2015-10-13 09:27

2015-10-13 09:27

Säffle FF:s pantertanter

ELDSJÄLAR: Föreningens trognaste hjälpredor har bidragit med en miljon kronor

De lagar mat till spelare, står i kiosken, städar Sporthälla och skapar vackert hantverk. Insatserna som Säffle FF:s damklubb bidrar med har resulterat i drygt en miljon kronor och än tänker inte damklubben, även kallade pantertanterna, lägga ner. ST gästade ett av deras symöten.

Säffle FF damklubbs historia har sitt ursprung strax efter det att föreningen etablerats. Herrlagets intresserade fruar och andra anhöriga samlades vid sidan av planen och skapade en umgängeskrets som snabbt övergick till kafferep och symöten. När föreningen fick Syltoppen som klubblokal blev det den nyetablerade damklubbens hemmaarena. I samband med att föreningen krävde intäkter och en verksamhet vid sidan av planen började damerna att skapa hantverk och sälja. Kioskverksamhet och matchlotter blev också några av deras uppdrag. I dag, ungefär 60 år senare har Säffle FF fortfarande en damklubb och en del har varit verksamma sedan start, men i dag är det deras barn eller barnbarn som springer på fotbollsplanen i gröna tröjor.

– Vi är ungefär 25 medlemmar och 12 aktiva som träffas här varannan tisdag, säger Berit Jansson och tittar ut över FF:s nya lokaler i den gamla sjukhusserveringen.

Varma tack

När ST besökte lokalen en tisdag för att träffa damklubben fanns cirka sju personer på plats. Hantverket var framplockat och kaffet stod redo på bryggaren.

– Nu förbereder vi oss för skyltsöndagen, säger de och berättar att de brukar har tre tombolor varje år, främst med eget hantverk som vinster.

Damklubben är aktiv i princip året om, det finns flera viktiga uppgifter för damklubben att göra för att underlätta för föreningens verksamhet och öka intäkterna. Under säsongen är det de som inhandlar varor, förbereder i kiosken och städar efter matcherna. Förser spelarna med mat och annat, säljer matchlotter och annat som är ett måste inför en match, men som lätt tas förgivet. Allt går tillbaka till föreningen och deras ideella insatser är minst sagt uppskattade.

– Hade det inte varit för alla varma tack och fina komplimanger så hade vi nog inte fortsatt, konstaterar de.

Fotbollsveteraner

Stämningen på hantverksmötet är god. Det pratas minnen, planeras, sys, stickas och dricks kaffe. Damerna berättar om hur delar av gruppen en gång för länge sedan bildade ett fotbollslag och spelade matcher mot småpojkar i parken för att hålla sig sysselsätta.

– Vi fick spela en förmatch en gång, men kom snabbt på att vi nog ändå är bättre fotbollsspelare vid sidan av planen, skrattar Gerd Lärk.

Klubben ville fortsätta röra på sig och på senare år har de gått under namnet Säffle FF:s pantertanter, om inte när de utgör ett lag på stadsloppet.

Gruppens vilja att fortsätta så länge de orkar är något som föreningen uppskattar och har haft stor nytta av. När Säffle FF för två år sedan firade 60-årsjubileum kunde man konstatera att damklubben sedan deras start på olika sätt har bidragit med en miljon kronor till föreningen och årligen kan klubben se en ökning av årsinkomsten från damklubbens sida.

– Det är kul att kunna vara med och bidra och hjälpa ungdomar att få en chans att vara med på olika saker. Föreningen behöver varenda krona och allt vi gör går i slutändan direkt till föreningen, berättar Kerstin Johansson.

Nya medlemmar

Damklubbens insamling har även bidragit till i Röda korsets insamling. Att hjälpa till så mycket man kan, på sitt sätt, är en självklarhet för damerna. Men det är inte enbart insamlingen och det ideella arbetet för föreningen som lockar damklubben till sammanslutning.

– Det är viktigt med social samvaro och gemenskap. Vi mår bra av varandras sällskap, säger Gerd Lärk.

Pratas det mycket fotboll när ni träffas?

– Det händer väl att vi diskuterar den senaste matchen, men för övrigt diskuterar vi allt mellan himmel och jord. Resten kan vi inte avslöja, skrattar de alla.

Damklubben vill inte sticka under stolen med att medlemmarna har några år på nacken och att de inte kommer att kunna fortsätta att utgöra klubben i all evighet. Deras förhoppningar är att damklubben ska leva vidare, hitta nya insamlingsområden, men framför allt nya medlemmar.

– Men det kan vara svårt, samhället ser annorlunda ut nu jämfört med när vi bildade klubben. Då följde med vara karlar och barn under träningarna. Nu är det många som har ont om tid och intresset för hantverk är inte alls lika stort, det vore kul om gruppen kunde få vara kvar, säger Kerstin.

