2018-01-14 12:16

2018-01-14 12:16

Här en källa rinner

BETRAKTELSE. LENA SKOTING, KYRKOHERDE SÄFFLE

Vi vandrade i Glaskogen. Vi var två rätt så rutinerade friluftsmänniskor, som hade tagit oss ledigt i några dagar. Rustade med vandrarkängor och ryggsäckar gav vi oss iväg. Det var tidigt på våren. Grönskan spirade och solen värmde på dagarna.

Vi skalade av oss jackor och tröjor, men blev ändå svettiga under ryggsäckarna. Det är tungt att bära med sig allt. Mat, sovsäckar, kläder. Men vi gick och bar, bar och gick.

Vi hade sett markeringen på kartan. Symbolen för dricksvatten. Men jag glömmer den aldrig - källan. Det var sent på eftermiddagen när vi kom fram. Vi varvarma och törstiga. Då öppnade sig skogen till en glänta, där solljuset skimrade i den späda grönskan.

Det var en vacker plats. Och i skuggan av en förvildad vinbärsbuske fanns källan. Om det inte varit skyltat, sådär prydligt och ordentligt som det är i Glaskogen, hade vi nog inte sett den.

Men det gjorde vi. En riktig kallkälla. Gräset växte ända fram till kanten. Det var klart och rent vatten. Vi tog fram våra kåsor och drack oss otörstiga. Ställde ner ryggsäckarna och rätade på ryggarna. Satte oss tillrätta en stund.

När vi vilat började vi utforska gläntan. Det hade funnits ett torp där. Resterna av grunden var övertäckta med gräs, men det syntes var huset legat. Vi upptäckte äppelträd och syrener. Det kittlade fantasin och kändes samtidigt lite vemodigt att tänka på hur livet gestaltat sig, för dem som en gång levt på denna plats. De som brukat marken och skött om sina djur.

Utan källan hade torpet inte legat där. Utan källan hade det inte gått att leva där. Men där det finns rent och klart vatten finns förutsättningen för liv.

 

Här en källa rinner, säll den henne finner!

Hon är djup och klar, gömd, men uppenbar.

Andens törst hon släcker och i hjärtat väcker

frid och stilla ro, kärlek, hopp och tro.

 

För mig är den psalmen (246 i psalmboken) och alla andra texter som beskriver Gud som en källa, förknippade med källan vid det som en gång varit ett torp, någonstans i Glaskogen. För mig har den källan blivit bilden av vattnet som en förutsättning för liv. Källan som ger liv.

Livets källa är söndagens tema. Livets källa är ett sätt att beskriva Gud, som livets förutsättning. Gud som Livgivaren, som källan till kraft och inspiration. Vi behöver vatten för att kunna leva. Vi behöver Gud i våra liv.

Vi skalade av oss jackor och tröjor, men blev ändå svettiga under ryggsäckarna. Det är tungt att bära med sig allt. Mat, sovsäckar, kläder. Men vi gick och bar, bar och gick.

Vi hade sett markeringen på kartan. Symbolen för dricksvatten. Men jag glömmer den aldrig - källan. Det var sent på eftermiddagen när vi kom fram. Vi varvarma och törstiga. Då öppnade sig skogen till en glänta, där solljuset skimrade i den späda grönskan.

Det var en vacker plats. Och i skuggan av en förvildad vinbärsbuske fanns källan. Om det inte varit skyltat, sådär prydligt och ordentligt som det är i Glaskogen, hade vi nog inte sett den.

Men det gjorde vi. En riktig kallkälla. Gräset växte ända fram till kanten. Det var klart och rent vatten. Vi tog fram våra kåsor och drack oss otörstiga. Ställde ner ryggsäckarna och rätade på ryggarna. Satte oss tillrätta en stund.

När vi vilat började vi utforska gläntan. Det hade funnits ett torp där. Resterna av grunden var övertäckta med gräs, men det syntes var huset legat. Vi upptäckte äppelträd och syrener. Det kittlade fantasin och kändes samtidigt lite vemodigt att tänka på hur livet gestaltat sig, för dem som en gång levt på denna plats. De som brukat marken och skött om sina djur.

Utan källan hade torpet inte legat där. Utan källan hade det inte gått att leva där. Men där det finns rent och klart vatten finns förutsättningen för liv.

 

Här en källa rinner, säll den henne finner!

Hon är djup och klar, gömd, men uppenbar.

Andens törst hon släcker och i hjärtat väcker

frid och stilla ro, kärlek, hopp och tro.

 

För mig är den psalmen (246 i psalmboken) och alla andra texter som beskriver Gud som en källa, förknippade med källan vid det som en gång varit ett torp, någonstans i Glaskogen. För mig har den källan blivit bilden av vattnet som en förutsättning för liv. Källan som ger liv.

Livets källa är söndagens tema. Livets källa är ett sätt att beskriva Gud, som livets förutsättning. Gud som Livgivaren, som källan till kraft och inspiration. Vi behöver vatten för att kunna leva. Vi behöver Gud i våra liv.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.