2015-07-28 08:15

2015-07-28 08:15

"Jag satsar på att platsa i VM om fyra år"

SOMMARSAMTALET: Jennifer Falk

Alla visste att Mallbacken behövde en stabil målvakt för att klara nytt kontrakt i Damallsvenskan. Hon fanns, hittades och heter Jennifer Falk. Dessutom är hon Sveriges kanske hetaste målvakt på damsidan just nu. Hon har stått i U23-landslaget och nu spekuleras det redan i en ”riktig” landslagsplats för den 22-åriga Torslandatalangen.
– Jag hör ju att folk säger positiva saker, men jag tänker bara på att vara så bra jag kan i varje match, säger hon.

Jennifer är född i Torslanda utanför Göteborg och bodde där tills hon flyttade till Sunne. Hon började spela fotboll när hon var sex år och slutade när hon var åtta. Fotbollsskorna åkte på igen när hon var 15 år, men hon var fortfarande utespelare. Målvakt blev hon först som 18-åring, när hon spelade i Torslanda.

– Jag hade problem med ljumskarna och kunde bara spela korta sekvenser i taget. Så jag testade att vara målvakt och tyckte det var kul.

I dag vållar ljumskarna inga som helst problem. Bara i extrema lägen. Däremot har hon fått en del andra skador under sin – i sammanhanget – anmärkningsvärt korta tid som målvakt.

– Jag har brutit näsan två gånger, fått en riktig otäck smäll på käken och haft några hjärnskakningar. Det är tufft i straffområdet, konstaterar hon.

Hon fick inte spela direkt i Torslanda och inte i nästa klubb Jitex heller. Men när hon fick chansen så tog hon den.

– I Jitex blev förstemålvakten skadad efter bara några matcher så på det sättet hade jag väl tur. Jag spelade där i ett och ett halvt år och lärde mig mycket.

Bra med fötterna

Att ha varit utespelare ser hon som en stor fördel.

– Jag är väldigt bekväm i spelet med fötterna. Det underlättar en hel del. Jag trivs med att jobba ute i straffområdet och folk brukar säga att jag ser trygg ut. I Mallbacken fungerar också samarbetet mellan mig och backlinjen väldigt bra, oavsett vilka som spelar där. Det är en viktig nyckel till framgång, säger hon.

Efter sejouren i Jitex ville hon spela allsvenskt och hade flera erbjudanden. Att hon valde Mallbacken förklarar hon så här:

– Jag fick väldigt bra kontakt med sportchefen Stefan Johansson och tränarna David Kjellin och Henrik Arneng. David ringde flera gånger, men jag upplevde det aldrig som tjat.

Tjat eller inte, det gav resultat. Jennifer drog till skogs och väl framme var det ungefär som hon tänkt sig.

– Jag hade träffat Stefan, David och Henrik här uppe och gillade vad jag såg. Sedan hade jag ju snackat med Mimmi Larsson i U23-landslaget så lite hum hade man ju.

Men stödet från hemmapubliken, det överträffade alla förväntningar.

– Det är så otroligt häftigt. Både under matcherna och annars. Det är så många som engagerar sig så mycket att man blir alldeles mållös.

Men mål måste Mallbacken göra. Det räcker inte att Jennifer är en säker sista utpost.

– Vi har varit rejält på gång en längre tid nu. Men så kommer de där svackorna... Det känns som vi har förlorat hundra matcher med uddamålet, samtidigt som vi är värda något bättre. Vi är ett bra lag och vi kommer att fortsätta att plocka poäng och bli allt stabilare. Jag tycker det ser bra ut.

Mixen av nationaliteter i laget är inget som helst problem.

– Det blir genomgångar på både svenska och engelska. Det är något man är van vid och David och Henrik sköter det där perfekt.

Parallellt med succén i klubblaget har Jennifer och spelat sin första match i U23-landslaget. Det skedde tidigare i år, mot England.

– Vi vann med 3–1 så det var ju en bra start, konstaterar hon lugnt.

”Spelar nästa VM”

Allt snack om framtida landslagsuppdrag tar hon med ro. Men på frågan var hon tror att hon står om fem år kommer svaret blixtsnabbt.

– Då är jag bofast i landslaget och har spelat mitt första VM.

Det visar sig att det är de lösa spekulationerna hon inte riktigt gillar.

– Man har ju oftast ingen aning om vad som är sant eller inte. Jag försöker ha fötterna på jorden och inte sväva iväg.

Samtidigt inser hon att hon kan tillhöra en gyllene generation.

– F19-landslagets framfart i EM är ju bara ett av bevisen på det. Det vimlar av duktiga svenska tjejer runt 20-årsstrecket. Men det gäller ju även målvakter, så konkurrensen är tuff.

När det kommer till orättvisorna mellan män och kvinnor inom fotbollen är hon tydlig.

– Så stora som skillnaderna är när det gäller löner, prispengar, mediabevakning... Det är klart att det är fel. Och självklart blir man irriterad.

Men uppmärksamheten i Mallbacken är det inget fel på.

– Det är ett väldigt pådrag. Och det är bara roligt. Även om det är lite svårt att analysera allt direkt efter en match. Men man gör så gott man kan, säger hon.

Nu är det fullt fokus på fortsättningen för Jennifer Falk och hennes Mallbacken.

– Alla vet vad som gäller. Det måste börja trilla in trepoängare för att vi ska klara det här. Vår lagsammanhållning kommer att rädda oss kvar.

Det låter nästan för bra för att vara sant. Finns det verkligen inga divor i Mallbacken?

– Det skulle väl vara sportchefen Stefan Johansson då, skrattar Jennifer Falk,

Jennifer är född i Torslanda utanför Göteborg och bodde där tills hon flyttade till Sunne. Hon började spela fotboll när hon var sex år och slutade när hon var åtta. Fotbollsskorna åkte på igen när hon var 15 år, men hon var fortfarande utespelare. Målvakt blev hon först som 18-åring, när hon spelade i Torslanda.

– Jag hade problem med ljumskarna och kunde bara spela korta sekvenser i taget. Så jag testade att vara målvakt och tyckte det var kul.

I dag vållar ljumskarna inga som helst problem. Bara i extrema lägen. Däremot har hon fått en del andra skador under sin – i sammanhanget – anmärkningsvärt korta tid som målvakt.

– Jag har brutit näsan två gånger, fått en riktig otäck smäll på käken och haft några hjärnskakningar. Det är tufft i straffområdet, konstaterar hon.

Hon fick inte spela direkt i Torslanda och inte i nästa klubb Jitex heller. Men när hon fick chansen så tog hon den.

– I Jitex blev förstemålvakten skadad efter bara några matcher så på det sättet hade jag väl tur. Jag spelade där i ett och ett halvt år och lärde mig mycket.

Bra med fötterna

Att ha varit utespelare ser hon som en stor fördel.

– Jag är väldigt bekväm i spelet med fötterna. Det underlättar en hel del. Jag trivs med att jobba ute i straffområdet och folk brukar säga att jag ser trygg ut. I Mallbacken fungerar också samarbetet mellan mig och backlinjen väldigt bra, oavsett vilka som spelar där. Det är en viktig nyckel till framgång, säger hon.

Efter sejouren i Jitex ville hon spela allsvenskt och hade flera erbjudanden. Att hon valde Mallbacken förklarar hon så här:

– Jag fick väldigt bra kontakt med sportchefen Stefan Johansson och tränarna David Kjellin och Henrik Arneng. David ringde flera gånger, men jag upplevde det aldrig som tjat.

Tjat eller inte, det gav resultat. Jennifer drog till skogs och väl framme var det ungefär som hon tänkt sig.

– Jag hade träffat Stefan, David och Henrik här uppe och gillade vad jag såg. Sedan hade jag ju snackat med Mimmi Larsson i U23-landslaget så lite hum hade man ju.

Men stödet från hemmapubliken, det överträffade alla förväntningar.

– Det är så otroligt häftigt. Både under matcherna och annars. Det är så många som engagerar sig så mycket att man blir alldeles mållös.

Men mål måste Mallbacken göra. Det räcker inte att Jennifer är en säker sista utpost.

– Vi har varit rejält på gång en längre tid nu. Men så kommer de där svackorna... Det känns som vi har förlorat hundra matcher med uddamålet, samtidigt som vi är värda något bättre. Vi är ett bra lag och vi kommer att fortsätta att plocka poäng och bli allt stabilare. Jag tycker det ser bra ut.

Mixen av nationaliteter i laget är inget som helst problem.

– Det blir genomgångar på både svenska och engelska. Det är något man är van vid och David och Henrik sköter det där perfekt.

Parallellt med succén i klubblaget har Jennifer och spelat sin första match i U23-landslaget. Det skedde tidigare i år, mot England.

– Vi vann med 3–1 så det var ju en bra start, konstaterar hon lugnt.

”Spelar nästa VM”

Allt snack om framtida landslagsuppdrag tar hon med ro. Men på frågan var hon tror att hon står om fem år kommer svaret blixtsnabbt.

– Då är jag bofast i landslaget och har spelat mitt första VM.

Det visar sig att det är de lösa spekulationerna hon inte riktigt gillar.

– Man har ju oftast ingen aning om vad som är sant eller inte. Jag försöker ha fötterna på jorden och inte sväva iväg.

Samtidigt inser hon att hon kan tillhöra en gyllene generation.

– F19-landslagets framfart i EM är ju bara ett av bevisen på det. Det vimlar av duktiga svenska tjejer runt 20-årsstrecket. Men det gäller ju även målvakter, så konkurrensen är tuff.

När det kommer till orättvisorna mellan män och kvinnor inom fotbollen är hon tydlig.

– Så stora som skillnaderna är när det gäller löner, prispengar, mediabevakning... Det är klart att det är fel. Och självklart blir man irriterad.

Men uppmärksamheten i Mallbacken är det inget fel på.

– Det är ett väldigt pådrag. Och det är bara roligt. Även om det är lite svårt att analysera allt direkt efter en match. Men man gör så gott man kan, säger hon.

Nu är det fullt fokus på fortsättningen för Jennifer Falk och hennes Mallbacken.

– Alla vet vad som gäller. Det måste börja trilla in trepoängare för att vi ska klara det här. Vår lagsammanhållning kommer att rädda oss kvar.

Det låter nästan för bra för att vara sant. Finns det verkligen inga divor i Mallbacken?

– Det skulle väl vara sportchefen Stefan Johansson då, skrattar Jennifer Falk,

Sommarfavoriter

Bästa sommarlåten: Fan va bra med Jakob Karlberg.

Bästa glassen: Magnum Pink.

Bästa sommaraktiviteten: Spela hemma på Strandvallen. Publikstödet där är svårslaget.

Mitt smutronställe: Kring Göteborg är det väl Delsjön. Här har jag inte hittat något än.

Källa:

Jennifer Falk

Ålder: 22 år.

Familj: Mamma, pappa och två bröder. Flickvännen Erika.

Bor: Sunne.

Yrke: Fotbollsmålvakt och anställd inom hemtjänsten i Sunne kommun.

Intressen: Spela gitarr, fiska och allt som har med idrott att göra.

Källa: