2017-07-09 13:41

2017-07-09 14:16

Patrik Werner – ett år efter avhoppet

FOTBOLL: DIF-profilen: "Det var extremt jäkla många som hörde av sig, jag fick en chock"

Det har gått ett drygt år sedan Patrik Werner valde att lämna tränarposten i Degerfors IF.
Ett val han inte ångrar.
– Energin var slut och det var det bästa för klubben. Det viktigaste var att Degerfors skulle klara sig kvar, berättar Werner.

Säsongen 2008 ramlade Degerfors IF ur superettan efter att ha slutat sist i serien med endast fem segrar på 30 omgångar.

Under samma period var Patrik Werner tränare för klubbens tipselitlag. Att han skulle få frågan om att ta över A-laget efter klubbens degradering till division 1 var han inte inställd på.

– Jag började som tränare 2003 tror jag att det var. När jag sedan fick frågan om att ta över A-laget blev jag lite chockad faktiskt men det var aldrig någon tvekan. Det var inte speciellt svårt att säga ja, berättar Patrik Werner.

Tillsammans med Jonas Lindskog var målet att ta tillbaka Degerfors till landets nästa högsta serie igen.

– Vi fick ihop ett riktigt slagkraftigt lag direkt. En bra grupp med Degerforshjärta vilket gav bra utslag.

Brukslaget vann 19 av 26 matcher år 2009 och tog, direkt, klivet tillbaka till superettan.

Avancemanget säkrades i den 25:e omgången inför 1 503 åskådare på Karlslund arena.

– Det var en helt fantastisk känsla. Många degerforsare hade tagit sig till Karslund också, det är ett härligt minne som man bär med sig.

Onekligen en drömstart på jobbet som seniortränare för Werner och Lindskog.

Dramatik i Trelleborg

Återkomsten i superettan slutade med en tiondeplats år 2010 följt av en fin femteplats 2011.

Det första tuffa året skulle bli säsongen 2012.

– Det blev ju en jäkla dramatik och ett sjukt slut på säsongen.

Jönköping södra, med en man utvisad, besegrade Falkenberg med 2–1 efter mål av tidigare DIF-spelaren Johan Bertilsson.

Samtidigt vann Degerfors mot Trelleborg med 2–0 och kontraktet var säkrat.

– Det var så oväntat på något vis. Att ”Berra” kvitterade åt Jönköping. Att vi vann mot Trelleborg, som precis som oss, hade kniven mot strupen. Det var som att allt föll på plats och som att en klump försvann från kroppen. Ett oerhört starkt minne att vi klarade oss kvar den säsongen.

Nära allsvenskt kval

Det tunga året 2012 byttes ut mot ett succéår 2013.

Degerfors slutade på en fjärdeplats, bara sex poäng från allsvenskt kval.

– Det var lite så, vartannat år bra och vartannat dåligt. 2013 kuggade det i ordentligt och vi hade ett riktigt go i gruppen. Tyvärr orkade vi inte riktigt hela vägen. Det hade varit otroligt häftigt att få ha varit med om en kvalmatch till allsvenskan, säger Werner.

– Men det är lite så. Vi har en plats i näringskedjan som klubb och kan inte binda upp spelare och ge löner så som andra klubbar kan. Hade vi kunnat det hade vi gått upp något av de där åren. Så pass bra lag hade vi.

En tung period

Efter en sjundeplats 2014 blev säsongen 2015 en berg- och dalbana.

Efter en tung start, 1–4 mot Utsikten i premiären och 0–1 mot Gais i matchen efter fick Werner och Lindskog snurr på maskineriet.

Segrar radades upp och i vårsäsongens sista match blev det en tung 1–0-vinst mot Jönköpings södra på bortaplan.

– Vi var med i toppen vid uppehållet och spände bågen inför hösten. Tyvärr hade vi en extrem otur i höstens första matcher mot Värnamo och Frej. Vi fick med oss två poäng som borde ha varit sex. Vi spelade ut båda lagen fullständigt.

Det var början på en otroligt tung period för klubben.

