2018-01-27 10:00

2018-01-27 10:00

Nåd eller rättvisa?

BETRAKTELSE. NILS-EIJE STÄVARE, EFS-AKTIV MEDLEM, TEOL.DR.

Evangelietexten: Matt.20:1-16

Nu på söndag är det Septuagesima – latin för den 70:ende. Den noggranne vet redan att det endast är 63 dagar kvar tills vi firar Påskdagen. Septuagesima borde alltså vara tionde söndagen före påsk, men är den nionde - alltså 63 dagar före påsk. I kyrkans uråldriga tradition är fastan en period av 40 dagar före påsk, och inledd av en tredagars fastlagsfest. Innan fastan förberedde sig vissa, särskilt hängivna, med en ”för-fasta” på 3 veckor, och det är i det sammanhanget septuagesima finns, som första söndagen i ”för-fastans” totalt tre söndagar.

Texten denna första ”för-fastans” söndag” är radikal och går tvärs emot hur vi brukar tänka och värdera. ”Lika lön för lika arbete” har vi lärt in som en doktrin. Vem argumenterar mot den? Men, när Jesus talar om ett” rike” i vardande, där lika lön för extremt olika arbetad tid ska gälla, då får vi problem. Var finns rättvisan i detta? Människor som arbetat i mer än tio timmar får samma lön som de som arbetat en enda timme. LO (Landsorganisationen) skulle rasa på goda grunder. Så får det ju bara inte gå till! Nej, naturligtvis inte! LO har rätt, vi andra har också rätt i vår indignation – så får det ju bara inte gå till i ett välfärdssamhälle.

Jesus, textens huvudperson, inför en annan dimension i resonemanget: nådens dimension. En dimension som trotsar all beskrivning! Plågad, hängande på ett kors - en korspåle, säger Jesus till den ”bortfärdige rövaren”: idag skall Du vara med mig i paradiset. Ett liv i kriminalitet, ett välförtjänt straff enligt dåtida straffmedvetande och juridik hade han bakom sig, men Jesus talar om ett Paradis i sikte, redan idag. Nåden krockar med förnuftet - och juridiken gör sig icke besvär. Nådens dimension är idag kyrkans viktigaste, enda uppdrag. Evangelium utan nåd - prat från predikstolen som inte är ett ”rop utifrån” om syndernas förlåtelse - gör all predikan till tomt prat, eller till försök till kåseri. I Jesu tal om ”himmelriket” – hos Markus och Lukas ”Guds rike” – framträder ”landet tvärtom” i all sin anstötlighet: ”Så skall de sista bli först och de första sist”(vers 16 i vår text).

Vem längtar inte efter den dag då HMK Karl XVI Gustaf och Stefan Löven får maka på sig, ty först i raden av ärade gäster - de första – är tiggarna utanför PeKås, ICA Nära, Coop och Systembolaget. De sista blev de första – Guds rike blev verklighet!

Evangelietexten: Matt.20:1-16

Nu på söndag är det Septuagesima – latin för den 70:ende. Den noggranne vet redan att det endast är 63 dagar kvar tills vi firar Påskdagen. Septuagesima borde alltså vara tionde söndagen före påsk, men är den nionde - alltså 63 dagar före påsk. I kyrkans uråldriga tradition är fastan en period av 40 dagar före påsk, och inledd av en tredagars fastlagsfest. Innan fastan förberedde sig vissa, särskilt hängivna, med en ”för-fasta” på 3 veckor, och det är i det sammanhanget septuagesima finns, som första söndagen i ”för-fastans” totalt tre söndagar.

Texten denna första ”för-fastans” söndag” är radikal och går tvärs emot hur vi brukar tänka och värdera. ”Lika lön för lika arbete” har vi lärt in som en doktrin. Vem argumenterar mot den? Men, när Jesus talar om ett” rike” i vardande, där lika lön för extremt olika arbetad tid ska gälla, då får vi problem. Var finns rättvisan i detta? Människor som arbetat i mer än tio timmar får samma lön som de som arbetat en enda timme. LO (Landsorganisationen) skulle rasa på goda grunder. Så får det ju bara inte gå till! Nej, naturligtvis inte! LO har rätt, vi andra har också rätt i vår indignation – så får det ju bara inte gå till i ett välfärdssamhälle.

Jesus, textens huvudperson, inför en annan dimension i resonemanget: nådens dimension. En dimension som trotsar all beskrivning! Plågad, hängande på ett kors - en korspåle, säger Jesus till den ”bortfärdige rövaren”: idag skall Du vara med mig i paradiset. Ett liv i kriminalitet, ett välförtjänt straff enligt dåtida straffmedvetande och juridik hade han bakom sig, men Jesus talar om ett Paradis i sikte, redan idag. Nåden krockar med förnuftet - och juridiken gör sig icke besvär. Nådens dimension är idag kyrkans viktigaste, enda uppdrag. Evangelium utan nåd - prat från predikstolen som inte är ett ”rop utifrån” om syndernas förlåtelse - gör all predikan till tomt prat, eller till försök till kåseri. I Jesu tal om ”himmelriket” – hos Markus och Lukas ”Guds rike” – framträder ”landet tvärtom” i all sin anstötlighet: ”Så skall de sista bli först och de första sist”(vers 16 i vår text).

Vem längtar inte efter den dag då HMK Karl XVI Gustaf och Stefan Löven får maka på sig, ty först i raden av ärade gäster - de första – är tiggarna utanför PeKås, ICA Nära, Coop och Systembolaget. De sista blev de första – Guds rike blev verklighet!

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.