2015-07-16 06:00

2015-07-16 13:52

På vrakdykning i Vänern

SÄFFLE: En tur till det mystiska djupet

Sonaren släpps ned i vattnet och dykarna från Säffle är fulla av förhoppningar och pirr ännu en gång. Det här är en berättelse om några entusiaster som vrakdyker i Vänern och letar efter nya vrak att utforska.

För vrakdykaren är Vänern är ett paradis med tusentals vrak som ännu inte är funna. Dessa hoppas de lokala dykarna få ta del av.

Gruppen har erfarenhet av dykning på vrak från olika delar i världen men tycker att Vänern ligger väldigt högt på topplistan.

– Likt Östersjön så växer det inget i Vänern och ingen skeppsmask förkommer. Med dessa förutsättningar så kan det inte bli annat än bra, menar Mikael Rundell, en av dykarna. När man kommer ner till ett nytt vrak så är det som om tiden stått stilla och det infinner sig en vördnad.

Teamet åkte nyligen till Sunnanå och träffade den erfarna skepparen Lars som tog med dykarna ut på en tur för att söka. Han har en anpassad båt för ändamålet.

Nyfikenhet

Sonaren som dykarna använder för sökning är bland det bästa man kan hitta på marknaden. Den hänger efter båten cirka 5-10 meter från botten och skjuter runt 300 meter i sidled och skickar detaljerade uppgifter till en dator som dykarna sitter och övervakar. När det kommer upp misstänkta föremål på skärmen så kan man markera dessa och förstora för att se vad som ligger på botten. I början är alla som är med på båten spända och nyfikna men med tiden så dämpar detta sig lite. Vissa gånger man är ute kanske det inte händer något och man återvänder lite besviken.

Stigande jubel

Men denna gång har gänget turen på sin sida och redan efter tre timmar så dyker det upp ett vrak som man inte kan ta fel på.

Jublet stiger i båten efter att gruppen suttit och dåsat framför skärmen. Man stannar till med båten och beslutar att köra från lite olika vinklar för att få en så fin träff på vraket som möjligt. Det är nu de börjar förstå att det inte bara är ett litet träskrov på botten utan att det finns master och lastutrymmen.

– Vi får lägga ner fortsatt sökande och åka tillbaka till hamnen och börja planer för dykning. Vi brukar inte ha med oss dykutrustning samtidigt som vi söker, vi håller oss till en sak i taget, säger Mikael och erkänner:

– Vi har fått för oss att det bringar otur i sökandet om det finns med dykutrustning.

Tillbaka i hamnen tackar dykarna för sig och sätter sig i bilen åker tillbaka till Säffle funderandes på hur de ska få till dykning de kommande dagarna. Men uppspelta som alla är kan man inte vänta dagar utan det måste ske i samma dag.

I skenet

Nu gäller det att få tag i båtförare till dykbåten. Några telefonsamtal senare har man fått ihop en plan. Anders Wallerius ska köra båten. Man lastar dykbåten som ligger i Åmål med all möjlig utrustning och kör ut från hamnen mot det nya vraket. När båten kommer fram på gps-koordinater och det vraket visar upp sig på båtens ekolod är lyckan total. Ankaret sjunker mot botten och dykarna gör sig redo för att gå i vattnet.

När säkerhetskontrollen är klar så rullar man i vattnet, gör en sista check och visar tummen ner.

Med ett leende på läpparna hänger dykarna viktlösa och sjunker ner efter ankarlinan.

– Redan på vägen ner när vi passerar masten så förstår vi att detta kommer att bli fantastiskt, berättar Mikael.

Det är en speciell syn när vraket uppenbarar sig i mörkret från skenet av dyklamporna.

– Planen var att vi skulle simma runt hela vraket för att få en överblick innan vi började titta på detaljer samt att få koll på om det finns faror runt vraket. Ibland kan det sitta fiskenät i vraken som är lite avskräckande, det är inget man vill simma in i, berättar Mikael.

Dokumenterar

Efter första varvet simmar dykarna bort till aktern för att se om det finns någon namnskylt så att de kan få reda på vilket vrak det är.

Namnskylten sitter på plats men det är väldigt svårt att tyda vad som står. Dykarna hittar även en motor på vraket och blir samtidigt lite fundersamma eftersom det finns två master. Fördelen med masterna är att det finns mycket detaljer runt omkring att titta på.

– Att simma fram till ratten som helt intakt är en fantastisk upplevelse. Vi simmar omkring och upptäcker en massa saker. Det som verkligen drar uppmärksamhet är en hatt som ligger i vraket med flaska i. Den vågar vi inte röra, utan den får ligga i sin lilla vrå. Vi är väldigt noga att försöka röra så lite som möjligt utan istället dokumentera med både film och fotografi. Detta för att lämna kvar saker så att det finns något att titta på för nästkommande dykare, förklarar Mikael.

Sämre väder

Tiden springer iväg för dykarna och det är dags att komma tillbaka till ankarlinan och påbörja uppstigningen. På säkerhetsstoppet som man gör på sex meter märks det att vädret blivit sämre och att det börjar bli lite guppig sjö.

