2015-02-27 16:33

2015-02-28 09:22

En loska på värdigheten

LEDARE

Det var en tisdag i Säffle. Trafikljusen växlade mellan glad och sur gubbe. Älven flöt fram. Vattentornet stod där på sin höjd.

Utanför en matbutik gick Säfflebor in tomhänta och kom ut med fulla kassar. Purjolök. grädde, tacokrydda, fryst torskblock, tamponger, hushållsost.

Kunderna passerade tiggaren som satt vid entrén. En del skänkte en slant, en del sa hej. Någon irriterade sig över att behöva se en tiggande person på sin väg till körsbärstomaterna. Andra såg honom inte ens.

Denna tisdag kom också en flicka till affären. Vad gjorde hon där?

Vi leker med tanken.

Låt säga att hon och hennes klasskamrater hade rast från skolan. Kanske skulle hon köpa lite godis och dricka efter förmiddagens matematik- och historielektioner? Kanske skulle hon inte köpa någonting, utan följde med sina vänner som sällskap.

Här slutar vi fantisera om hennes syfte med butiksbesöket och landar i verkligheten igen.

Hon och hennes kompisar häcklade och hånade tiggaren. Flickan klev fram. Hon spottade tiggaren i ansiktet.

Reaktionen var omedelbar på flickans horribla beteende.

En man som kom med kundvagnen fullastad med varor stannade till av chocken över vad han precis sett. ”Men vad gör du?” frågade han.

En mamma på väg in i butiken med en barnvagn skyndade fram med en våtservett till tiggaren, beklämd över vad han råkat ut för. Hon log osäkert när hon gav honom servetten och tittade sedan mot flickan.

En äldre herre upprördes så över situationen att hans spottloskor for åt alla möjliga håll när han svor till ungdomarna över deras uppförande.

Två tjejkompisar som parkerade sina cyklar bara gapade. Sedan frågade de tiggaren om allt var okej.

De märkte det nog inte själva, men kunderna som sett flickan spotta på tiggaren formade en mur runt platsen där han satt med sin kopp. Som en mänsklig vägg av skydd och omtanke.

Nu fantiserar jag.

Så var det inte alls.

Det var bara en person som reagerade när den uppskattningsvis 13-åriga flickan spottade honom i ansiktet.

En ung tjej lyfte blicken, höjde rösten och agerade. Alla andra tågade in och ut ur butiken med sina krossade tomater, hushållspappersrullar och plastfolieförpackningar.

På Facebook väcktes en het debatt om tiggares situation efter att tidningen skrivit om det hela. Alla fördömde det som inträffat. Alla utom en. ”Synd att inte tjejen sparkade också. Cred till 13-åringen”, skrev en medelålders man.

Så länge vi har lika många som förespråkar hat och våld mot tiggare som vi är människor som står upp för medmänsklighet går vi en mörk framtid till mötes.

Medmänskligheten vinner alltid. Visst gör den det?

För just nu står det 1–1 mellan civilkurage och hat.

Utanför en matbutik gick Säfflebor in tomhänta och kom ut med fulla kassar. Purjolök. grädde, tacokrydda, fryst torskblock, tamponger, hushållsost.

Kunderna passerade tiggaren som satt vid entrén. En del skänkte en slant, en del sa hej. Någon irriterade sig över att behöva se en tiggande person på sin väg till körsbärstomaterna. Andra såg honom inte ens.

Denna tisdag kom också en flicka till affären. Vad gjorde hon där?

Vi leker med tanken.

Låt säga att hon och hennes klasskamrater hade rast från skolan. Kanske skulle hon köpa lite godis och dricka efter förmiddagens matematik- och historielektioner? Kanske skulle hon inte köpa någonting, utan följde med sina vänner som sällskap.

Här slutar vi fantisera om hennes syfte med butiksbesöket och landar i verkligheten igen.

Hon och hennes kompisar häcklade och hånade tiggaren. Flickan klev fram. Hon spottade tiggaren i ansiktet.

Reaktionen var omedelbar på flickans horribla beteende.

En man som kom med kundvagnen fullastad med varor stannade till av chocken över vad han precis sett. ”Men vad gör du?” frågade han.

En mamma på väg in i butiken med en barnvagn skyndade fram med en våtservett till tiggaren, beklämd över vad han råkat ut för. Hon log osäkert när hon gav honom servetten och tittade sedan mot flickan.

En äldre herre upprördes så över situationen att hans spottloskor for åt alla möjliga håll när han svor till ungdomarna över deras uppförande.

Två tjejkompisar som parkerade sina cyklar bara gapade. Sedan frågade de tiggaren om allt var okej.

De märkte det nog inte själva, men kunderna som sett flickan spotta på tiggaren formade en mur runt platsen där han satt med sin kopp. Som en mänsklig vägg av skydd och omtanke.

Nu fantiserar jag.

Så var det inte alls.

Det var bara en person som reagerade när den uppskattningsvis 13-åriga flickan spottade honom i ansiktet.

En ung tjej lyfte blicken, höjde rösten och agerade. Alla andra tågade in och ut ur butiken med sina krossade tomater, hushållspappersrullar och plastfolieförpackningar.

På Facebook väcktes en het debatt om tiggares situation efter att tidningen skrivit om det hela. Alla fördömde det som inträffat. Alla utom en. ”Synd att inte tjejen sparkade också. Cred till 13-åringen”, skrev en medelålders man.

Så länge vi har lika många som förespråkar hat och våld mot tiggare som vi är människor som står upp för medmänsklighet går vi en mörk framtid till mötes.

Medmänskligheten vinner alltid. Visst gör den det?

För just nu står det 1–1 mellan civilkurage och hat.