– Vi kommer i alla fall att fortsätta så länge vi bara kan, om vi så ska behöva rulla hit med rullatorer, skrattar Margot Kilander tillsammans med de andra pantertanterna.

Säffle FF damklubbs historia har sitt ursprung strax efter det att föreningen etablerats. Herrlagets intresserade fruar och andra anhöriga samlades vid sidan av planen och skapade en umgängeskrets som snabbt övergick till kafferep och symöten. När föreningen fick Syltoppen som klubblokal blev det den nyetablerade damklubbens hemmaarena. I samband med att föreningen krävde intäkter och en verksamhet vid sidan av planen började damerna att skapa hantverk och sälja. Kioskverksamhet och matchlotter blev också några av deras uppdrag. I dag, ungefär 60 år senare har Säffle FF fortfarande en damklubb och en del har varit verksamma sedan start, men i dag är det deras barn eller barnbarn som springer på fotbollsplanen i gröna tröjor.

– Vi är ungefär 25 medlemmar och 12 aktiva som träffas här varannan tisdag, säger Berit Jansson och tittar ut över FF:s nya lokaler i den gamla sjukhusserveringen.

Varma tack

När ST besökte lokalen en tisdag för att träffa damklubben fanns cirka sju personer på plats. Hantverket var framplockat och kaffet stod redo på bryggaren.

– Nu förbereder vi oss för skyltsöndagen, säger de och berättar att de brukar har tre tombolor varje år, främst med eget hantverk som vinster.

Damklubben är aktiv i princip året om, det finns flera viktiga uppgifter för damklubben att göra för att underlätta för föreningens verksamhet och öka intäkterna. Under säsongen är det de som inhandlar varor, förbereder i kiosken och städar efter matcherna. Förser spelarna med mat och annat, säljer matchlotter och annat som är ett måste inför en match, men som lätt tas förgivet. Allt går tillbaka till föreningen och deras ideella insatser är minst sagt uppskattade.

– Hade det inte varit för alla varma tack och fina komplimanger så hade vi nog inte fortsatt, konstaterar de.

Fotbollsveteraner

Stämningen på hantverksmötet är god. Det pratas minnen, planeras, sys, stickas och dricks kaffe. Damerna berättar om hur delar av gruppen en gång för länge sedan bildade ett fotbollslag och spelade matcher mot småpojkar i parken för att hålla sig sysselsätta.

– Vi fick spela en förmatch en gång, men kom snabbt på att vi nog ändå är bättre fotbollsspelare vid sidan av planen, skrattar Gerd Lärk.

Klubben ville fortsätta röra på sig och på senare år har de gått under namnet Säffle FF:s pantertanter, om inte när de utgör ett lag på stadsloppet.

Gruppens vilja att fortsätta så länge de orkar är något som föreningen uppskattar och har haft stor nytta av. När Säffle FF för två år sedan firade 60-årsjubileum kunde man konstatera att damklubben sedan deras start på olika sätt har bidragit med en miljon kronor till föreningen och årligen kan klubben se en ökning av årsinkomsten från damklubbens sida.

– Det är kul att kunna vara med och bidra och hjälpa ungdomar att få en chans att vara med på olika saker. Föreningen behöver varenda krona och allt vi gör går i slutändan direkt till föreningen, berättar Kerstin Johansson.

Nya medlemmar

Damklubbens insamling har även bidragit till i Röda korsets insamling. Att hjälpa till så mycket man kan, på sitt sätt, är en självklarhet för damerna. Men det är inte enbart insamlingen och det ideella arbetet för föreningen som lockar damklubben till sammanslutning.

– Det är viktigt med social samvaro och gemenskap. Vi mår bra av varandras sällskap, säger Gerd Lärk.

Pratas det mycket fotboll när ni träffas?

– Det händer väl att vi diskuterar den senaste matchen, men för övrigt diskuterar vi allt mellan himmel och jord. Resten kan vi inte avslöja, skrattar de alla.

Damklubben vill inte sticka under stolen med att medlemmarna har några år på nacken och att de inte kommer att kunna fortsätta att utgöra klubben i all evighet. Deras förhoppningar är att damklubben ska leva vidare, hitta nya insamlingsområden, men framför allt nya medlemmar.

– Men det kan vara svårt, samhället ser annorlunda ut nu jämfört med när vi bildade klubben. Då följde med vara karlar och barn under träningarna. Nu är det många som har ont om tid och intresset för hantverk är inte alls lika stort, det vore kul om gruppen kunde få vara kvar, säger Kerstin.

– Vi kommer i alla fall att fortsätta så länge vi bara kan, om vi så ska behöva rulla hit med rullatorer, skrattar Margot Kilander tillsammans med de andra pantertanterna.