2017-11-18 06:00

2017-11-18 06:00

Vaksamhet och väntan

BETRAKTELSE: Torgny Stenson, Värmlandsnäs Missionsförsamling

Boken ”En biodlares död” av Lars Gustafsson handlar om Lars Lennart Westin. Han är förtidspensionerad folkskollärare och har fått sitt terminala cancerbesked. Han cancersjukdom är obotlig. Han vet att denna höst och nästa vår är hans absolut sista.

Aldrig har rönnbären varit så röda och klara som denna höst. Han lever i en vaksamhet och väntan. Luften är kall och skön och det känns rikt att leva fast han vet att han snart inte längre finns.

Lars Lennart Westin går genom hela boken och väntar på sin död och författaren drar paralleller mellan oss människor på livets höst och det som sker i naturen i den meteorologiska hösten.

Träden avlövas och vi ser lite längre från våra fönster. Kylan drar lite i ansiktet och vi ängslas över allt som inte blev och sånt som blev som vi inte tänkt oss. Naturen tycks vänta och förbereda sig för sin död och Lars Lennart Westin är en del av denna förberedelse. Han väntar på sin död.

Hur gör då vi som vill försöka leva som kristna?

I bibeln väntar vi inte på död. I bibeln väntar vi på Gud och tro är egentligen att vänta på Gud. Tro, det är att öppna sitt liv i en riktning mot denna väntan, att leva med ett ”väntansfönster” öppet mot Gud. Vi söker ivrigt efter Gud och förväntar oss Gud i allt. Där kanske andra investerar i upplevelser och materiella ting söker vi Gud.

Vi tittar efter Gud längs hela vår livsväg. Vi ger oss inte utan söker honom ivrigt precis hela tiden.

Det är inte att sitta och vänta med armarna i kors på att Gud ska göra nåt och fixa allt. Ivriga och vakna och spända förväntar vi oss svar från honom. Vi är inte självsäkra, men Gud är säker. Vi ”ligger på lur” efter honom men vi kan inte säga att han är här eller där. Vi är inte så säkra, men vi är vaksamma i vår väntan.

Guds rike är inte här eller där. Guds rike är inom oss. Han bor i vår allra heligaste väntan. Vi söker stillhet i våra inre och är i väntan. Det är sanningen om det kristna livet.

Gud finns och syns mitt ibland oss, inuti dig och mig, som en god och kär väntan.

Du och jag finns på olika platser i denna väntan beroende på vår ålder. Det som skiljer unga från äldre är att för de äldre är ”hinnan” mellan vad Gud gör här och nu, och vad han ska göra då och sen, mycket tunnare.

Min önskan är att även du lever i väntan på Gud och öppnar din själs fönster, fönstret som väntar allt gott från honom, här och nu och alltid sen.

Tro är nåt som många, om inte alla, gör. Kristen tro är inte att vänta på sin död utan att göra en liten knyck på tron och rikta den, inte mot kommande död, utan mot Gud. Det avgör allt!

Vaksamhet och väntan gäller Gud, Gud som aldrig nånsin går över utan finns alltid, i evighet.

Gud, du ser var och ens väntan. Låt din välsignelse vila över var och en. Hjälp oss att öppna våra väntansfönster mot dig. Amen.

Boken ”En biodlares död” av Lars Gustafsson handlar om Lars Lennart Westin. Han är förtidspensionerad folkskollärare och har fått sitt terminala cancerbesked. Han cancersjukdom är obotlig. Han vet att denna höst och nästa vår är hans absolut sista.

Aldrig har rönnbären varit så röda och klara som denna höst. Han lever i en vaksamhet och väntan. Luften är kall och skön och det känns rikt att leva fast han vet att han snart inte längre finns.

Lars Lennart Westin går genom hela boken och väntar på sin död och författaren drar paralleller mellan oss människor på livets höst och det som sker i naturen i den meteorologiska hösten.

Träden avlövas och vi ser lite längre från våra fönster. Kylan drar lite i ansiktet och vi ängslas över allt som inte blev och sånt som blev som vi inte tänkt oss. Naturen tycks vänta och förbereda sig för sin död och Lars Lennart Westin är en del av denna förberedelse. Han väntar på sin död.

Hur gör då vi som vill försöka leva som kristna?

I bibeln väntar vi inte på död. I bibeln väntar vi på Gud och tro är egentligen att vänta på Gud. Tro, det är att öppna sitt liv i en riktning mot denna väntan, att leva med ett ”väntansfönster” öppet mot Gud. Vi söker ivrigt efter Gud och förväntar oss Gud i allt. Där kanske andra investerar i upplevelser och materiella ting söker vi Gud.

Vi tittar efter Gud längs hela vår livsväg. Vi ger oss inte utan söker honom ivrigt precis hela tiden.

Det är inte att sitta och vänta med armarna i kors på att Gud ska göra nåt och fixa allt. Ivriga och vakna och spända förväntar vi oss svar från honom. Vi är inte självsäkra, men Gud är säker. Vi ”ligger på lur” efter honom men vi kan inte säga att han är här eller där. Vi är inte så säkra, men vi är vaksamma i vår väntan.

Guds rike är inte här eller där. Guds rike är inom oss. Han bor i vår allra heligaste väntan. Vi söker stillhet i våra inre och är i väntan. Det är sanningen om det kristna livet.

Gud finns och syns mitt ibland oss, inuti dig och mig, som en god och kär väntan.

Du och jag finns på olika platser i denna väntan beroende på vår ålder. Det som skiljer unga från äldre är att för de äldre är ”hinnan” mellan vad Gud gör här och nu, och vad han ska göra då och sen, mycket tunnare.

Min önskan är att även du lever i väntan på Gud och öppnar din själs fönster, fönstret som väntar allt gott från honom, här och nu och alltid sen.

Tro är nåt som många, om inte alla, gör. Kristen tro är inte att vänta på sin död utan att göra en liten knyck på tron och rikta den, inte mot kommande död, utan mot Gud. Det avgör allt!

Vaksamhet och väntan gäller Gud, Gud som aldrig nånsin går över utan finns alltid, i evighet.

Gud, du ser var och ens väntan. Låt din välsignelse vila över var och en. Hjälp oss att öppna våra väntansfönster mot dig. Amen.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.