2015-02-10 06:00

2015-02-10 06:00

50 för rallyt och 20 för mig

KRÖNIKA

Så står jag där igen och rotar i garderoben efter elsulorna som bara åker fram när det börjar brumma i Värmlandsskogarna.

Ett år går fort. Känns som de batteridrivna skovärmarna knappt svalnat.

Om jag inte kommer ihåg fel är det mitt 20-årsjubileum i rallyt. Tror debuten skedde 1994 och jag har bara har missat en gång sedan dess om man undantar när Norge hade VM.

Skillnaden på den tiden var att svenskar deltog i toppstriden. Ett starkt minne är Kenneth Erikssons seger 1995 när Tommi Mäkinen demonstrativt parkerade på sista sträckan i protest mot Mitsubishi-teamets stallorder. Det var stor uppståndelse efteråt.

De gångna två åren har i alla fall Pontus Tidemand varit ett hemmahopp i WRC.

Nu finns det inte en enda blågul i tungviktsklassen. Bedrövligt med tanke på hur många duktiga förare vi har. Men enbart talang räcker inte när en smällfet plånbok är nyckeln till framgång, och svenska företagare hellre lägger reklampengar på annat än rally.

Fransmän och engelsmän har också fördelen av fabriksteam stationerade i sina länder.

Otroligt att Svenska rallyt trots avsaknaden av inhemska världsstjärnor lyckas locka så mycket publik år efter år.

Nu hoppas jag att Pontus Tidemand och Fredrik Åhlin matchar fram varandra till fabrikskontrakt via framgångar i WRC 2.

Personligen hyser jag en hatkärlek till tävlingen som verkar anpassad till internationella journalister som mest tillbringar tiden i pressrummet i Karlstad. Ute på fältet får man i kyla eller regn jaga förarintervjuer i motorbuller och trängsel med teamfolk och kolleger, men det är samtidigt en spännande puls i sport på högsta nivå.

Jag är övertygad om att VM-tävlingen är viktig för såväl Värmland som Sverige.

Både jag och sulorna är i alla fall laddade.

Nu kör vi!

Ett år går fort. Känns som de batteridrivna skovärmarna knappt svalnat.

Om jag inte kommer ihåg fel är det mitt 20-årsjubileum i rallyt. Tror debuten skedde 1994 och jag har bara har missat en gång sedan dess om man undantar när Norge hade VM.

Skillnaden på den tiden var att svenskar deltog i toppstriden. Ett starkt minne är Kenneth Erikssons seger 1995 när Tommi Mäkinen demonstrativt parkerade på sista sträckan i protest mot Mitsubishi-teamets stallorder. Det var stor uppståndelse efteråt.

De gångna två åren har i alla fall Pontus Tidemand varit ett hemmahopp i WRC.

Nu finns det inte en enda blågul i tungviktsklassen. Bedrövligt med tanke på hur många duktiga förare vi har. Men enbart talang räcker inte när en smällfet plånbok är nyckeln till framgång, och svenska företagare hellre lägger reklampengar på annat än rally.

Fransmän och engelsmän har också fördelen av fabriksteam stationerade i sina länder.

Otroligt att Svenska rallyt trots avsaknaden av inhemska världsstjärnor lyckas locka så mycket publik år efter år.

Nu hoppas jag att Pontus Tidemand och Fredrik Åhlin matchar fram varandra till fabrikskontrakt via framgångar i WRC 2.

Personligen hyser jag en hatkärlek till tävlingen som verkar anpassad till internationella journalister som mest tillbringar tiden i pressrummet i Karlstad. Ute på fältet får man i kyla eller regn jaga förarintervjuer i motorbuller och trängsel med teamfolk och kolleger, men det är samtidigt en spännande puls i sport på högsta nivå.

Jag är övertygad om att VM-tävlingen är viktig för såväl Värmland som Sverige.

Både jag och sulorna är i alla fall laddade.

Nu kör vi!