2015-03-10 09:04

2015-03-10 09:26

Rigmor är Ingemars ögon vid tidningsläsningen

SUNNE: Över Fryksdalsbygden formades en annorlunda vänskap

Många är de vardagshjältar som med små osjälviska handlingar gör livet bättre, enklare och roligare för andra. För Ingemar Allard heter hon Rigmor Johnsson. Varje tisdag i tio år har hon läst Fryksdalsbygden för honom, då han inte längre kan se. För denna gest utnämndes hon till dagens gladis i Fråga doktorn den 23 februari.
– Det är veckans händelse, att hon kommer och läser för mig, säger Ingemar.

Det var Ingemars dotter Monica som tipsade programmet Fråga doktorn om Monicas mångåriga högläsning för pappa Ingemar och hur det förbättrade hans livskvalité på äldre dagar, att ännu kunna ta del av de lokala nyheterna.

Förvånad

Ingemar hade tidigare själv sagt till Rigmor att han gärna skulle vilja göra något för henne som tack, men det hade ännu inte blivit av. Rigmor själv blev minst sagt förvånad när hennes namn nämndes i programmet.

– När de sa att det handlade om en person i Sunne tänkte jag att ”vad kul, i Sunne” - och så var det jag! skrattar Rigmor, som lite mer precist bor i Gårdserud – inte Gärdserud, som programledaren Suzanne Axell sa.

Ingemar har själv inte lyssnat på programmet än, men Monica har spelat in det så att han kan ta del av det vid ett senare tillfälle. En reflexväst från Fråga doktorn är på väg hem till Rigmor, som tack för hennes medmänskliga insats.

– Den blir bra att ha på mig när jag vägpatrullerar åt skolbarnen på morgonen, säger hon.

Meningsfullt

Rigmor tycker inte om att stå i centrum och tycker själv inte att det hon gör är så märkvärdigt. Men för Ingemar är Rigmors besök av stor betydelse.

– Det är veckans händelse, att hon har tid att sitta här och läsa för mig.

Ingemar fyllde 90 år i onsdags och är troligtvis en av Fryksdalsbygdens trognaste läsare. Prenumerant har han enligt egen utsago varit sedan ”anno dazumal”.

– Men det är tack vare Rigmor som jag kunnat fortsätta ha tidningen. Utan att hon läste den för mig hade det inte känts lika intressant att ha den kvar.

Intressanta samtal

Mötet betyder mycket även för Rigmor.

– Om det är veckans höjdpunkt för Ingemar så är det en fin stund även för mig. Mycket för att han är så klar i skallen. Vi pratar mycket tillsammans, och Ingemar har mycket att berätta från sitt långa och händelserika liv. Det ger mig glädje att hälsa på honom.

Det var genom Rigmors engagemang i Röda korset som de först lärde känna varandra för tio år sedan.

– Eva Skoglund på Röda korset frågade mig om jag skulle vilja läsa tidningen för en man som inte längre kunde läsa själv. Så nu har vi setts varje tisdag i tio år. Det är inte många dagar som vi missat, bara någon enstaka då jag varit sjuk eller så.

Språkfrämjande

När de först träffades hade Ingemar nyligen fått en stroke som gjort att han hade svårt för att tala. Att de alltid pratat och diskuterat mycket runt tidningsläsandet har varit bra träning.

– I dag pratar han riktigt bra och tydligt, som du hör, säger Rigmor.

– Det är inte min förtjänst, men det visar hur viktigt det är att man har någon att prata och umgås med.

Även Rigmor har fått språklig träning av att läsa för Ingemar. Med sin norska brytning betonar hon ibland vissa ord fel, och blir rättad av Ingemar.

– Men jag har överseende med henne, skojar han.

Sportentusiast

Ingemar har varit yrkesverksam som gymnastikinstruktör och idrottslärare och har varit en framgångsrik stavhoppare. Han är intresserad av de flesta sorters sport, och ser särskilt mycket fram emot tisdagsnumret som brukar ha matigare sportsidor. Även insändarna läses med stort intresse.

– De är faktiskt roligast, säger han, och avslöjar att han även har fem intressen som alla börjar på f.

– Friidrott, fiske, frimärken, fotboll och fruntimmer, men det sista har det blivit mindre av på senare år, skrattar han.

Att vara dagens gladis är en fin utmärkelse. Är du en gladis, Rigmor?

– Jo, men det får jag väl säga att jag är. Jag tror att jag är ganska glad och positiv, säger Rigmor.

Ingemar påpekar att Rigmor verkligen är en glädjespridare.

– Hon är en mycket glad och fin person, fastän hon är norsk.

