2015-03-27 09:40

2015-03-27 16:45

Kyrkoherden med vida vyer

PORTRÄTTET: Ingemar Hansson

Mycket på gång. I snart tre år har Ingemar Hansson varit kyrkoherde i Lysvik. Men till hösten är det slut. Då går han i pension.
– Det är så mycket annat som måste hinnas med. Fotboll och politik och så har jag ju ett hotell att sköta också, säger han.

Ingemar jobbade med ungdomar inom kyrkan innan prästutbildningen. Han har varit utlandspräst i Narvik och New York, har sommarvikarierat som präst i Rotterdam, Berlin och London och har varit präst eller kyrkoherde i Säffle, Forshaga, Norrstrands och Stora Kils församlingar. Och nu – till sist då – kyrkoherde i Lysviks församling.

– Det har blivit några installationer. Jag har hållit biskoparna sysselsatta, skrattar han.

Säljer ost

Tjänsten i Lysvik är på 75 procent. Ingemar ägnar också 25 procents arbetstid åt fackligt jobb. Men som kyrkoherde har han kanske inte alltid gjort det förväntade.

– Det finns ett stort engagemang här i Lysvik. Och då får man liksom hänga med.

Så i Lysviks församling är det rätt vanligt med friluftsgudstjänster, turer med kyrkbåten över till Bjälverud och helt plötsligt kan kyrkoherden stå och sälja ost på Konsum till välgörande ändamål. Ingemar tycker att nära kontakt med folk är a och o.

– Jag lägger mycket tid på att åka runt i stugorna, bland annat uppvaktar jag äldre som fyller år. Sedan är det ”gubbdagis” i Bygdens hus två dagar i veckan där vi snackar fotboll och politik.

Djupa samtal

Och – ibland – om livets mening.

– Av alla platser jag tjänstgjort på har samtalen blivit som djupast här i Lysvik. Men ser inte prästen som en auktoritet, utan som en samtalspartner. Då blir samarbetet bra.

Ingemar har lång erfarenhet av samtal om det allra svåraste. I många år var han jourpräst på sjukhus och mötte där till exempel människor som drabbats av förluster efter händelser som mord och plötslig spädbarnsdöd.

– Mitt i det mest ofattbara vill man ofta ha konkreta svar. ”Varför drabbar detta mig?”. Som präst och medmänniska måste du inse att man inte alltid kan ge svar, men du kan alltid lyssna. Du kan hjälpa andra att se ljus i mörkret.

Jobbar för MIF

Ett stort ljus i Ingemars liv är idrotten.

– Jag är allmänt idrottsintresserad, men fotbollen ligger mig väl lite extra varmt om hjärtat.

Ingemar är vice ordförande i Mallbackens IF och har suttit i styrelsen i två år. Hans arbetsuppgifter är bland annat att samla in pengar och att ta hand om gäster. Miraklet Mallbacken förklarar han så här:

– Det är en kombination av proffsighet och ett stort inslag ideellt arbete. Åker man förbi Strandvallen är det alltid några där och jobbar. Åtta–tio gentlemän som jobbar gratis ”dygnet runt”. Det är ovärderligt.

Viktig mötesplats

Mallbacken är så mycket mer än bara fotboll, enligt Ingemar.

– Folk samlas där en timme före och en timme efter match och pratar om allt möjligt. Det är fantastisk mötesplats.

I Mallbackenandan ingår också att tjejerna i laget blir väl bemötta och omhändertagna, att kostnadsbilden alltid är rimlig och stämningen på Strandvallen alltid är god.

Vad gäller Svenska Fotbollförbundets krav på en damallsvensk arena är Ingemar inte orolig.

– Vi kommer att uppfylla kraven på tre års sikt. Finansieringen är hyfsat klar. Pusselbit läggs till pusselbit. Det är ju inte bara att trycka på en knapp.

Mycket positivt

Några kvasifilosofiska resonemang om fotboll och religion vill inte Ingemar ge sig in på.

– Men man kan ju konstatera att ungdomar som är engagerade idrott får med sig mycket positivt. Det gör att de utvecklas som människor. Framför allt lagidrotten kan hjälpa unga människor att finna sin roll i livet.

Ingemars roll i livet då? Ja, han blev aldrig bankman som fadern och farbröderna. Han blev heller aldrig missionär, trots fältarbete i Tanzania.

– Några av de katolska missionärerna var 70 år och hade bott i Afrika i 50, till skillnad mot svenskarna och amerikanerna som lärde sig språket och sedan åkte hem igen efter tre år. Jag kände att om jag skulle bli missionär, skulle jag stanna livet ut. Och det var inte förenligt med mina drömmar om familj och barn.

Driver hotell

Ingemar fyller 65 i sommar och den 20 september gör han sin sista dag som kyrkoherde.

– Mallbacken har ingen hemmamatch då nämligen, så det funkar bra, skrattar han.

Efter pensioneringen får han mer tid att ägna åt fotbollen, rollen som kommunpolitiker för Moderaterna i Torsby och – det nya livet som hotellägare.

– Jag och min fru tog över Hotell Örnen i Torsby i september och jag lägger redan ned ganska mycket tid där. Det känns väl lite som Pang i bygget ibland, men om jag är Basil Fawlty eller Manuel vet jag inte riktigt än, skrattar han.

Jobbet som kyrkoherde och kontakterna med folk i Lysvik kommer han att sakna, men allt har sin tid.

– Jag är bara oerhört tacksam över att få vara präst ute på fältet. När man kommer nära folk, då kan man göra stor nytta. Det känns bra, konstaterar Ingemar Hansson.