– När vi bryter ytan så är det betydligt sämre väder än när vi rullade i. Men vi är alla rustade för detta så det blir bara lite guppigare sjö på hemvägen. Efter ett sådant här fynd så är vi väldigt nöjda. Nu gäller det att få reda på så mycket info som möjligt kommande dagar för att kunna hitta vad det är för vrak som ligger där på botten.

För vrakdykaren är Vänern är ett paradis med tusentals vrak som ännu inte är funna. Dessa hoppas de lokala dykarna få ta del av.

Gruppen har erfarenhet av dykning på vrak från olika delar i världen men tycker att Vänern ligger väldigt högt på topplistan.

– Likt Östersjön så växer det inget i Vänern och ingen skeppsmask förkommer. Med dessa förutsättningar så kan det inte bli annat än bra, menar Mikael Rundell, en av dykarna. När man kommer ner till ett nytt vrak så är det som om tiden stått stilla och det infinner sig en vördnad.

Teamet åkte nyligen till Sunnanå och träffade den erfarna skepparen Lars som tog med dykarna ut på en tur för att söka. Han har en anpassad båt för ändamålet.

Nyfikenhet

Sonaren som dykarna använder för sökning är bland det bästa man kan hitta på marknaden. Den hänger efter båten cirka 5-10 meter från botten och skjuter runt 300 meter i sidled och skickar detaljerade uppgifter till en dator som dykarna sitter och övervakar. När det kommer upp misstänkta föremål på skärmen så kan man markera dessa och förstora för att se vad som ligger på botten. I början är alla som är med på båten spända och nyfikna men med tiden så dämpar detta sig lite. Vissa gånger man är ute kanske det inte händer något och man återvänder lite besviken.

Stigande jubel

Men denna gång har gänget turen på sin sida och redan efter tre timmar så dyker det upp ett vrak som man inte kan ta fel på.

Jublet stiger i båten efter att gruppen suttit och dåsat framför skärmen. Man stannar till med båten och beslutar att köra från lite olika vinklar för att få en så fin träff på vraket som möjligt. Det är nu de börjar förstå att det inte bara är ett litet träskrov på botten utan att det finns master och lastutrymmen.

– Vi får lägga ner fortsatt sökande och åka tillbaka till hamnen och börja planer för dykning. Vi brukar inte ha med oss dykutrustning samtidigt som vi söker, vi håller oss till en sak i taget, säger Mikael och erkänner:

– Vi har fått för oss att det bringar otur i sökandet om det finns med dykutrustning.

Tillbaka i hamnen tackar dykarna för sig och sätter sig i bilen åker tillbaka till Säffle funderandes på hur de ska få till dykning de kommande dagarna. Men uppspelta som alla är kan man inte vänta dagar utan det måste ske i samma dag.

I skenet

Nu gäller det att få tag i båtförare till dykbåten. Några telefonsamtal senare har man fått ihop en plan. Anders Wallerius ska köra båten. Man lastar dykbåten som ligger i Åmål med all möjlig utrustning och kör ut från hamnen mot det nya vraket. När båten kommer fram på gps-koordinater och det vraket visar upp sig på båtens ekolod är lyckan total. Ankaret sjunker mot botten och dykarna gör sig redo för att gå i vattnet.

När säkerhetskontrollen är klar så rullar man i vattnet, gör en sista check och visar tummen ner.

Med ett leende på läpparna hänger dykarna viktlösa och sjunker ner efter ankarlinan.

– Redan på vägen ner när vi passerar masten så förstår vi att detta kommer att bli fantastiskt, berättar Mikael.

Det är en speciell syn när vraket uppenbarar sig i mörkret från skenet av dyklamporna.

– Planen var att vi skulle simma runt hela vraket för att få en överblick innan vi började titta på detaljer samt att få koll på om det finns faror runt vraket. Ibland kan det sitta fiskenät i vraken som är lite avskräckande, det är inget man vill simma in i, berättar Mikael.

Dokumenterar

Efter första varvet simmar dykarna bort till aktern för att se om det finns någon namnskylt så att de kan få reda på vilket vrak det är.

Namnskylten sitter på plats men det är väldigt svårt att tyda vad som står. Dykarna hittar även en motor på vraket och blir samtidigt lite fundersamma eftersom det finns två master. Fördelen med masterna är att det finns mycket detaljer runt omkring att titta på.

– Att simma fram till ratten som helt intakt är en fantastisk upplevelse. Vi simmar omkring och upptäcker en massa saker. Det som verkligen drar uppmärksamhet är en hatt som ligger i vraket med flaska i. Den vågar vi inte röra, utan den får ligga i sin lilla vrå. Vi är väldigt noga att försöka röra så lite som möjligt utan istället dokumentera med både film och fotografi. Detta för att lämna kvar saker så att det finns något att titta på för nästkommande dykare, förklarar Mikael.

Sämre väder

Tiden springer iväg för dykarna och det är dags att komma tillbaka till ankarlinan och påbörja uppstigningen. På säkerhetsstoppet som man gör på sex meter märks det att vädret blivit sämre och att det börjar bli lite guppig sjö.

– När vi bryter ytan så är det betydligt sämre väder än när vi rullade i. Men vi är alla rustade för detta så det blir bara lite guppigare sjö på hemvägen. Efter ett sådant här fynd så är vi väldigt nöjda. Nu gäller det att få reda på så mycket info som möjligt kommande dagar för att kunna hitta vad det är för vrak som ligger där på botten.