlstad.