2015-08-16 15:46

2015-08-16 16:39

"Det värsta jag gjort"

HAGFORS: Anders Olssons största bragd

Den svenska klassikern på 21 timmar och 21 minuter. Anders ”Järnmannen” Olsson har gjort sitt livs bragd.
– Det var det värsta jag gjort, säger han.

En svensk klassiker är en stor prestation. Vätternrundans 30 mil, Vasaloppets 9 mil, Lidingöloppets tre mil och Vansbrosimmets tre kilometer.

Att göra alla dessa lopp på mindre än ett dygn är en än större prestation.

Och att göra det som rullstolburen och bara med hjälp av armarna, ja vad är då det?

Anders Olsson i Hagfors startade i fredags kl 14 på sin armcykel. 21 timmar och 21 minuter senare kom han fram.

Dagen efter mår han bra, men har ont i kroppen.

Skidorna värst

Det värsta var rullskidorna. Vasaloppssträckan som han skulle klara efter att ha cyklat i trettio mil.

– Först var jag bara lite stel, men senare, vid fyra fem på morgonen, när det var kallt och jag insåg att jag hade fyra mil kvar på rullskidorna, då var jag nästan knäckt, berättar Anders Olsson.

Men då ser han att det sitter folk ute för att uppmuntra honom, de hade tänt marschaller, spelar musik. Det får honom att fortsätta.

– Och det är så många som ställer upp och hjälper till. Då kan väl inte jag ge upp...

Han hade tröttnat på Klarälvsbanan och åkte då med sitt följe på den vanliga bilvägen för att få variation.

– Men vi började möta bilar och det blev lite otäckt, så det blev Klarälvsbanan igen, berättar han.

Kramp i armarna

Den är han rätt trött på nu.

– Det är en fantastisk bana, men jag är rätt nöjd på den nu, skrattar han.

Det jobbigaste var det där morgontidiga Vasaloppet.

– Efter det visste jag att jag skulle klara resten. Sedan gick det jättebra de första 16 kilometrarna med rullstolen, men sedan började jag få kramp i armarna och i ryggen. Jag fick släppa efter lite och köra precis på gränsen. Sen var det simning och det klarar jag, säger Anders Olsson.

Det gick betydligt bättre än han hade trott.

– Jag kalkylerade med 24 timmar, men ingen annan trodde på det.

Var förkyld

Cyklingen gick väldigt bra. Det gjorde även rullskidorna, trots att den sträckan var den värsta. Med tiden 6,34 slog han sin egen tidigare Vasaloppstid med åtta sekunder.

Anders Olsson var förkyld för ett par veckor sedan och åt penicillin, men inte ens det kunde få honom att skjuta på idén att köra klassikern på ett dygn:

– Det blir för mörkt och kallt senare. Det var tillräckligt mörkt och kallt redan nu.

Nu ska han ta det ganska lugnt nästa vecka, sen får han se vad det blir. Han är ju inte typen som sitter still, även om han erkänner att första tanken han tänkte när han klev upp ur vattnet kl 11.21 i går var:

– Är det verkligen hälsosamt det här med idrott...?

En svensk klassiker är en stor prestation. Vätternrundans 30 mil, Vasaloppets 9 mil, Lidingöloppets tre mil och Vansbrosimmets tre kilometer.

Att göra alla dessa lopp på mindre än ett dygn är en än större prestation.

Och att göra det som rullstolburen och bara med hjälp av armarna, ja vad är då det?

Anders Olsson i Hagfors startade i fredags kl 14 på sin armcykel. 21 timmar och 21 minuter senare kom han fram.

Dagen efter mår han bra, men har ont i kroppen.

Skidorna värst

Det värsta var rullskidorna. Vasaloppssträckan som han skulle klara efter att ha cyklat i trettio mil.

– Först var jag bara lite stel, men senare, vid fyra fem på morgonen, när det var kallt och jag insåg att jag hade fyra mil kvar på rullskidorna, då var jag nästan knäckt, berättar Anders Olsson.

Men då ser han att det sitter folk ute för att uppmuntra honom, de hade tänt marschaller, spelar musik. Det får honom att fortsätta.

– Och det är så många som ställer upp och hjälper till. Då kan väl inte jag ge upp...

Han hade tröttnat på Klarälvsbanan och åkte då med sitt följe på den vanliga bilvägen för att få variation.

– Men vi började möta bilar och det blev lite otäckt, så det blev Klarälvsbanan igen, berättar han.

Kramp i armarna

Den är han rätt trött på nu.

– Det är en fantastisk bana, men jag är rätt nöjd på den nu, skrattar han.

Det jobbigaste var det där morgontidiga Vasaloppet.

– Efter det visste jag att jag skulle klara resten. Sedan gick det jättebra de första 16 kilometrarna med rullstolen, men sedan började jag få kramp i armarna och i ryggen. Jag fick släppa efter lite och köra precis på gränsen. Sen var det simning och det klarar jag, säger Anders Olsson.

Det gick betydligt bättre än han hade trott.

– Jag kalkylerade med 24 timmar, men ingen annan trodde på det.

Var förkyld

Cyklingen gick väldigt bra. Det gjorde även rullskidorna, trots att den sträckan var den värsta. Med tiden 6,34 slog han sin egen tidigare Vasaloppstid med åtta sekunder.

Anders Olsson var förkyld för ett par veckor sedan och åt penicillin, men inte ens det kunde få honom att skjuta på idén att köra klassikern på ett dygn:

– Det blir för mörkt och kallt senare. Det var tillräckligt mörkt och kallt redan nu.

Nu ska han ta det ganska lugnt nästa vecka, sen får han se vad det blir. Han är ju inte typen som sitter still, även om han erkänner att första tanken han tänkte när han klev upp ur vattnet kl 11.21 i går var:

– Är det verkligen hälsosamt det här med idrott...?