2015-04-03 10:00

2015-04-03 14:26

Artisten Boris vill dansa Degerfors till allsvenskan

FOTBOLL: Boris Lumbana är både superettanmittfältare och Spotifymusiker

Boris Lumbana har varit en av försäsongens bästa DIF-spelare. När han kommer hem från träningen förvandlas han till Boris René – en ödmjuk artist som ber för människors välmående och allsvenskt avancemang.
– Den drömmen vill man vara med och förverkliga, säger Lumbana.

Boris kom till Sverige som tvååring när konflikterna i Kongo tilltog i början av 90-talet. Efter fyra år i Laxå och Hallsberg hamnade Boris, som den yngste av fyra bröder, i ofta negativt omskrivna Örebrostadsdelen Vivalla.

Mycket hade kunnat gå snett. Men tack vare stora hjärtan och en speciell mamma gick i stället väldigt mycket rätt.

– Vi hade en mamma som var som en mamma och en pappa. Hon har hållit i fyra killar och uppfostrat oss hårt. Respekten fanns hemifrån och visade sig sedan utåt, säger Lumbana.

– Vivalla i sig har en negativ bild, men jag har fått väldigt mycket bra grejer från min uppväxt där.

”Var så uttråkad”

Boris är tacksam för att hans mamma pushade honom när han i pojkåren väl bestämde sig för att testa fotboll i BK Forward. För att det skulle bli fotbollsspelare av Boris var långt från självklart.

– Jag var så uttråkad när mina storebröder kollade på fotboll att jag kunde somna till matchen, ler han.

I de unga åren hägrade i stället ett helt annat intresse.

– Även om det har varit Michael Jackson eller kongolesisk musik så har det alltid funnits musik hemma på något sätt.

Fortsatt pushad av mamma Marie Lessa visade Boris snabbt väldigt lovande takter på fotbollsplanen. Karriären utvecklade sig helt planenligt för ett jättelöfte i Örebro – från Forward till allsvenskt spel i Örebro SK.

Men trots intensivt umgänge med, åtminstone till majoriteten, orytmiska fotbollsspelare tappade Boris aldrig musiken. I 20-årsåldern var intresset fortfarande så starkt att Boris bestämde sig för att börja skapa egen musik.

Hyllning till pappan

Bröderna blev snabbt en del av teamet. Det fanns egentligen bara ett problem.

– Min äldsta bror sa att ”det är dags att kolla namn nu”. Först hette jag BLK, jag vet inte vart jag fick det ifrån, skrattar 23-åringen och skakar på huvudet.

Våren 2013 föddes Boris René som en hyllning till pappan, Jean René Lumbana, som jobbade med presidenten som journalist och blev kvar i Kongo.

Bröderna har haft ”väldigt roligt” sedan starten, men det stannar inte där. De har fått till ett samarbete med producenter och, i samma veva som artisten Boris René föddes, släpptes även första Spotifysingeln Alive.

– Det är roligt att den ligger ute och att människor kan höra den. Kan jag bara tända ett ljus i en själ så är jag jätteglad, säger Boris René som har över tusen följare på Facebook och gör ”lite smågig” när tillfälle ges.

Vad håller Boris René på med just nu?

– Jag känner bara att jag vill dela med mig av mig själv, det är det jag sitter och jobbar på nu. Jag vill visa vem jag är och var jag kommer ifrån.

Just rötterna har en väldigt central del i Boris musik.

– De betyder väldigt mycket för mig. Det är en del av mig och jag vill att det ska märkas på musiken och allt som finns inom mig, säger Boris som har fler syskon i Kongo och har regelbunden telefonkontakt med sin pappa.

– Jag känner ett större sug för Kongo eftersom jag är den ende i familjen som inte hunnit besöka än. Jag vill verkligen åka dit, känna atmosfären och bara suga in allt. Jag hoppas det blir snart, säger Boris som – än så länge – inte är kontrakterad av något skivbolag.

Vad har du för ambitioner med musiken?

– Just nu är det för att vi tycker det är kul, jag fokuserar fullt ut på fotbollen. Vi vill göra något kul och dela med oss så mycket som möjligt, sedan kan självklart vad som helst hända.

Hur ser din pappas relation till musik ut?

– Faktiskt så har varken han eller mamma spelat. Jag har hört att jag hade en gammal farbror långt bak i släkten som tydligen höll på med musik, men jag tror att det där är en gåva av Gud.

Ber för människor

Tacksamhet, glädje och Gud är alla återkommande ord i historien om Boris Lumbana. Väl medveten om att hans liv hade kunnat se betydligt annorlunda ut tar Boris emot varje dag med glädje och stor uppskattning.

– Ju mer man har växt upp, desto mer har motgångarna gjort att man kommit närmare Gud. Därefter har det känts som att det funnits en större mening med allt i mitt liv.

Lumbana ber varje morgon och kväll. Främst för människors välmående, men också för en bra DIF-säsong. Sommaren 2012 gjorde Lumbana imponerande två mål på åtta starter i allsvenskan.

Kort efteråt hamnade mittfältaren nästan helt utanför laget med bara tre starter och ett fåtal inhopp på två och en halv säsong.

– Man hamnade i frysboxen om man säger så. Där har jag jobbat hårt mentalt för att hålla mig själv i styr. Det var en väldigt tuff period.

”Väldigt revanschsugen”

I november skrev Boris på för Degerfors där han, av flera personer runt laget, beskrivits som en av försäsongens bästa spelare från sin defensiva mittfältsposition. Att han är laddad för en ny utmaning på fotbollsplanen är lätt att förstå.

– Jag är väldigt revanschsugen. Jag känner inte att jag har något att bevisa, jag skulle snarare säga att jag vill ha roligt. Det är mitt mål och min utmaning, jag vill ha kul med fotboll och är tacksam att höra att folk tycker att det har gått bra. Har man bara kul tror jag att alla bitar i livet kommer på plats.

Hur använder du musiken på planen?

– Det kommer när jag gör mål eller dribblar, då är det bra med lite taktkänsla i kroppen. Mest när man gör mål, då kommer det nog alltid vara någon dans, utlovar Lumbana.

– Jag gillar inte att bedöma mig själv, men jag brukar säga att jag kan röra mig, fortsätter DIF:s nye showman med ett skratt.

Ber du något för en återkomst i allsvenskan?

– Jag ber för många saker och det är en av sakerna, oja. Det vore fantastiskt, den drömmen vill man vara med och förverkliga. Men det krävs stenhårt jobb och disciplin hela vägen om vi ska ha chansen, säger Lumbana som trivs utmärkt med ”profilerna i galna Degerfors”.

Boris kom till Sverige som tvååring när konflikterna i Kongo tilltog i början av 90-talet. Efter fyra år i Laxå och Hallsberg hamnade Boris, som den yngste av fyra bröder, i ofta negativt omskrivna Örebrostadsdelen Vivalla.

Mycket hade kunnat gå snett. Men tack vare stora hjärtan och en speciell mamma gick i stället väldigt mycket rätt.

– Vi hade en mamma som var som en mamma och en pappa. Hon har hållit i fyra killar och uppfostrat oss hårt. Respekten fanns hemifrån och visade sig sedan utåt, säger Lumbana.

– Vivalla i sig har en negativ bild, men jag har fått väldigt mycket bra grejer från min uppväxt där.

”Var så uttråkad”

Boris är tacksam för att hans mamma pushade honom när han i pojkåren väl bestämde sig för att testa fotboll i BK Forward. För att det skulle bli fotbollsspelare av Boris var långt från självklart.

– Jag var så uttråkad när mina storebröder kollade på fotboll att jag kunde somna till matchen, ler han.

I de unga åren hägrade i stället ett helt annat intresse.

– Även om det har varit Michael Jackson eller kongolesisk musik så har det alltid funnits musik hemma på något sätt.

Fortsatt pushad av mamma Marie Lessa visade Boris snabbt väldigt lovande takter på fotbollsplanen. Karriären utvecklade sig helt planenligt för ett jättelöfte i Örebro – från Forward till allsvenskt spel i Örebro SK.

Men trots intensivt umgänge med, åtminstone till majoriteten, orytmiska fotbollsspelare tappade Boris aldrig musiken. I 20-årsåldern var intresset fortfarande så starkt att Boris bestämde sig för att börja skapa egen musik.

Hyllning till pappan

Bröderna blev snabbt en del av teamet. Det fanns egentligen bara ett problem.

– Min äldsta bror sa att ”det är dags att kolla namn nu”. Först hette jag BLK, jag vet inte vart jag fick det ifrån, skrattar 23-åringen och skakar på huvudet.

Våren 2013 föddes Boris René som en hyllning till pappan, Jean René Lumbana, som jobbade med presidenten som journalist och blev kvar i Kongo.

Bröderna har haft ”väldigt roligt” sedan starten, men det stannar inte där. De har fått till ett samarbete med producenter och, i samma veva som artisten Boris René föddes, släpptes även första Spotifysingeln Alive.

– Det är roligt att den ligger ute och att människor kan höra den. Kan jag bara tända ett ljus i en själ så är jag jätteglad, säger Boris René som har över tusen följare på Facebook och gör ”lite smågig” när tillfälle ges.

Vad håller Boris René på med just nu?

– Jag känner bara att jag vill dela med mig av mig själv, det är det jag sitter och jobbar på nu. Jag vill visa vem jag är och var jag kommer ifrån.

Just rötterna har en väldigt central del i Boris musik.

– De betyder väldigt mycket för mig. Det är en del av mig och jag vill att det ska märkas på musiken och allt som finns inom mig, säger Boris som har fler syskon i Kongo och har regelbunden telefonkontakt med sin pappa.

– Jag känner ett större sug för Kongo eftersom jag är den ende i familjen som inte hunnit besöka än. Jag vill verkligen åka dit, känna atmosfären och bara suga in allt. Jag hoppas det blir snart, säger Boris som – än så länge – inte är kontrakterad av något skivbolag.

Vad har du för ambitioner med musiken?

– Just nu är det för att vi tycker det är kul, jag fokuserar fullt ut på fotbollen. Vi vill göra något kul och dela med oss så mycket som möjligt, sedan kan självklart vad som helst hända.

Hur ser din pappas relation till musik ut?

– Faktiskt så har varken han eller mamma spelat. Jag har hört att jag hade en gammal farbror långt bak i släkten som tydligen höll på med musik, men jag tror att det där är en gåva av Gud.

Ber för människor

Tacksamhet, glädje och Gud är alla återkommande ord i historien om Boris Lumbana. Väl medveten om att hans liv hade kunnat se betydligt annorlunda ut tar Boris emot varje dag med glädje och stor uppskattning.

– Ju mer man har växt upp, desto mer har motgångarna gjort att man kommit närmare Gud. Därefter har det känts som att det funnits en större mening med allt i mitt liv.

Lumbana ber varje morgon och kväll. Främst för människors välmående, men också för en bra DIF-säsong. Sommaren 2012 gjorde Lumbana imponerande två mål på åtta starter i allsvenskan.

Kort efteråt hamnade mittfältaren nästan helt utanför laget med bara tre starter och ett fåtal inhopp på två och en halv säsong.

– Man hamnade i frysboxen om man säger så. Där har jag jobbat hårt mentalt för att hålla mig själv i styr. Det var en väldigt tuff period.

”Väldigt revanschsugen”

I november skrev Boris på för Degerfors där han, av flera personer runt laget, beskrivits som en av försäsongens bästa spelare från sin defensiva mittfältsposition. Att han är laddad för en ny utmaning på fotbollsplanen är lätt att förstå.

– Jag är väldigt revanschsugen. Jag känner inte att jag har något att bevisa, jag skulle snarare säga att jag vill ha roligt. Det är mitt mål och min utmaning, jag vill ha kul med fotboll och är tacksam att höra att folk tycker att det har gått bra. Har man bara kul tror jag att alla bitar i livet kommer på plats.

Hur använder du musiken på planen?

– Det kommer när jag gör mål eller dribblar, då är det bra med lite taktkänsla i kroppen. Mest när man gör mål, då kommer det nog alltid vara någon dans, utlovar Lumbana.

– Jag gillar inte att bedöma mig själv, men jag brukar säga att jag kan röra mig, fortsätter DIF:s nye showman med ett skratt.

Ber du något för en återkomst i allsvenskan?

– Jag ber för många saker och det är en av sakerna, oja. Det vore fantastiskt, den drömmen vill man vara med och förverkliga. Men det krävs stenhårt jobb och disciplin hela vägen om vi ska ha chansen, säger Lumbana som trivs utmärkt med ”profilerna i galna Degerfors”.

Boris Lumbana

Namn: Boris Lumbana.

Ålder: 23.

Aktuell som: Intressant nyförvärv i Degerfors.

Favoritfotbollsspelare: Ronaldinho.

Det gör dig glad: Människors välmående.

Det gör dig arg: När någon inte respekterar tider kan det störa mig enormt.