2015-06-13 19:00

2015-06-13 19:00

Jag borde sluta hetsa upp mig

KRÖNIKA: PATRIK OTTER

Missbruk och överdosering kan ta sig många olika uttryck.
Jag återfaller med jämna mellanrum, varannan vecka ungefär, i det som tycks vara ett beroende hos mig.

Jag dammsuger mina olika flöden på Facebook och Twitter. Jag skummar otaliga webbsidor på jakt efter ”kickar”. Det jag är ute efter är information, delningar och inlägg som inte klarar av mina kvalitetskontroller.

Jag ställer egentligen inga krav när det gäller själva innehållet och åsikterna i sig, eller jag försöker åtminstone se bortom detta.

Folk har naturligtvis rätt att tycka vad de vill, de får dela vad de vill och alla har rätt att sprida information av olika slag.

Men, och här kommer vi till det centrala, jag ser det som otroligt viktigt att lägga ribban högt – på 2,46 typ – i fråga om källkritik och sanningshalt.

Det är många därute som, medvetet eller omedvetet, inte alls tycks ha några filter och checkpunkter när det gäller det detta.

Jag minns en argumentation som ägde rum för några år sedan, för övrigt en händelse som känns synnerligen aktuell så här i skolavslutningstider.

I en tråd på Facebook så spreds bilden att det på allt fler skolor i Sverige har blivit förbjudet att sjunga den svenska nationalsången i samband med skolavslutningen. Helt fruktansvärt ju – rasade pöbeln i kommentatorsfältet.

I detta läge så kan jag inte hålla mig, jag blir manisk, jag måste uttrycka mig.

En yngre kille ”berättade” att det minsann hade införts ett nationalsångsförbud på hans skola, han namngav skolan och vilken kommun det gällde. Jag tror det handlade om Tierp om minnet inte sviker mig.

Gilla, gilla, gilla – en lång rad likasinnade och okritiska röster gav sig till känna och tillsammans hoppade de allihop över sina kvalitetsribbor som de hade placerat långt där nere på enmetersnivån.

Jag kollade upp skolan, ja den existerade faktiskt, och hittade rektorns telefonnummer. Hon svarade direkt och tre minuter senare så hade hon och jag tillsammans konstaterat att den djupt förorättade killen fabricerat hela historien.

Något förbud mot att sjunga nationalsången hade aldrig ens diskuterats på den aktuella skolan. En kärnfull redogörelse i kommentatorsfältet gällande min enkla undersökande journalistik möttes av tystnad.

Som jag skrev för några veckor sedan så har jag nu gått på tidig sommarledighet och en fyra veckor lång semesterresa till västra USA väntar.

Frågan är om jag kommer att kunna hålla mig borta från återfallen under denna tid, tveksamt måste jag nog tillstå själv.

Jag menar, det är exempelvis väldigt enkelt att slinka in på den blogg som Göran Lambertz, Sveriges mest välavlönade rättshaverist driver sedan en tid.

Just detta gjorde jag i veckan för att, i en snudd på masochistisk manöver, kontrollera vad han nu har spridit för smörja i efterspelet till Quick/Bergwall-härvan.

Vad får jag läsa på bloggen, jo Göran Lambertz ser också fram emot fyra veckors skön semester i USA.

Ha en härlig sommar allihop och nöj er inte med enmetershopp.

Jag dammsuger mina olika flöden på Facebook och Twitter. Jag skummar otaliga webbsidor på jakt efter ”kickar”. Det jag är ute efter är information, delningar och inlägg som inte klarar av mina kvalitetskontroller.

Jag ställer egentligen inga krav när det gäller själva innehållet och åsikterna i sig, eller jag försöker åtminstone se bortom detta.

Folk har naturligtvis rätt att tycka vad de vill, de får dela vad de vill och alla har rätt att sprida information av olika slag.

Men, och här kommer vi till det centrala, jag ser det som otroligt viktigt att lägga ribban högt – på 2,46 typ – i fråga om källkritik och sanningshalt.

Det är många därute som, medvetet eller omedvetet, inte alls tycks ha några filter och checkpunkter när det gäller det detta.

Jag minns en argumentation som ägde rum för några år sedan, för övrigt en händelse som känns synnerligen aktuell så här i skolavslutningstider.

I en tråd på Facebook så spreds bilden att det på allt fler skolor i Sverige har blivit förbjudet att sjunga den svenska nationalsången i samband med skolavslutningen. Helt fruktansvärt ju – rasade pöbeln i kommentatorsfältet.

I detta läge så kan jag inte hålla mig, jag blir manisk, jag måste uttrycka mig.

En yngre kille ”berättade” att det minsann hade införts ett nationalsångsförbud på hans skola, han namngav skolan och vilken kommun det gällde. Jag tror det handlade om Tierp om minnet inte sviker mig.

Gilla, gilla, gilla – en lång rad likasinnade och okritiska röster gav sig till känna och tillsammans hoppade de allihop över sina kvalitetsribbor som de hade placerat långt där nere på enmetersnivån.

Jag kollade upp skolan, ja den existerade faktiskt, och hittade rektorns telefonnummer. Hon svarade direkt och tre minuter senare så hade hon och jag tillsammans konstaterat att den djupt förorättade killen fabricerat hela historien.

Något förbud mot att sjunga nationalsången hade aldrig ens diskuterats på den aktuella skolan. En kärnfull redogörelse i kommentatorsfältet gällande min enkla undersökande journalistik möttes av tystnad.

Som jag skrev för några veckor sedan så har jag nu gått på tidig sommarledighet och en fyra veckor lång semesterresa till västra USA väntar.

Frågan är om jag kommer att kunna hålla mig borta från återfallen under denna tid, tveksamt måste jag nog tillstå själv.

Jag menar, det är exempelvis väldigt enkelt att slinka in på den blogg som Göran Lambertz, Sveriges mest välavlönade rättshaverist driver sedan en tid.

Just detta gjorde jag i veckan för att, i en snudd på masochistisk manöver, kontrollera vad han nu har spridit för smörja i efterspelet till Quick/Bergwall-härvan.

Vad får jag läsa på bloggen, jo Göran Lambertz ser också fram emot fyra veckors skön semester i USA.

Ha en härlig sommar allihop och nöj er inte med enmetershopp.