Minst tio till

Tio år är en ganska lång tid, men Rigmor och Ingemar har verkligen inga planer på att ändra på deras veckorutin – tvärtom.

– Vi sitter nog och läser om tio år också, när du är 100 och jag 84. Men då sitter vi kanske båda på Hagen, skrattar Rigmor.

Det var Ingemars dotter Monica som tipsade programmet Fråga doktorn om Monicas mångåriga högläsning för pappa Ingemar och hur det förbättrade hans livskvalité på äldre dagar, att ännu kunna ta del av de lokala nyheterna.

Förvånad

Ingemar hade tidigare själv sagt till Rigmor att han gärna skulle vilja göra något för henne som tack, men det hade ännu inte blivit av. Rigmor själv blev minst sagt förvånad när hennes namn nämndes i programmet.

– När de sa att det handlade om en person i Sunne tänkte jag att ”vad kul, i Sunne” - och så var det jag! skrattar Rigmor, som lite mer precist bor i Gårdserud – inte Gärdserud, som programledaren Suzanne Axell sa.

Ingemar har själv inte lyssnat på programmet än, men Monica har spelat in det så att han kan ta del av det vid ett senare tillfälle. En reflexväst från Fråga doktorn är på väg hem till Rigmor, som tack för hennes medmänskliga insats.

– Den blir bra att ha på mig när jag vägpatrullerar åt skolbarnen på morgonen, säger hon.

Meningsfullt

Rigmor tycker inte om att stå i centrum och tycker själv inte att det hon gör är så märkvärdigt. Men för Ingemar är Rigmors besök av stor betydelse.

– Det är veckans händelse, att hon har tid att sitta här och läsa för mig.

Ingemar fyllde 90 år i onsdags och är troligtvis en av Fryksdalsbygdens trognaste läsare. Prenumerant har han enligt egen utsago varit sedan ”anno dazumal”.

– Men det är tack vare Rigmor som jag kunnat fortsätta ha tidningen. Utan att hon läste den för mig hade det inte känts lika intressant att ha den kvar.

Intressanta samtal

Mötet betyder mycket även för Rigmor.

– Om det är veckans höjdpunkt för Ingemar så är det en fin stund även för mig. Mycket för att han är så klar i skallen. Vi pratar mycket tillsammans, och Ingemar har mycket att berätta från sitt långa och händelserika liv. Det ger mig glädje att hälsa på honom.

Det var genom Rigmors engagemang i Röda korset som de först lärde känna varandra för tio år sedan.

– Eva Skoglund på Röda korset frågade mig om jag skulle vilja läsa tidningen för en man som inte längre kunde läsa själv. Så nu har vi setts varje tisdag i tio år. Det är inte många dagar som vi missat, bara någon enstaka då jag varit sjuk eller så.

Språkfrämjande

När de först träffades hade Ingemar nyligen fått en stroke som gjort att han hade svårt för att tala. Att de alltid pratat och diskuterat mycket runt tidningsläsandet har varit bra träning.

– I dag pratar han riktigt bra och tydligt, som du hör, säger Rigmor.

– Det är inte min förtjänst, men det visar hur viktigt det är att man har någon att prata och umgås med.

Även Rigmor har fått språklig träning av att läsa för Ingemar. Med sin norska brytning betonar hon ibland vissa ord fel, och blir rättad av Ingemar.

– Men jag har överseende med henne, skojar han.

Sportentusiast

Ingemar har varit yrkesverksam som gymnastikinstruktör och idrottslärare och har varit en framgångsrik stavhoppare. Han är intresserad av de flesta sorters sport, och ser särskilt mycket fram emot tisdagsnumret som brukar ha matigare sportsidor. Även insändarna läses med stort intresse.

– De är faktiskt roligast, säger han, och avslöjar att han även har fem intressen som alla börjar på f.

– Friidrott, fiske, frimärken, fotboll och fruntimmer, men det sista har det blivit mindre av på senare år, skrattar han.

Att vara dagens gladis är en fin utmärkelse. Är du en gladis, Rigmor?

– Jo, men det får jag väl säga att jag är. Jag tror att jag är ganska glad och positiv, säger Rigmor.

Ingemar påpekar att Rigmor verkligen är en glädjespridare.

– Hon är en mycket glad och fin person, fastän hon är norsk.

Minst tio till

Tio år är en ganska lång tid, men Rigmor och Ingemar har verkligen inga planer på att ändra på deras veckorutin – tvärtom.

– Vi sitter nog och läser om tio år också, när du är 100 och jag 84. Men då sitter vi kanske båda på Hagen, skrattar Rigmor.

  • Marina Johansson