Ingemar jobbade med ungdomar inom kyrkan innan prästutbildningen. Han har varit utlandspräst i Narvik och New York, har sommarvikarierat som präst i Rotterdam, Berlin och London och har varit präst eller kyrkoherde i Säffle, Forshaga, Norrstrands och Stora Kils församlingar. Och nu – till sist då – kyrkoherde i Lysviks församling.

– Det har blivit några installationer. Jag har hållit biskoparna sysselsatta, skrattar han.

Säljer ost

Tjänsten i Lysvik är på 75 procent. Ingemar ägnar också 25 procents arbetstid åt fackligt jobb. Men som kyrkoherde har han kanske inte alltid gjort det förväntade.

– Det finns ett stort engagemang här i Lysvik. Och då får man liksom hänga med.

Så i Lysviks församling är det rätt vanligt med friluftsgudstjänster, turer med kyrkbåten över till Bjälverud och helt plötsligt kan kyrkoherden stå och sälja ost på Konsum till välgörande ändamål. Ingemar tycker att nära kontakt med folk är a och o.

– Jag lägger mycket tid på att åka runt i stugorna, bland annat uppvaktar jag äldre som fyller år. Sedan är det ”gubbdagis” i Bygdens hus två dagar i veckan där vi snackar fotboll och politik.

Djupa samtal

Och – ibland – om livets mening.

– Av alla platser jag tjänstgjort på har samtalen blivit som djupast här i Lysvik. Men ser inte prästen som en auktoritet, utan som en samtalspartner. Då blir samarbetet bra.

Ingemar har lång erfarenhet av samtal om det allra svåraste. I många år var han jourpräst på sjukhus och mötte där till exempel människor som drabbats av förluster efter händelser som mord och plötslig spädbarnsdöd.

– Mitt i det mest ofattbara vill man ofta ha konkreta svar. ”Varför drabbar detta mig?”. Som präst och medmänniska måste du inse att man inte alltid kan ge svar, men du kan alltid lyssna. Du kan hjälpa andra att se ljus i mörkret.

Jobbar för MIF

Ett stort ljus i Ingemars liv är idrotten.

– Jag är allmänt idrottsintresserad, men fotbollen ligger mig väl lite extra varmt om hjärtat.

Ingemar är vice ordförande i Mallbackens IF och har suttit i styrelsen i två år. Hans arbetsuppgifter är bland annat att samla in pengar och att ta hand om gäster. Miraklet Mallbacken förklarar han så här:

– Det är en kombination av proffsighet och ett stort inslag ideellt arbete. Åker man förbi Strandvallen är det alltid några där och jobbar. Åtta–tio gentlemän som jobbar gratis ”dygnet runt”. Det är ovärderligt.

Viktig mötesplats

Mallbacken är så mycket mer än bara fotboll, enligt Ingemar.

– Folk samlas där en timme före och en timme efter match och pratar om allt möjligt. Det är fantastisk mötesplats.

I Mallbackenandan ingår också att tjejerna i laget blir väl bemötta och omhändertagna, att kostnadsbilden alltid är rimlig och stämningen på Strandvallen alltid är god.

Vad gäller Svenska Fotbollförbundets krav på en damallsvensk arena är Ingemar inte orolig.

– Vi kommer att uppfylla kraven på tre års sikt. Finansieringen är hyfsat klar. Pusselbit läggs till pusselbit. Det är ju inte bara att trycka på en knapp.

Mycket positivt

Några kvasifilosofiska resonemang om fotboll och religion vill inte Ingemar ge sig in på.

– Men man kan ju konstatera att ungdomar som är engagerade idrott får med sig mycket positivt. Det gör att de utvecklas som människor. Framför allt lagidrotten kan hjälpa unga människor att finna sin roll i livet.

Ingemars roll i livet då? Ja, han blev aldrig bankman som fadern och farbröderna. Han blev heller aldrig missionär, trots fältarbete i Tanzania.

– Några av de katolska missionärerna var 70 år och hade bott i Afrika i 50, till skillnad mot svenskarna och amerikanerna som lärde sig språket och sedan åkte hem igen efter tre år. Jag kände att om jag skulle bli missionär, skulle jag stanna livet ut. Och det var inte förenligt med mina drömmar om familj och barn.

Driver hotell

Ingemar fyller 65 i sommar och den 20 september gör han sin sista dag som kyrkoherde.

– Mallbacken har ingen hemmamatch då nämligen, så det funkar bra, skrattar han.

Efter pensioneringen får han mer tid att ägna åt fotbollen, rollen som kommunpolitiker för Moderaterna i Torsby och – det nya livet som hotellägare.

– Jag och min fru tog över Hotell Örnen i Torsby i september och jag lägger redan ned ganska mycket tid där. Det känns väl lite som Pang i bygget ibland, men om jag är Basil Fawlty eller Manuel vet jag inte riktigt än, skrattar han.

Jobbet som kyrkoherde och kontakterna med folk i Lysvik kommer han att sakna, men allt har sin tid.

– Jag är bara oerhört tacksam över att få vara präst ute på fältet. När man kommer nära folk, då kan man göra stor nytta. Det känns bra, konstaterar Ingemar Hansson.

Hotellägare

Namn: Ingemar Hansson

Är: Kyrkoherde i Lysviks församling, styrelseledamot i Mallbackens IF, kommunpolitiker för M i Torsby samt numera även hotellägare.

Bor: I Röbjörkeby, Torsby. Kommer ursprungligen från Uddevalla.

Familj: Frun Pia och fyra vuxna barn från ett tidigare äktenskap.

Intressen: Stort intresse för idrott, framför allt fotboll.

Källa: