2015-06-17 06:00

2015-06-17 06:29

Slängde vita käppen – sprang Stadsloppet

FRIIDROTT: "Jag försökte ta rygg på den närmast framför mig och följa efter"

Andreas Engström har gjort det igen. Den här gången sprang han milloppet i Stadsloppet i lördags – helt solo.
Andreas Engström är blind och blev kändis när han hösten 2013 ändå gick in på fotbollsplanen i en seriematch och med iskyla satte en straffspark.
– Får jag chansen slå en straffspark i höst, så varför inte?

Andreas Engström är kvar i Ulvsby IF som kanslist på deltid men nu också i en roll som fotbollsansvarig. Och det går bra, herrlaget leder sexan och det nystartade damlaget är obesegrat och i serietopp i division fem.

Andreas gillar att utmana sig själv och det gjorde han inte minst i lördags. Han anmälde sig till Karlstad stadslopp och tanken var att ha en kompis med som följeslagare.

Men den planen sprack.

– Ja, Magnus (Skoglund) skadade sig och kunde inte springa. Frågade några andra av mina kompisar men ingen kunde...då bestämde jag mig för att springa själv.

Och inte bara det – Andreas lämnade den vita käppen hemma.

– Jag funderade hur jag skulle göra, men bestämde mig för det. Några små incidenter blev det efter banan. Vid ett tillfälle trodde jag att jag var utanför banan. Men så var det inte, så trots allt, det gick bättre än jag trodde.

Obotlig sjukdom

Andreas drabbades 2006 av den obotliga sjukdomen Lebers. Från att ha börjat se sämre hände allt snabbt. I dag har han en procent kvar av synen.

Hur klarade du att bara hitta runt banan i lördags med allt folk både i och längs med banan?

– Vädret var bra, lätt mulet. Då är det lite enklare när det inte blir några skuggor i vägbanan. Jag försökta ta rygg på den närmast framför mig och följa efter. Allt är ju suddigt, men den taktiken funkade rätt bra. Det var när jag skulle över bron vid Sundsta som jag trodde att jag var fel ute och kanske utanför banan. Det stod som tur var några funktionärer där och då visste jag att det var rätt väg. Det var också många som stod och hejade utefter banan.

– Dessutom springer ju alla åt samma håll en sådan här dag. När jag tränar är det värre, då kan jag möta någon jag inte ser förrän riktigt sent. Några gånger har jag också varit nära att springa in i någon.

Ingen bra uppladdning

Andreas Engström klarade milen på en timme, 19 minuter och 24 sekunder. Och var missnöjd med tiden.

– Jag orkade inte springa hela tiden. Jag hade tränat bra men veckan innan loppet var jag och min sambo Jennie en vecka i Turkiet. Inte bästa uppladdningen kanske.

Det här var tredje gången Andreas sprang stadsloppet men första gången han gjorde det helt solo. Och någon annan tanke än att komma igen för att göra också en fjärde start har han inte.

– Jag är med nästa år igen. I fjol sprang jag på 1,11 men jag var i alla fall snabbare i år mot första året, då 2013 när jag sprang tillsammans med pappa.

Andreas Engström är kvar i Ulvsby IF som kanslist på deltid men nu också i en roll som fotbollsansvarig. Och det går bra, herrlaget leder sexan och det nystartade damlaget är obesegrat och i serietopp i division fem.

Andreas gillar att utmana sig själv och det gjorde han inte minst i lördags. Han anmälde sig till Karlstad stadslopp och tanken var att ha en kompis med som följeslagare.

Men den planen sprack.

– Ja, Magnus (Skoglund) skadade sig och kunde inte springa. Frågade några andra av mina kompisar men ingen kunde...då bestämde jag mig för att springa själv.

Och inte bara det – Andreas lämnade den vita käppen hemma.

– Jag funderade hur jag skulle göra, men bestämde mig för det. Några små incidenter blev det efter banan. Vid ett tillfälle trodde jag att jag var utanför banan. Men så var det inte, så trots allt, det gick bättre än jag trodde.

Obotlig sjukdom

Andreas drabbades 2006 av den obotliga sjukdomen Lebers. Från att ha börjat se sämre hände allt snabbt. I dag har han en procent kvar av synen.

Hur klarade du att bara hitta runt banan i lördags med allt folk både i och längs med banan?

– Vädret var bra, lätt mulet. Då är det lite enklare när det inte blir några skuggor i vägbanan. Jag försökta ta rygg på den närmast framför mig och följa efter. Allt är ju suddigt, men den taktiken funkade rätt bra. Det var när jag skulle över bron vid Sundsta som jag trodde att jag var fel ute och kanske utanför banan. Det stod som tur var några funktionärer där och då visste jag att det var rätt väg. Det var också många som stod och hejade utefter banan.

– Dessutom springer ju alla åt samma håll en sådan här dag. När jag tränar är det värre, då kan jag möta någon jag inte ser förrän riktigt sent. Några gånger har jag också varit nära att springa in i någon.

Ingen bra uppladdning

Andreas Engström klarade milen på en timme, 19 minuter och 24 sekunder. Och var missnöjd med tiden.

– Jag orkade inte springa hela tiden. Jag hade tränat bra men veckan innan loppet var jag och min sambo Jennie en vecka i Turkiet. Inte bästa uppladdningen kanske.

Det här var tredje gången Andreas sprang stadsloppet men första gången han gjorde det helt solo. Och någon annan tanke än att komma igen för att göra också en fjärde start har han inte.

– Jag är med nästa år igen. I fjol sprang jag på 1,11 men jag var i alla fall snabbare i år mot första året, då 2013 när jag sprang tillsammans med pappa.