– Vi rasade ihop. Det var aldrig så att vi var nära att åka ur men med tanke på utgångsläget inför hösten var det en oerhörd besvikelse, berättar Werner.

Degerfors avslutade hösten 2015 med åtta raka matcher utan seger.

– Då valde vi att byta ut lite spelare och på förhand kändes det väldigt bra inför 2016. Det kändes som att vi hade en riktigt bra trupp och vi hade fått de spelare som vi ville.

– Dessvärre fick vi inte ut max och många av nyförvärven hamnade på bänken eller blev skadade. Det blev helt enkelt inte som vi hade hoppats på. En missräkning.

”Bästa för Degerfors”

Werner, vars Degerfors låg på negativ kvalplats när halva serien var spelad, mobiliserade kraft under uppehållet.

I omstarten stod Örgryte för motståndet, en match som skulle visa sig bli Patrik Werners sista som huvudtränare.

– Att åka på ett sent insläppt mål fram till 2–3 i en match som jag tycker att vi var det bättre laget i. Det tog lite luften ur mig och det började snurra i huvudet.

– Jag funderade några dagar och kom fram till att det bästa för Degerfors IF var att jag klev åt sidan för att få in ny energi. Jag kände ingen glädje att gå till träningen och det tog emot med planering. Saknade drivkraften helt enkelt.

Hur tufft var det att ta det beslutet?

– Klart att det var tufft. Jag har alltid upplevt att jag har haft spelarna med mig, ingen schism i gruppen eller så, då hade det varit lättare att lämna. Jag har ett extremt stort hjärta för klubben och hade jag varit någon annanstans hade jag kanske kört på men nu kände jag att det gick åt fel håll. Det viktigaste var att Degerfors inte skulle åka ur.

Avsked till spelarna

Werner ringde U19- och U21-tränaren Stefan Jacobsson några dagar efter förlusten mot Örgryte.

– Jag sa till honom att jag hade bestämt mig för att sluta. Sedan frågade jag honom om han kunde tänka sig att ta över och han sa ja direkt.

Efter samtal med Ola Svensson och Leif Rosén kom parterna överens om att Stefan Jacobsson skulle ta över A-laget medan Werner skulle bli sport- och klubbchef.

– Jag förklarade för dem vad jag trodde skulle vara bäst för klubben för att ta Degerfors vidare. De försökte aldrig påverka mig utan de förstod mitt val.

Det svåraste för Werner var att berätta om avhoppet för spelarna.

– Det drog man sig för och det var extremt jobbigt. Jag kände att jag inte skulle klara av det så jag valde att förbereda spelarna med ett sms. Rätt eller fel vet jag inte men det var många som svarade direkt och de gav mig bra stöttning.

– När jag sedan träffade spelarna var Rosén med och berättade om läget. Mest för att det skulle bli så känslomässigt för en annan.

Positiva kommentarer

När avhoppet blev officiellt översköljdes Werner med positiva kommentarer.

– Det var extremt jäkla många som hörde av sig. Jag fick en chock. Folk skrev på Facebook, sms och skickade långa brev med hyllningar. Det kommer jag aldrig att glömma och det kändes fantastiskt bra just då mitt i allt elände.

– Beslutet att hoppa av ångrar jag inte för en sekund. Jag fick tillbaka energin när laget började plocka poäng, jag fick nya arbetsuppgifter och laget krigade sig kvar.

Att träna Degerfors är speciellt med tanke på fotbollens betydelse för orten.

– Visst är det så men jag har aldrig dragit mig för att gå på stan eller så. Kommer folk med synpunkter så förklarar jag hur vi tänkte. Men visst kan det bli jobbigt när 20:e personen kom och frågade samma sak, det ska jag inte sticka under stol med.

– Samtidigt är det charmen med Degerfors och när det går bra är det en hel del ryggdunkningar.

Familjens stöttning har betytt mycket för Werner och barnen vet när det inte är läge att fråga efter godis.

– Det har dem lärt sig efter alla dessa år. Jag är sjukt besviken efter förluster och jag har haft en enormt bra stöttning hemifrån av familjen. Efter några timmar har jag släppt en eventuell förlust och då har jag bara fokus på nästa träning. Har det blivit seger däremot är det lätt att ge godis till ungarna, säger han med ett skratt.

Svårt att lämna DIF

Under samtliga år som huvudtränare hade Werner Jonas Lindskog vid sin sida.

– Det fungerade bra från första stund. Visst har vi haft olika synpunkter men det har aldrig varit några problem. Vi är nöjda med det som vi har gjort som tränare för klubben och det var väldigt bra att Jonas stannade kvar när jag hoppade av.

– Vi ville inte göra för stora förändringar. Mixen med nya ögon från Stefan tillsammans med Jonas blev bra och de gjorde ett starkt jobb under hösten.

Hur mycket kontakt har du och Jonas i dag?

– Vi har kontakt men det är inte lika intensivt nu av förklarliga skäl. Han har sitt och jag mitt men självklart kommer vi alltid att ha en special relation till varandra.

Saknar du jobbet som fotbollstränare?

– Ibland kan jag göra det men inte så att jag har tagit fel beslut. Det var träningarna först och främst som jag inte orkade driva. Jag tog de enkla sakerna för att slippa instruera och just den biten saknar jag inte. Däremot att vinna matcher, glädjen i omklädningsrummet, det kan jag sakna men än har jag inte fått tillbaka gnistan att hålla i träningar.

Efter avhoppet fick Werner lösa förfrågningar om tränarjobb, bland andra i superettan och i Norge.

Men då var det aldrig aktuellt att lämna.

– Jag har svårt att släppa Degerfors och det har jag alltid haft. Jag förstår att jag inte kommer bli tränare här igen utan då måste jag söka mig någon annanstans. Ska jag bli tränare på den här nivån igen måste jag nog hoppa på något jobb inom ett till två år.

– Men samtidigt har jag familj här och jag trivs väldigt bra med jobbet som sportchef och på marknadssidan. Vi får se helt enkelt vad som händer. Ska jag lämna klubben får nog styrelsen ta det beslutet för jag kommer ha svårt att ta ett sådant beslut själv. Degerfors är laget i hjärtat.

Säsongen 2008 ramlade Degerfors IF ur superettan efter att ha slutat sist i serien med endast fem segrar på 30 omgångar.

Under samma period var Patrik Werner tränare för klubbens tipselitlag. Att han skulle få frågan om att ta över A-laget efter klubbens degradering till division 1 var han inte inställd på.

– Jag började som tränare 2003 tror jag att det var. När jag sedan fick frågan om att ta över A-laget blev jag lite chockad faktiskt men det var aldrig någon tvekan. Det var inte speciellt svårt att säga ja, berättar Patrik Werner.

Tillsammans med Jonas Lindskog var målet att ta tillbaka Degerfors till landets nästa högsta serie igen.

– Vi fick ihop ett riktigt slagkraftigt lag direkt. En bra grupp med Degerforshjärta vilket gav bra utslag.

Brukslaget vann 19 av 26 matcher år 2009 och tog, direkt, klivet tillbaka till superettan.

Avancemanget säkrades i den 25:e omgången inför 1 503 åskådare på Karlslund arena.

– Det var en helt fantastisk känsla. Många degerforsare hade tagit sig till Karslund också, det är ett härligt minne som man bär med sig.

Onekligen en drömstart på jobbet som seniortränare för Werner och Lindskog.

Dramatik i Trelleborg

Återkomsten i superettan slutade med en tiondeplats år 2010 följt av en fin femteplats 2011.

Det första tuffa året skulle bli säsongen 2012.

– Det blev ju en jäkla dramatik och ett sjukt slut på säsongen.

Jönköping södra, med en man utvisad, besegrade Falkenberg med 2–1 efter mål av tidigare DIF-spelaren Johan Bertilsson.

Samtidigt vann Degerfors mot Trelleborg med 2–0 och kontraktet var säkrat.

