2015-06-26 10:36

2015-06-26 10:36

Folkets dom ger ärr för livet

LEDARE

Vi lever i en stad, ett land, en värld där människor runt omkring oss tar sig rätten att agera domstol. Fallet Lisa Holm är ett exempel. Sexbrottet i Säffle och Åmål ett annat.

I flera veckors tid har vi på ST arbetat med ärendet om den lokala profil, som misstänks för sexuellt ofredande. När artikeln publicerades på nätet på onsdagen startade spekulationerna direkt. Tyvärr blir man inte direkt förvånad. Precis som i flera färska brottsutredningar leker allmänheten domare, och namnger fel personer i sina gissningar. Det spelar egentligen ingen roll om det skulle vara ”rätt” person som namnges. När namnen skrivs och kommentarerna publiceras på sociala medier händer någonting mycket allvarligt.

Man pekar ut någon för att man tror. Man dömer ut någon för att man har hört. Man stämplar någon för att det ju ”måste” vara den personen.

I fallet Lisa Holm spekulerades redan det samma dag som hon anmäldes försvunnen. När den här ledaren skrivs har tråden om hennes försvinnande 3306 sidor på Flashback. Tidigt började det skrivas om vem det kunde vara som låg bakom brottet som hon utsattes för. Bokstäver i gissade namn byttes ut mot stjärnor, det länkades till twitterkonton, instagrambilder och till Facebooksidor. Särskilt en person hängdes ut i början, någon som senare visade sig vara helt ointressant i brottsutredningen. På Flashback är de flesta som tror sig vara allvetande anonyma. De använder intetsägande profilbilder och skriver under påhittade namn.

På Säffle-Tidningens Facebooksajt finns ingen anonymitet. Ändå har personer som har sina egna selfies som profilbilder med sitt riktiga namn mage att tycka och tänka på ett sätt som är fullständigt oacceptabelt. ”Det måste vara NN som är den misstänkte”, ”Är det XX?” och så vidare.

Vilka blir konsekvenserna? Att någon ser namnet, som sedan sms:ar sin kompis och meddelar ”Jag har hört att det är NN”. På fikarasten på jobbet blir det en sanning och när NN ska inhandla fredagsmyset är blickarna i matbutiken plötsligt många – bara för att någon hört att det är han eller hon som är misstänkt.

Och dessvärre verkar inte problemet med folkets domstol i sociala medier och anonyma nätforum närma sig någon lösning. Faktum är att spekulationerna blir grövre och fler hela tiden. Nyss nämnda exempel är bara två fall.

”Yttrandefrihet”, skriker trollen.

Förtal, säger jag.

Frågan är hur gissningsgänget skulle känna om de själva blev uthängda som misstänkta brottslingar och hittade sitt eget instagramkonto länkat i en kommentar? Vem skriker förtal då?

Att behandla andra så som man vill bli behandlad själv gäller uppenbarligen bara åt ett håll och den dagen man själv blir uthängd. Fram tills dess verkar det hos allt fler vara accepterat att brännmärka och stämpla.

För man har ju ändå hört att det ”borde” vara NN...

I flera veckors tid har vi på ST arbetat med ärendet om den lokala profil, som misstänks för sexuellt ofredande. När artikeln publicerades på nätet på onsdagen startade spekulationerna direkt. Tyvärr blir man inte direkt förvånad. Precis som i flera färska brottsutredningar leker allmänheten domare, och namnger fel personer i sina gissningar. Det spelar egentligen ingen roll om det skulle vara ”rätt” person som namnges. När namnen skrivs och kommentarerna publiceras på sociala medier händer någonting mycket allvarligt.

Man pekar ut någon för att man tror. Man dömer ut någon för att man har hört. Man stämplar någon för att det ju ”måste” vara den personen.

I fallet Lisa Holm spekulerades redan det samma dag som hon anmäldes försvunnen. När den här ledaren skrivs har tråden om hennes försvinnande 3306 sidor på Flashback. Tidigt började det skrivas om vem det kunde vara som låg bakom brottet som hon utsattes för. Bokstäver i gissade namn byttes ut mot stjärnor, det länkades till twitterkonton, instagrambilder och till Facebooksidor. Särskilt en person hängdes ut i början, någon som senare visade sig vara helt ointressant i brottsutredningen. På Flashback är de flesta som tror sig vara allvetande anonyma. De använder intetsägande profilbilder och skriver under påhittade namn.

På Säffle-Tidningens Facebooksajt finns ingen anonymitet. Ändå har personer som har sina egna selfies som profilbilder med sitt riktiga namn mage att tycka och tänka på ett sätt som är fullständigt oacceptabelt. ”Det måste vara NN som är den misstänkte”, ”Är det XX?” och så vidare.

Vilka blir konsekvenserna? Att någon ser namnet, som sedan sms:ar sin kompis och meddelar ”Jag har hört att det är NN”. På fikarasten på jobbet blir det en sanning och när NN ska inhandla fredagsmyset är blickarna i matbutiken plötsligt många – bara för att någon hört att det är han eller hon som är misstänkt.

Och dessvärre verkar inte problemet med folkets domstol i sociala medier och anonyma nätforum närma sig någon lösning. Faktum är att spekulationerna blir grövre och fler hela tiden. Nyss nämnda exempel är bara två fall.

”Yttrandefrihet”, skriker trollen.

Förtal, säger jag.

Frågan är hur gissningsgänget skulle känna om de själva blev uthängda som misstänkta brottslingar och hittade sitt eget instagramkonto länkat i en kommentar? Vem skriker förtal då?

Att behandla andra så som man vill bli behandlad själv gäller uppenbarligen bara åt ett håll och den dagen man själv blir uthängd. Fram tills dess verkar det hos allt fler vara accepterat att brännmärka och stämpla.

För man har ju ändå hört att det ”borde” vara NN...