2015-04-20 14:47

2015-04-20 14:47

Säffle-Tidningen är inte ensam

Tidningsbranschens problem: Kadhammars svar på ST:s ledare

När Solveig Voyce i en blogg kallade mig Liemannen och gjorde sig lustig över att jag påpekat att genomsnittsåldern på Säffle-Tidningens prenumeranter är 65 år tyckte jag det var roligt. Det var ju en kråkvinkelreflex mot någon som utifrån påpekar ett problem. Skojigt. Inget att fästa sig vid.

När samma lustighet upphöjs till ledarartikel i Säffle-Tidningen måste jag tyvärr svara.

Pressen genomgår en strukturkris som är mer dramatisk än vad till exempel varvskrisen eller tekoindustrin var. Frågan är: Varifrån ska intäkterna till journalistiken komma? Papperstidningarna förlorar läsare och nätet ger inga eller för små intäkter för att bära journalistiken.

Detta är ett problem som hotar tidningar över hela världen. New York Times. Guardian. Le Monde. Aftonbladet. Dagens Nyheter. Så Säffle-Tidningen är inte ensam.

Antalet journalister i Sverige har minskat med 36 procent på tio år, 125 lokalredaktioner har försvunnit, påpekar den statliga demokratiutredningen.

Att jag nämnde Säffle-Tidningen berodde på att Solveig Voyce i höstas berättade för mig om den höga genomsnittsåldern på prenumeranterna. Hon var orolig. Varifrån ska tidningens inkomster komma i framtiden?

Nu skriver hon i sin artikel att tidningen har följare på Facebook och cirka 7000 unika besökare på webben varje vecka. Och vilka intäkter ger det? Räcker det till kafferasternas fikabröd?

Säffle-Tidningens redaktör tycks tro att jag glädjer mig åt tidningens problem (som hon mot bättre vetande låtsas inte finns). Ett sådant missförstånd är beklagligt. Å andra sidan illustrerar ledarartikeln det min kolumn i Aftonbladet handlade om, fördumningen i samhället.

Peter Kadhammar

Kolumnist, Aftonbladet

Slutreplik från ST

Först och främst, någon blogg skriver jag inte. Ledaren publicerades på ST:s webb som Peter Kadhammar raljerar över längre ned i sin replik. Hur intäkterna ser ut, förstår nog Kadhammar att vi håller för oss själva, men det är glädjande att texten på kaksmulan till hemsida ändå når hela vägen till Aftonbladets redaktion.

Det som fick mig att reagera på kolumnen är att Sveriges största tidning väljer att lyfta just Säffle-Tidningen som ett offer och uppmana sina läsare att räkna ner våra dagar. Det var vi och Svenska Dagbladet som fick stå vid giljotinen. Varför vill man avrätta en av lokaltidningarna i Sverige som går bra? Kan det vara för att vi finns just i Säffle?

Vi lever i en bransch i förändring. Vi träffades i höstas när Kadhammar var här för att göra ett reportage om Säffle efter valet. Vi pratade om situationen för papperstidningarna. Det är ingen hemlighet att snittet på våra pappersläsare är hög, och att det skapar huvudbry hos mig. Men! Någonting har hänt sedan vi samtalade i höstas. Vi har klättrat i listan över tidningarna med högst hushållstäckning för andra året i rad. Förra året gjorde vi ett skutt uppåt, och nu hoppade vi mot toppen igen. Tidningsdöden har inte kommit hit än, tvärtom - vi lyckas faktiskt hålla den borta. Samtidigt märker vi att våra nyheter läses av många även på webben. Vi har också skapat ytterligare en kanal ut till våra läsare. Vi har kontakt med Säffleborna via telefon, brev, möten, mail och nu också via Facebook. Det går fort fram, läsarnas beteende ändras samtidigt som inte pappret tar stryk och det tycker vi är jätteroligt.

Oron finns kvar, men jag har förmånen att jobba i en koncern som valt att ta upp kampen i stället för att lägga sig ner och dö. Och min personliga tro är att lokaltidningarna kommer att klara sig ett tag till, om vi sköter vårt uppdrag.

Slutligen, att min ledare av Kadhammar lyfts som ett exempel på fördumningen i samhället väljer jag att ta som en komplimang. Nästa gång du, Kadhammar kommer för att hälsa på räknar jag med att du står för fikabrödet. Jag kan stå för schackspelet.

Solveig Voyce

Chefredaktör, Säffle-Tidningen

När Solveig Voyce i en blogg kallade mig Liemannen och gjorde sig lustig över att jag påpekat att genomsnittsåldern på Säffle-Tidningens prenumeranter är 65 år tyckte jag det var roligt. Det var ju en kråkvinkelreflex mot någon som utifrån påpekar ett problem. Skojigt. Inget att fästa sig vid.

När samma lustighet upphöjs till ledarartikel i Säffle-Tidningen måste jag tyvärr svara.

Pressen genomgår en strukturkris som är mer dramatisk än vad till exempel varvskrisen eller tekoindustrin var. Frågan är: Varifrån ska intäkterna till journalistiken komma? Papperstidningarna förlorar läsare och nätet ger inga eller för små intäkter för att bära journalistiken.

Detta är ett problem som hotar tidningar över hela världen. New York Times. Guardian. Le Monde. Aftonbladet. Dagens Nyheter. Så Säffle-Tidningen är inte ensam.

Antalet journalister i Sverige har minskat med 36 procent på tio år, 125 lokalredaktioner har försvunnit, påpekar den statliga demokratiutredningen.

Att jag nämnde Säffle-Tidningen berodde på att Solveig Voyce i höstas berättade för mig om den höga genomsnittsåldern på prenumeranterna. Hon var orolig. Varifrån ska tidningens inkomster komma i framtiden?

Nu skriver hon i sin artikel att tidningen har följare på Facebook och cirka 7000 unika besökare på webben varje vecka. Och vilka intäkter ger det? Räcker det till kafferasternas fikabröd?

Säffle-Tidningens redaktör tycks tro att jag glädjer mig åt tidningens problem (som hon mot bättre vetande låtsas inte finns). Ett sådant missförstånd är beklagligt. Å andra sidan illustrerar ledarartikeln det min kolumn i Aftonbladet handlade om, fördumningen i samhället.

Peter Kadhammar

Kolumnist, Aftonbladet

Slutreplik från ST

Först och främst, någon blogg skriver jag inte. Ledaren publicerades på ST:s webb som Peter Kadhammar raljerar över längre ned i sin replik. Hur intäkterna ser ut, förstår nog Kadhammar att vi håller för oss själva, men det är glädjande att texten på kaksmulan till hemsida ändå når hela vägen till Aftonbladets redaktion.

Det som fick mig att reagera på kolumnen är att Sveriges största tidning väljer att lyfta just Säffle-Tidningen som ett offer och uppmana sina läsare att räkna ner våra dagar. Det var vi och Svenska Dagbladet som fick stå vid giljotinen. Varför vill man avrätta en av lokaltidningarna i Sverige som går bra? Kan det vara för att vi finns just i Säffle?

Vi lever i en bransch i förändring. Vi träffades i höstas när Kadhammar var här för att göra ett reportage om Säffle efter valet. Vi pratade om situationen för papperstidningarna. Det är ingen hemlighet att snittet på våra pappersläsare är hög, och att det skapar huvudbry hos mig. Men! Någonting har hänt sedan vi samtalade i höstas. Vi har klättrat i listan över tidningarna med högst hushållstäckning för andra året i rad. Förra året gjorde vi ett skutt uppåt, och nu hoppade vi mot toppen igen. Tidningsdöden har inte kommit hit än, tvärtom - vi lyckas faktiskt hålla den borta. Samtidigt märker vi att våra nyheter läses av många även på webben. Vi har också skapat ytterligare en kanal ut till våra läsare. Vi har kontakt med Säffleborna via telefon, brev, möten, mail och nu också via Facebook. Det går fort fram, läsarnas beteende ändras samtidigt som inte pappret tar stryk och det tycker vi är jätteroligt.

Oron finns kvar, men jag har förmånen att jobba i en koncern som valt att ta upp kampen i stället för att lägga sig ner och dö. Och min personliga tro är att lokaltidningarna kommer att klara sig ett tag till, om vi sköter vårt uppdrag.

Slutligen, att min ledare av Kadhammar lyfts som ett exempel på fördumningen i samhället väljer jag att ta som en komplimang. Nästa gång du, Kadhammar kommer för att hälsa på räknar jag med att du står för fikabrödet. Jag kan stå för schackspelet.

Solveig Voyce

Chefredaktör, Säffle-Tidningen

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.