2015-04-10 13:00

2015-04-10 13:00

Torstens val kan leda BIK till SHL

Jag förde redan för ett par år sedan fram Tobias Thermell som en trolig framtida huvudtränare i BIK Karlskoga. Själv lät han tveksam då. Slingrade sig högst påtaligt likt en kopparorm.

Och det var inte i någon officiell intervjusituation så jag tror inte att han spelade osäker. På senare tid, efter att det stod klart att Lenny Eriksson inte skulle få fortsätta efter tre mycket lyckosamma år, har det hörts tydligt att han verkligen har suget att bli huvudtränare. Och tryggheten i att han vet att han kan leda ett elitlag.

När BIK Karlskoga på fredagsmorgonen bekräftade det jag föreslog redan för tre veckor sedan kändes det självklart och rätt. Att det var tillsammans med Kristofer Näslund gör att det till och med känns som en förträfflig lösning som klubbchefen Torsten Yngveson inte ens behövde söka efter; han har hela tiden varit övertygad om att det är just de här båda tränarna han vill ska leda laget in i framtiden.

Thermell är den eftertänksamme, underfundige och klurige personen som kläcker minnesvärda citat som han själv efteråt funderar över hur han bara kom på spontant i ett endaste ögonblick. Han har hockeymässigt, som assisterande tränare, bekräftat det som märktes redan under hans spelartid; han kan analysera och förklara komplicerade situationer på ett enkelt och begripligt sätt.

Näslund är en analytiker med brinnande engagemang och även tydlighet; han leder genom att själv visa vägen och vara ett föredöme som inspirerar andra. Som spelare var det genom att kämpa och slita hårdare än alla andra. Som tränare tror jag att det blir genom att vara mest förberedd av alla till träningar och matcher.

När det gäller båda finns det inga tvivel; de har både de hockeymässiga – trots att ingen av dem varit huvudtränare någon gång – och de mänskliga kvaliteter som krävs för att dagligen leda en grupp med ett 20-tal individer vars prestationer mäts två–tre gånger i veckan genom det de presterar i matcher. Inte på något annat sätt från utomstående betraktare. Då handlar det om att varje dag hitta olika sätt att göra alla bättre; olika både från dag till dag och från spelare till spelare. Självklart med en röd tråd som grund.

Nu låter det som att jag tycker att det här är en bättre lösning än Lenny Eriksson var under sina år. Det ska betonas tydligt att det är jag inte alls säker på att det är. Eriksson hade säkert behållit samma glöd och vilja att ständigt gå framåt även ett fjärde år. Både när det handlar om spelarnas och sin egen utveckling för att i nästa steg kunna tillföra sina spelare och sitt lag ännu mer. Honom gillade jag skarpt, både hockeymässigt och som person; pålitlig, ärlig, uppriktig och med många härliga berättelser i tränarrummet.

Men; på längre sikt är det här en bättre lösning. Eriksson och BIK hade tre mycket bra år tillsammans. Thermells och Näslunds kontrakt är på två år. Jag tror att det kan bli längre än så. Och jag tror att det kan bli ännu lite bättre. Alltså; avancemang till SHL. Dit kunde BIK nått redan under Erikssons tid om det inte varit för alla olyckliga skador.

Och det var inte i någon officiell intervjusituation så jag tror inte att han spelade osäker. På senare tid, efter att det stod klart att Lenny Eriksson inte skulle få fortsätta efter tre mycket lyckosamma år, har det hörts tydligt att han verkligen har suget att bli huvudtränare. Och tryggheten i att han vet att han kan leda ett elitlag.

När BIK Karlskoga på fredagsmorgonen bekräftade det jag föreslog redan för tre veckor sedan kändes det självklart och rätt. Att det var tillsammans med Kristofer Näslund gör att det till och med känns som en förträfflig lösning som klubbchefen Torsten Yngveson inte ens behövde söka efter; han har hela tiden varit övertygad om att det är just de här båda tränarna han vill ska leda laget in i framtiden.

Thermell är den eftertänksamme, underfundige och klurige personen som kläcker minnesvärda citat som han själv efteråt funderar över hur han bara kom på spontant i ett endaste ögonblick. Han har hockeymässigt, som assisterande tränare, bekräftat det som märktes redan under hans spelartid; han kan analysera och förklara komplicerade situationer på ett enkelt och begripligt sätt.

Näslund är en analytiker med brinnande engagemang och även tydlighet; han leder genom att själv visa vägen och vara ett föredöme som inspirerar andra. Som spelare var det genom att kämpa och slita hårdare än alla andra. Som tränare tror jag att det blir genom att vara mest förberedd av alla till träningar och matcher.

När det gäller båda finns det inga tvivel; de har både de hockeymässiga – trots att ingen av dem varit huvudtränare någon gång – och de mänskliga kvaliteter som krävs för att dagligen leda en grupp med ett 20-tal individer vars prestationer mäts två–tre gånger i veckan genom det de presterar i matcher. Inte på något annat sätt från utomstående betraktare. Då handlar det om att varje dag hitta olika sätt att göra alla bättre; olika både från dag till dag och från spelare till spelare. Självklart med en röd tråd som grund.

Nu låter det som att jag tycker att det här är en bättre lösning än Lenny Eriksson var under sina år. Det ska betonas tydligt att det är jag inte alls säker på att det är. Eriksson hade säkert behållit samma glöd och vilja att ständigt gå framåt även ett fjärde år. Både när det handlar om spelarnas och sin egen utveckling för att i nästa steg kunna tillföra sina spelare och sitt lag ännu mer. Honom gillade jag skarpt, både hockeymässigt och som person; pålitlig, ärlig, uppriktig och med många härliga berättelser i tränarrummet.

Men; på längre sikt är det här en bättre lösning. Eriksson och BIK hade tre mycket bra år tillsammans. Thermells och Näslunds kontrakt är på två år. Jag tror att det kan bli längre än så. Och jag tror att det kan bli ännu lite bättre. Alltså; avancemang till SHL. Dit kunde BIK nått redan under Erikssons tid om det inte varit för alla olyckliga skador.