– Det var så oväntat på något vis. Att ”Berra” kvitterade åt Jönköping. Att vi vann mot Trelleborg, som precis som oss, hade kniven mot strupen. Det var som att allt föll på plats och som att en klump försvann från kroppen. Ett oerhört starkt minne att vi klarade oss kvar den säsongen.

Nära allsvenskt kval

Det tunga året 2012 byttes ut mot ett succéår 2013.

Degerfors slutade på en fjärdeplats, bara sex poäng från allsvenskt kval.

– Det var lite så, vartannat år bra och vartannat dåligt. 2013 kuggade det i ordentligt och vi hade ett riktigt go i gruppen. Tyvärr orkade vi inte riktigt hela vägen. Det hade varit otroligt häftigt att få ha varit med om en kvalmatch till allsvenskan, säger Werner.

– Men det är lite så. Vi har en plats i näringskedjan som klubb och kan inte binda upp spelare och ge löner så som andra klubbar kan. Hade vi kunnat det hade vi gått upp något av de där åren. Så pass bra lag hade vi.

En tung period

Efter en sjundeplats 2014 blev säsongen 2015 en berg- och dalbana.

Efter en tung start, 1–4 mot Utsikten i premiären och 0–1 mot Gais i matchen efter fick Werner och Lindskog snurr på maskineriet.

Segrar radades upp och i vårsäsongens sista match blev det en tung 1–0-vinst mot Jönköpings södra på bortaplan.

– Vi var med i toppen vid uppehållet och spände bågen inför hösten. Tyvärr hade vi en extrem otur i höstens första matcher mot Värnamo och Frej. Vi fick med oss två poäng som borde ha varit sex. Vi spelade ut båda lagen fullständigt.

Det var början på en otroligt tung period för klubben.

– Vi rasade ihop. Det var aldrig så att vi var nära att åka ur men med tanke på utgångsläget inför hösten var det en oerhörd besvikelse, berättar Werner.

Degerfors avslutade hösten 2015 med åtta raka matcher utan seger.

– Då valde vi att byta ut lite spelare och på förhand kändes det väldigt bra inför 2016. Det kändes som att vi hade en riktigt bra trupp och vi hade fått de spelare som vi ville.

– Dessvärre fick vi inte ut max och många av nyförvärven hamnade på bänken eller blev skadade. Det blev helt enkelt inte som vi hade hoppats på. En missräkning.

”Bästa för Degerfors”

Werner, vars Degerfors låg på negativ kvalplats när halva serien var spelad, mobiliserade kraft under uppehållet.

I omstarten stod Örgryte för motståndet, en match som skulle visa sig bli Patrik Werners sista som huvudtränare.

– Att åka på ett sent insläppt mål fram till 2–3 i en match som jag tycker att vi var det bättre laget i. Det tog lite luften ur mig och det började snurra i huvudet.

– Jag funderade några dagar och kom fram till att det bästa för Degerfors IF var att jag klev åt sidan för att få in ny energi. Jag kände ingen glädje att gå till träningen och det tog emot med planering. Saknade drivkraften helt enkelt.

Hur tufft var det att ta det beslutet?

– Klart att det var tufft. Jag har alltid upplevt att jag har haft spelarna med mig, ingen schism i gruppen eller så, då hade det varit lättare att lämna. Jag har ett extremt stort hjärta för klubben och hade jag varit någon annanstans hade jag kanske kört på men nu kände jag att det gick åt fel håll. Det viktigaste var att Degerfors inte skulle åka ur.

Avsked till spelarna

Werner ringde U19- och U21-tränaren Stefan Jacobsson några dagar efter förlusten mot Örgryte.

– Jag sa till honom att jag hade bestämt mig för att sluta. Sedan frågade jag honom om han kunde tänka sig att ta över och han sa ja direkt.

Efter samtal med Ola Svensson och Leif Rosén kom parterna överens om att Stefan Jacobsson skulle ta över A-laget medan Werner skulle bli sport- och klubbchef.

– Jag förklarade för dem vad jag trodde skulle vara bäst för klubben för att ta Degerfors vidare. De försökte aldrig påverka mig utan de förstod mitt val.

Det svåraste för Werner var att berätta om avhoppet för spelarna.

– Det drog man sig för och det var extremt jobbigt. Jag kände att jag inte skulle klara av det så jag valde att förbereda spelarna med ett sms. Rätt eller fel vet jag inte men det var många som svarade direkt och de gav mig bra stöttning.

– När jag sedan träffade spelarna var Rosén med och berättade om läget. Mest för att det skulle bli så känslomässigt för en annan.

Positiva kommentarer

När avhoppet blev officiellt översköljdes Werner med positiva kommentarer.

– Det var extremt jäkla många som hörde av sig. Jag fick en chock. Folk skrev på Facebook, sms och skickade långa brev med hyllningar. Det kommer jag aldrig att glömma och det kändes fantastiskt bra just då mitt i allt elände.

– Beslutet att hoppa av ångrar jag inte för en sekund. Jag fick tillbaka energin när laget började plocka poäng, jag fick nya arbetsuppgifter och laget krigade sig kvar.

Att träna Degerfors är speciellt med tanke på fotbollens betydelse för orten.

– Visst är det så men jag har aldrig dragit mig för att gå på stan eller så. Kommer folk med synpunkter så förklarar jag hur vi tänkte. Men visst kan det bli jobbigt när 20:e personen kom och frågade samma sak, det ska jag inte sticka under stol med.

– Samtidigt är det charmen med Degerfors och när det går bra är det en hel del ryggdunkningar.

Familjens stöttning har betytt mycket för Werner och barnen vet när det inte är läge att fråga efter godis.

– Det har dem lärt sig efter alla dessa år. Jag är sjukt besviken efter förluster och jag har haft en enormt bra stöttning hemifrån av familjen. Efter några timmar har jag släppt en eventuell förlust och då har jag bara fokus på nästa träning. Har det blivit seger däremot är det lätt att ge godis till ungarna, säger han med ett skratt.

Svårt att lämna DIF

Under samtliga år som huvudtränare hade Werner Jonas Lindskog vid sin sida.

– Det fungerade bra från första stund. Visst har vi haft olika synpunkter men det har aldrig varit några problem. Vi är nöjda med det som vi har gjort som tränare för klubben och det var väldigt bra att Jonas stannade kvar när jag hoppade av.

– Vi ville inte göra för stora förändringar. Mixen med nya ögon från Stefan tillsammans med Jonas blev bra och de gjorde ett starkt jobb under hösten.

Hur mycket kontakt har du och Jonas i dag?

– Vi har kontakt men det är inte lika intensivt nu av förklarliga skäl. Han har sitt och jag mitt men självklart kommer vi alltid att ha en special relation till varandra.

Saknar du jobbet som fotbollstränare?

– Ibland kan jag göra det men inte så att jag har tagit fel beslut. Det var träningarna först och främst som jag inte orkade driva. Jag tog de enkla sakerna för att slippa instruera och just den biten saknar jag inte. Däremot att vinna matcher, glädjen i omklädningsrummet, det kan jag sakna men än har jag inte fått tillbaka gnistan att hålla i träningar.

Efter avhoppet fick Werner lösa förfrågningar om tränarjobb, bland andra i superettan och i Norge.

Men då var det aldrig aktuellt att lämna.

– Jag har svårt att släppa Degerfors och det har jag alltid haft. Jag förstår att jag inte kommer bli tränare här igen utan då måste jag söka mig någon annanstans. Ska jag bli tränare på den här nivån igen måste jag nog hoppa på något jobb inom ett till två år.

– Men samtidigt har jag familj här och jag trivs väldigt bra med jobbet som sportchef och på marknadssidan. Vi får se helt enkelt vad som händer. Ska jag lämna klubben får nog styrelsen ta det beslutet för jag kommer ha svårt att ta ett sådant beslut själv. Degerfors är laget i hjärtat.

DIF:s placeringar under Werner/Lindskog

2009: Vann division 1 norra

2010: 10 i superettan

2011: 5

2012: 12

2013: 4

2014: 7

2015: 9

2016: Avgick när DIF låg på 13:e plats