2015-08-02 11:06

2015-08-02 11:06

Foto: Carita Andersson

Tusentals på jakt i parken

SUNNE: Jaktmässa på Rottneros

Låtsasbjörnar och riktiga vildsvin, motorsågstävling och modevisning. Besökarna på jaktmässan hade mycket att välja på de två dagarna mässan pågick i Rottnerosparken.

Jakthunden Nadja spårar björn, hon känner doften men ser den inte.

Björnen står bakom ett buskage och nu ska Älgskallets Nadja testas om hon klarar björnjakt. Klarar hon det svåra testet blir hon mer värdefull.

– Om vi godkänner henne här så höjs försäkringsvärdet med tiotusen, berättar Ralph Persson från Ljusdal. Det är han som radiostyr björnen.

Rätt vad det är kommer den fram. Rusar, eller snarare rullar, mot publiken bakom stängslet. Den fyrbenta publiken skäller unisont.

Skenattack

På en annan plats i parken berättar Rasmus Boström om björnjakt. Då är det fullsatt nedanför den stora scenen.

– Om en björn går till attack är det oftast en skenattack, och då kanske man inte ska skjuta för då attackerar den på riktigt. Om det är en riktig attack så ser man bara nacken, då kommer den lågt, berättar han.

Då är det förstås läge att skjuta, för något annat val finns inte.

Både Ralph Persson och Rasmus Boström gillar björnen.

– Det är snälla djur, men om de upplever att de blir hotade blir de farliga, säger Rasmus Boström.

Längst ner i parken visas hur det går till att jaga vildsvin med hundar. Det är ett populärt ställe.

Högljudd sport

En annan populär uppvisning handlar inte om jakt, utan om sport med redskap som motorsåg, yxa och handsåg. Timbersport kommer från USA och en gren går ut på att såga sig igenom en stock så snabbt som möjligt. När den 27 kilo tunga motorsågen drar i gång så hörs det i hela parken.

Annars hörs det mest gläfs och hundskall.

Ägarna är problemet

Nedanför herrgården pågår hundutställning, apportering och hundträning.

– De fyrbenta är skitenkla, men hundägarna är ett stort jäkla problem. Det är vanligt att de använder käften före hjärnan, säger Jeppe Stridh som har en hundägarskola.

Här finns jakthundar av alla sorter. Malin Widlund har med sig sina av fjäll namngivna Skårki och Skierfe, två svarta lapphundar.

– Tyvärr är rasen utrotningshotad, det finns bara åttahundra kvar, säger Malin Widlund.

En som inte haft naturen och jakten med sig från början är skådespelaren och komikern Nour El Refai.

– Jag växte upp i ett betongområde och såg en kotte först när jag var åtta. Sedan när jag kom ut i skogen blev jag först förälskad, men det var också lite otäckt. Om jag hade ett vapen skulle jag känna mig trygg, berättar hon från stora scenen.

I höstas tog hon jägarexamen och nu är hon en passionerad jägare. Som matintresserad tycker hon att det känns bra att kunna ta hand om sitt eget kött. Sitt första djur sköt hon i februari, en kronhjort i Skottland.

– Hon dog i sin naturliga miljö, det känns bra. Jag älskar att äta kött, men jag hatar köttindustrin, säger Nour El Refai.

12 000 besökare

Hon älskar att sitta länge ute i naturen, vara superkoncentrerad, känna lukterna, höra alla ljud. Det är hon inte ensam om bland besökarna. Men mässan var motsatsen till att sitta ensam i ett jakttorn. Här trängdes cirka tolvtusen besökare i gångarna mellan stånden där man kunde få sitt djur veterinärundersökt, prova en bössa eller äta en kolbulle.

Jakthunden Nadja spårar björn, hon känner doften men ser den inte.

Björnen står bakom ett buskage och nu ska Älgskallets Nadja testas om hon klarar björnjakt. Klarar hon det svåra testet blir hon mer värdefull.

– Om vi godkänner henne här så höjs försäkringsvärdet med tiotusen, berättar Ralph Persson från Ljusdal. Det är han som radiostyr björnen.

Rätt vad det är kommer den fram. Rusar, eller snarare rullar, mot publiken bakom stängslet. Den fyrbenta publiken skäller unisont.

Skenattack

På en annan plats i parken berättar Rasmus Boström om björnjakt. Då är det fullsatt nedanför den stora scenen.

– Om en björn går till attack är det oftast en skenattack, och då kanske man inte ska skjuta för då attackerar den på riktigt. Om det är en riktig attack så ser man bara nacken, då kommer den lågt, berättar han.

Då är det förstås läge att skjuta, för något annat val finns inte.

Både Ralph Persson och Rasmus Boström gillar björnen.

– Det är snälla djur, men om de upplever att de blir hotade blir de farliga, säger Rasmus Boström.

Längst ner i parken visas hur det går till att jaga vildsvin med hundar. Det är ett populärt ställe.

Högljudd sport

En annan populär uppvisning handlar inte om jakt, utan om sport med redskap som motorsåg, yxa och handsåg. Timbersport kommer från USA och en gren går ut på att såga sig igenom en stock så snabbt som möjligt. När den 27 kilo tunga motorsågen drar i gång så hörs det i hela parken.

Annars hörs det mest gläfs och hundskall.

Ägarna är problemet

Nedanför herrgården pågår hundutställning, apportering och hundträning.

– De fyrbenta är skitenkla, men hundägarna är ett stort jäkla problem. Det är vanligt att de använder käften före hjärnan, säger Jeppe Stridh som har en hundägarskola.

Här finns jakthundar av alla sorter. Malin Widlund har med sig sina av fjäll namngivna Skårki och Skierfe, två svarta lapphundar.

– Tyvärr är rasen utrotningshotad, det finns bara åttahundra kvar, säger Malin Widlund.

En som inte haft naturen och jakten med sig från början är skådespelaren och komikern Nour El Refai.

– Jag växte upp i ett betongområde och såg en kotte först när jag var åtta. Sedan när jag kom ut i skogen blev jag först förälskad, men det var också lite otäckt. Om jag hade ett vapen skulle jag känna mig trygg, berättar hon från stora scenen.

I höstas tog hon jägarexamen och nu är hon en passionerad jägare. Som matintresserad tycker hon att det känns bra att kunna ta hand om sitt eget kött. Sitt första djur sköt hon i februari, en kronhjort i Skottland.

– Hon dog i sin naturliga miljö, det känns bra. Jag älskar att äta kött, men jag hatar köttindustrin, säger Nour El Refai.

12 000 besökare

Hon älskar att sitta länge ute i naturen, vara superkoncentrerad, känna lukterna, höra alla ljud. Det är hon inte ensam om bland besökarna. Men mässan var motsatsen till att sitta ensam i ett jakttorn. Här trängdes cirka tolvtusen besökare i gångarna mellan stånden där man kunde få sitt djur veterinärundersökt, prova en bössa eller äta en kolbulle.