2015-03-10 06:00

2015-03-11 09:06

Ostämda pianon och viktiga vägskäl

KRÖNIKA: PER MÅRTENSSON

Jag har upplevt dippar med FBK genom åren. Men de var få och små.

Bortsett från 1994 – och nu.

Sjua i grundserien och missat kvartsfinalspel för första gången på 21 år. Det är fiasko med FBK-mått mätt.

1994 stod FBK i ett vägskäl när klubben rasade ner i allsvenskan efter jul. Då skrev jag:

”Det självspelande pianot måste stämmas. Ta hem Conny Evensson och låt honom göra det”.

Så blev det – och som pianot stämdes! 20 raka slutspel, elva SM-finaler och sex SM-guld senare är klubben inne i ett nytt, viktigt vägskäl.

Allvarligt läge

Läget allvarligare nu. Laget och föreningen har tappat mark. Publiken sviker, ekonomin är ansträngd med varsel som följd och konkurrensen har blivit så mycket hårdare.

Nu har FBK inte heller en stark stomme att bygga laget runt längre. Det är det allvarligaste. Kärnspelarna lade grunden till de sanslösa framgångarna efter 1994. Så är det visserligen i alla lag nu, men för FBK har det varit extra kännbart.

I dag är kärnspelare en bristvara. Därför blev de senaste årens misslyckade värvningar före säsongsstarten extra kostsamma. Det är en bidragande orsak till tre raka och urusla inledningar på serien.

Tar tid

Det tar tid och är komplicerat att bygga upp huset från grunden varje år. När bygget fick fuktskador tvingades FBK till dyra renoveringar under pågående säsong. Så även i vinter.

Då förstår ni att jag är en ivrig förespråkare för att ge Rickard Wallin, en av få kärnspelare, förlängt kontrakt.

”Hoppas Wallin får vara kvar. Annars är all själ borta från gamla FBK ”.

Så skrev en mycket framgångsrik, fortfarande aktiv före detta lagkompis till Wallin i ett sms till mig härom dagen. Han har helt rätt.

I fjol lyckades FBK renovera konstruktionen i tid. Egentligen hade FBK ett kvartsfinalslag även i år, men hann inte hämta tillbaka all förlorad mark från starten eftersom konkurrensen är hårdare.

Siffrorna talar sitt tydliga språk om hur fatal inledningen blev för slutresultatet:

Omgång 1-10: FBK slutade elva.

Omgång 11-20: Här var FBK femte bästa lag.

Omgång 21-30: FBK näst bäst.

Omgång 31-40: FBK trea.

Omgång 41-50: FBK femma.

Någon gång måste den fantastiska slutspelssviten spricka. Inget att säga om det. Det intressanta är vad som händer nu. I sommar. På ritbordet. Det blir den viktigaste försäsongen på år och dag. SHL liknar Formel 1. Mycket avgörs redan på ritbordet.

Tre forwards gjorde 50 mål i grundserien. Övriga tolv bara 45. Här måste något ske.

På backsidan fanns bara ett offensivt hot, Anssi Salmela. Här måste något också ske.

FBK hade ingen uttalad förstemålvakt. Inte heller bra.

Drömköpen givna

Nu måste det värvas rätt redan från början och drömköpen är givna: Micke Johansson och Magnus Nygren. Som jag ser det har FBK bara gjort en enda succévärvning före seriestarten på senare år, Chris Lee.

Leif Carlsson aviserar att FBK i fortsättningen prioriterar köp av svenska spelare. Det kan man förstå. FBK har misslyckats med många utländska värvningar, till skillnad mot flera av konkurrenterna.

Men om nu imperiet FBK börjat vackla så krävs det förstås att stödet inte sviktar från Värmland, publiken, näringslivet.

Vi är säkert alla ense om att sportlivet skulle bli bra mycket torftigare utan Värmlands flaggskepp Färjestad BK.

Det kan gå snabbt utför. Se på AIK och Timrå. Men årets dipp kan också bli ett avstamp mot ett nytt lyft. Som 1994.

