2015-08-29 06:00

2015-08-29 06:00

Med en stark vilja att hjälpa människor

SÄFFLE: Fyra församlingar utför ideellt arbete för EU-migranterna

Föreningsbidraget till Centrumkyrkan har placerat EU-migranternas tiggeri i Säffle i tydligt fokus.
För de kyrkliga församlingarna har dock inte mycket förändrats.
De jobbar på som vanligt med att hjälpa människor som de har lärt känna.

När Lena Skoting och Joakim Götborg går fram emot Alina som sitter på sin drickaback utanför 45:ans köpcenter så är det ingen tvekan om att de tre gillar varandra.

Alina skiner upp i ett leende och de börjar kommunicera även om de inte talar samma språk.

När de romska EU-migranterna från Rumänien kom till Säffle förra sommaren så inleddes något av en ny tid i vårt lilla lokalsamhälle. En företeelse vi tidigare inte hade stött på här på hemmaplan var nu plötslig verklig.

Många har ryggat tillbaka, många vill ha bort tiggarna från våra gator och många har sannolikt aldrig ens tittat någon av dem i ögonen.

Även för alla de kyrkliga församlingarna, Svenska kyrkan, Centrumkyrkan, EFS och Pingstkyrkan, så har EU-migranternas ankomst till Säffle förra året inneburit något helt nytt.

Deras reaktion och agerande skiljer sig dock markant åt jämfört med de allra flesta Säfflebor.

Bodde i en bil

Joakim Götborg från Centrumkyrkan och Lena Skoting från Svenska kyrkan minns mycket väl hur de första månaderna, hösten och så småningom den kalla vintern utvecklades.

– Till en början så bodde dom i en bil och i ett tältläger i Åmål och redan i ett tidigt skede så hade vi en träff med Säffle kommun och socialchefen Karin Krönenstedt, berättar Lena Skoting.

– Jag kände väl snabbt att vi behövde vara på tårna och sätta oss in i den här situationen, fortsätter Joakim Götborg.

När sedan höstmörkret sänkte sig över Säffle och temperaturen vandrade neråt så visade det sig att tiggarna inte tänkte vända hemåt igen under vintern.

Det var då, i slutet av november som, Centrumkyrkan första gången öppnade upp sina lokaler.

Frukost, lite värme och omtanke erbjöds till en början och reaktionen ifrån romerna var tydlig och minst sagt uppskattande.

– Ja hade översatt en text och gick runt med lappar och delade ut. Allihop dök upp den där första morgonen, säger Joakim.

Att förhindra att människor tvingades tillbringa nätterna utomhus i den svenska vintern, ja det blev nästa utmaning att lösa för församlingarna.

Tältlägret i Åmål blev snabbt ohållbart när kylan trängde sig på. Nio personer försökte hålla värmen så gott det gick i en bil.

– Det blev en akut situation som vi behövde ordna på något sätt, säger Joakim.

– Alternativet, som jag inte kunde tänka mig att acceptera, var ju att vi skulle ha människor i vårt samhälle som riskerade att frysa ihjäl, säger Lena.

En tom lägenhet, den gamla vaktmästarbostaden i Centrumkyrkan, togs i bruk och ett par i församlingen öppnade upp sitt eget hem för romerna.

Tre lägenheter

I mars i våras så ordnades ett härbärge för det dryga tiotalet romer som i omgångar vistas i Säffle.

Sedan dess så har härbärget flyttats och i dag så hyr församlingarna, med Centrumkyrkan som formell hyresgäst, tre lägenheter av Säfflebostäder som låses upp för romerna på kvällarna.

Möbler har köpts på Erikshjälpen och Säfflebor har ställt upp med husgeråd av olika slag, berättar Joakim och Lena.

– Det har inte alls varit svårt att få till det, säger Lena.

– Jag tycker att vi i Säffle kan vara stolta. Människor som tidigare tvingades frysa, människor som gick hungriga och inte hade någonstans att sova har det inte så i dag, säger Joakim.

Stoltheten över att ha kunnat ta hand om en grupp utsatta människor delas dock inte av alla, det är de båda väl medvetna om.

Men motståndet från enskilda individer och skarpa uttalanden från sverigedemokratiska politiker i kommunfullmäktige innebär inte att Lena och Joakim på något sätt vacklar i sina övertygelser.

Känslan av att deras församlingar gör en viktig insats har bara växt sig starkare i samma takt som de har lärt känna romerna som enskilda individer med namn, egenheter och personligheter.

– Jag tror det är många som inte riktigt ser dem på det sättet. Vi har kommit nära och då upptäcker man allt det där, säger Lena Skoting.

– Visst skulle man önska att de inte behövde tigga och ingen vill ju göra det. Men nu ser det ut såhär och jag tycker fler borde pröva på att hjälpa till, det ger så mycket tillbaka, säger Joakim.

”Alla vill jobba”

Att de är brottslingar, att de inte vill jobba och att alltihop är styrt av kriminella ligor är åsikter som torgförs dagligen i debatten.

Inget av detta skriver Lena och Joakim under på. Det stämmer helt enkelt inte in på deras nya ”kompisar” i Säffle.

– Alla vill jobba, det säger de hela tiden. Och det här med tremånadersregeln är man väldigt noga med att följa. Sedan kan de snabbt vara tillbaka igen men det är en annan sak, säger Lena.

Att kommunens pengar inte ska ”kastas” bort på tolv tiggare är en åsikt som var och en naturligtvis har rätt att uttrycka.

Men att ett kommunalt hyresbidrag till ett härbärge på något sätt befäster och uppmuntrar tiggeriet –

ja det köper inte Lena och Joakim alls.

– Den här företeelsen kommer inte att försvinna. Tror man det så är man naiv, säger Joakim Götborg.

– Om härbärget stängs igen så byggs det upp ett tältläger med allt vad det innebär i stället och människor riskerar att frysa ihjäl, säger Lena Skoting.

Arbetet går vidare.

När Lena Skoting och Joakim Götborg går fram emot Alina som sitter på sin drickaback utanför 45:ans köpcenter så är det ingen tvekan om att de tre gillar varandra.

Alina skiner upp i ett leende och de börjar kommunicera även om de inte talar samma språk.

När de romska EU-migranterna från Rumänien kom till Säffle förra sommaren så inleddes något av en ny tid i vårt lilla lokalsamhälle. En företeelse vi tidigare inte hade stött på här på hemmaplan var nu plötslig verklig.

Många har ryggat tillbaka, många vill ha bort tiggarna från våra gator och många har sannolikt aldrig ens tittat någon av dem i ögonen.

Även för alla de kyrkliga församlingarna, Svenska kyrkan, Centrumkyrkan, EFS och Pingstkyrkan, så har EU-migranternas ankomst till Säffle förra året inneburit något helt nytt.

Deras reaktion och agerande skiljer sig dock markant åt jämfört med de allra flesta Säfflebor.

Bodde i en bil

Joakim Götborg från Centrumkyrkan och Lena Skoting från Svenska kyrkan minns mycket väl hur de första månaderna, hösten och så småningom den kalla vintern utvecklades.

– Till en början så bodde dom i en bil och i ett tältläger i Åmål och redan i ett tidigt skede så hade vi en träff med Säffle kommun och socialchefen Karin Krönenstedt, berättar Lena Skoting.

– Jag kände väl snabbt att vi behövde vara på tårna och sätta oss in i den här situationen, fortsätter Joakim Götborg.

När sedan höstmörkret sänkte sig över Säffle och temperaturen vandrade neråt så visade det sig att tiggarna inte tänkte vända hemåt igen under vintern.

Det var då, i slutet av november som, Centrumkyrkan första gången öppnade upp sina lokaler.

Frukost, lite värme och omtanke erbjöds till en början och reaktionen ifrån romerna var tydlig och minst sagt uppskattande.

– Ja hade översatt en text och gick runt med lappar och delade ut. Allihop dök upp den där första morgonen, säger Joakim.

Att förhindra att människor tvingades tillbringa nätterna utomhus i den svenska vintern, ja det blev nästa utmaning att lösa för församlingarna.

Tältlägret i Åmål blev snabbt ohållbart när kylan trängde sig på. Nio personer försökte hålla värmen så gott det gick i en bil.

– Det blev en akut situation som vi behövde ordna på något sätt, säger Joakim.

– Alternativet, som jag inte kunde tänka mig att acceptera, var ju att vi skulle ha människor i vårt samhälle som riskerade att frysa ihjäl, säger Lena.

En tom lägenhet, den gamla vaktmästarbostaden i Centrumkyrkan, togs i bruk och ett par i församlingen öppnade upp sitt eget hem för romerna.

Tre lägenheter

I mars i våras så ordnades ett härbärge för det dryga tiotalet romer som i omgångar vistas i Säffle.

Sedan dess så har härbärget flyttats och i dag så hyr församlingarna, med Centrumkyrkan som formell hyresgäst, tre lägenheter av Säfflebostäder som låses upp för romerna på kvällarna.

Möbler har köpts på Erikshjälpen och Säfflebor har ställt upp med husgeråd av olika slag, berättar Joakim och Lena.

– Det har inte alls varit svårt att få till det, säger Lena.

– Jag tycker att vi i Säffle kan vara stolta. Människor som tidigare tvingades frysa, människor som gick hungriga och inte hade någonstans att sova har det inte så i dag, säger Joakim.

Stoltheten över att ha kunnat ta hand om en grupp utsatta människor delas dock inte av alla, det är de båda väl medvetna om.

Men motståndet från enskilda individer och skarpa uttalanden från sverigedemokratiska politiker i kommunfullmäktige innebär inte att Lena och Joakim på något sätt vacklar i sina övertygelser.

Känslan av att deras församlingar gör en viktig insats har bara växt sig starkare i samma takt som de har lärt känna romerna som enskilda individer med namn, egenheter och personligheter.

– Jag tror det är många som inte riktigt ser dem på det sättet. Vi har kommit nära och då upptäcker man allt det där, säger Lena Skoting.

– Visst skulle man önska att de inte behövde tigga och ingen vill ju göra det. Men nu ser det ut såhär och jag tycker fler borde pröva på att hjälpa till, det ger så mycket tillbaka, säger Joakim.

”Alla vill jobba”

Att de är brottslingar, att de inte vill jobba och att alltihop är styrt av kriminella ligor är åsikter som torgförs dagligen i debatten.

Inget av detta skriver Lena och Joakim under på. Det stämmer helt enkelt inte in på deras nya ”kompisar” i Säffle.

– Alla vill jobba, det säger de hela tiden. Och det här med tremånadersregeln är man väldigt noga med att följa. Sedan kan de snabbt vara tillbaka igen men det är en annan sak, säger Lena.

Att kommunens pengar inte ska ”kastas” bort på tolv tiggare är en åsikt som var och en naturligtvis har rätt att uttrycka.

Men att ett kommunalt hyresbidrag till ett härbärge på något sätt befäster och uppmuntrar tiggeriet –

ja det köper inte Lena och Joakim alls.

– Den här företeelsen kommer inte att försvinna. Tror man det så är man naiv, säger Joakim Götborg.

– Om härbärget stängs igen så byggs det upp ett tältläger med allt vad det innebär i stället och människor riskerar att frysa ihjäl, säger Lena Skoting.

Arbetet går vidare.