Det roligaste med den här till slut dystra säsongen? Alla respektlösa rookies, med Joel Eriksson Ek i spetsen, förstås. Där ser framtiden ljus ut.

 

 

 

 

 

 

 

Bortsett från 1994 – och nu.

Sjua i grundserien och missat kvartsfinalspel för första gången på 21 år. Det är fiasko med FBK-mått mätt.

1994 stod FBK i ett vägskäl när klubben rasade ner i allsvenskan efter jul. Då skrev jag:

”Det självspelande pianot måste stämmas. Ta hem Conny Evensson och låt honom göra det”.

Så blev det – och som pianot stämdes! 20 raka slutspel, elva SM-finaler och sex SM-guld senare är klubben inne i ett nytt, viktigt vägskäl.

Allvarligt läge

Läget allvarligare nu. Laget och föreningen har tappat mark. Publiken sviker, ekonomin är ansträngd med varsel som följd och konkurrensen har blivit så mycket hårdare.

Nu har FBK inte heller en stark stomme att bygga laget runt längre. Det är det allvarligaste. Kärnspelarna lade grunden till de sanslösa framgångarna efter 1994. Så är det visserligen i alla lag nu, men för FBK har det varit extra kännbart.

I dag är kärnspelare en bristvara. Därför blev de senaste årens misslyckade värvningar före säsongsstarten extra kostsamma. Det är en bidragande orsak till tre raka och urusla inledningar på serien.

Tar tid

Det tar tid och är komplicerat att bygga upp huset från grunden varje år. När bygget fick fuktskador tvingades FBK till dyra renoveringar under pågående säsong. Så även i vinter.

Då förstår ni att jag är en ivrig förespråkare för att ge Rickard Wallin, en av få kärnspelare, förlängt kontrakt.

”Hoppas Wallin får vara kvar. Annars är all själ borta från gamla FBK ”.

Så skrev en mycket framgångsrik, fortfarande aktiv före detta lagkompis till Wallin i ett sms till mig härom dagen. Han har helt rätt.

I fjol lyckades FBK renovera konstruktionen i tid. Egentligen hade FBK ett kvartsfinalslag även i år, men hann inte hämta tillbaka all förlorad mark från starten eftersom konkurrensen är hårdare.

Siffrorna talar sitt tydliga språk om hur fatal inledningen blev för slutresultatet:

Omgång 1-10: FBK slutade elva.

Omgång 11-20: Här var FBK femte bästa lag.

Omgång 21-30: FBK näst bäst.

Omgång 31-40: FBK trea.

Omgång 41-50: FBK femma.

Någon gång måste den fantastiska slutspelssviten spricka. Inget att säga om det. Det intressanta är vad som händer nu. I sommar. På ritbordet. Det blir den viktigaste försäsongen på år och dag. SHL liknar Formel 1. Mycket avgörs redan på ritbordet.

Tre forwards gjorde 50 mål i grundserien. Övriga tolv bara 45. Här måste något ske.

På backsidan fanns bara ett offensivt hot, Anssi Salmela. Här måste något också ske.

FBK hade ingen uttalad förstemålvakt. Inte heller bra.

Drömköpen givna

Nu måste det värvas rätt redan från början och drömköpen är givna: Micke Johansson och Magnus Nygren. Som jag ser det har FBK bara gjort en enda succévärvning före seriestarten på senare år, Chris Lee.

Leif Carlsson aviserar att FBK i fortsättningen prioriterar köp av svenska spelare. Det kan man förstå. FBK har misslyckats med många utländska värvningar, till skillnad mot flera av konkurrenterna.

Men om nu imperiet FBK börjat vackla så krävs det förstås att stödet inte sviktar från Värmland, publiken, näringslivet.

Vi är säkert alla ense om att sportlivet skulle bli bra mycket torftigare utan Värmlands flaggskepp Färjestad BK.

Det kan gå snabbt utför. Se på AIK och Timrå. Men årets dipp kan också bli ett avstamp mot ett nytt lyft. Som 1994.

Det roligaste med den här till slut dystra säsongen? Alla respektlösa rookies, med Joel Eriksson Ek i spetsen, förstås. Där ser framtiden ljus ut.