2015-04-18 10:42

2015-04-18 10:42

En andlig upplevelse

KRÖNIKA

När Elvis Presley dog 16 augusti 1977 så var han bara några få veckor äldre än vad jag är just nu, något av en svindlande tanke faktiskt.

Dagen efter skulle han egentligen ha påbörjat en ny turné men ödet – ivrigt påhejat av ett allt mer destruktivt leverne – ville tyvärr annorlunda. Missbruk av starka mediciner och intag av för mycket jordnötssmör och bränt kött, bland annat, hade förvandlat Elvis till en matt skugga av den där ynglingen som påbörjade sin erövring av världen med Billboard-ettan Heartbreak Hotel, 1956.

42 år, sju månader och åtta dagar ung hittades han livlös av sin flickvän Ginger Alden inne på badrumsgolvet på Graceland – eller hur var det nu egentligen med den saken? Vi återkommer till det.

Några av er som läser detta kanske befann er på Sagasalongen på fredagskvällen för att tillsammans med oss i Kompisarna hylla den musikaliska genialitet som Elvis Presley står för. Missade ni detta så finns det möjligtvis nya chanser ikväll – om det inte är lapp på luckan redan vill säga.

Det är ingen tvekan om att Elvis Presley fortfarande i högsta grad är levande och en del av alla oss som låter honom vara det.

Faktum är, även fast jag står tryggt på en icke-troende och humanistisk livsgrund, så blir Elvis musik något av en andlig upplevelse för mig. I synnerhet när man får möjlighet att tolka och framföra den tillsammans med goda ”Kompisar” inför en fullsatt konsertlokal.

Det är nästan som att Kompisarnas sångare Jörgen Nordmarker har täckning för sin skämtsamt konspiratoriska åsikt att ”Kungen” lever och mår gott i en liten stuga någonstans ute på Värmlandsnäs.

Kanske var det precis det som hände. Elvis tröttnade på att stå i centrum och ville dra sig undan. Jetplan och flygcertifikat hade han ju och inte vet jag, men skulle det inte ha varit möjligt att i skydd av mörkret ”smyga” sig ner på Nolby och försvinna in i de värmländska skogarna.

Jo, jag håller med, det finns självklart en massa frågetecken kring denna teori men håll med om att den är tilltalande och behaglig.

Det råder hur som helst ingen tvekan om att Elvis Presley var och är en inspiration och en välgörare på ett sätt som en ensam människa inte borde vara kapabel till.

Vem vet, drivkraften, mångsidigheten och djupet i rösten kanske kom ifrån det faktum att Elvis faktiskt hade en tvillingbror.

Jesse Garon Presley föddes en halvtimme innan Elvis men brodern tog aldrig något endaste andetag.

 

Med risk att rasera den eventuella känsla som ovanstående text om Elvis byggt upp hos er läsare så slänger jag in några ”vårtecken” som gör mig mer uppspelt än vad som sannolikt är nyttigt.

1. Golfsäsongen har just inletts och Billeruds GK har öppnat banan.

2. Game of Thrones säsong fem har rullat i gång på HBO Nordic.

3. Pride-festival planeras i Säffle. Tummen upp.

Dagen efter skulle han egentligen ha påbörjat en ny turné men ödet – ivrigt påhejat av ett allt mer destruktivt leverne – ville tyvärr annorlunda. Missbruk av starka mediciner och intag av för mycket jordnötssmör och bränt kött, bland annat, hade förvandlat Elvis till en matt skugga av den där ynglingen som påbörjade sin erövring av världen med Billboard-ettan Heartbreak Hotel, 1956.

42 år, sju månader och åtta dagar ung hittades han livlös av sin flickvän Ginger Alden inne på badrumsgolvet på Graceland – eller hur var det nu egentligen med den saken? Vi återkommer till det.

Några av er som läser detta kanske befann er på Sagasalongen på fredagskvällen för att tillsammans med oss i Kompisarna hylla den musikaliska genialitet som Elvis Presley står för. Missade ni detta så finns det möjligtvis nya chanser ikväll – om det inte är lapp på luckan redan vill säga.

Det är ingen tvekan om att Elvis Presley fortfarande i högsta grad är levande och en del av alla oss som låter honom vara det.

Faktum är, även fast jag står tryggt på en icke-troende och humanistisk livsgrund, så blir Elvis musik något av en andlig upplevelse för mig. I synnerhet när man får möjlighet att tolka och framföra den tillsammans med goda ”Kompisar” inför en fullsatt konsertlokal.

Det är nästan som att Kompisarnas sångare Jörgen Nordmarker har täckning för sin skämtsamt konspiratoriska åsikt att ”Kungen” lever och mår gott i en liten stuga någonstans ute på Värmlandsnäs.

Kanske var det precis det som hände. Elvis tröttnade på att stå i centrum och ville dra sig undan. Jetplan och flygcertifikat hade han ju och inte vet jag, men skulle det inte ha varit möjligt att i skydd av mörkret ”smyga” sig ner på Nolby och försvinna in i de värmländska skogarna.

Jo, jag håller med, det finns självklart en massa frågetecken kring denna teori men håll med om att den är tilltalande och behaglig.

Det råder hur som helst ingen tvekan om att Elvis Presley var och är en inspiration och en välgörare på ett sätt som en ensam människa inte borde vara kapabel till.

Vem vet, drivkraften, mångsidigheten och djupet i rösten kanske kom ifrån det faktum att Elvis faktiskt hade en tvillingbror.

Jesse Garon Presley föddes en halvtimme innan Elvis men brodern tog aldrig något endaste andetag.

 

Med risk att rasera den eventuella känsla som ovanstående text om Elvis byggt upp hos er läsare så slänger jag in några ”vårtecken” som gör mig mer uppspelt än vad som sannolikt är nyttigt.

1. Golfsäsongen har just inletts och Billeruds GK har öppnat banan.

2. Game of Thrones säsong fem har rullat i gång på HBO Nordic.

3. Pride-festival planeras i Säffle. Tummen upp.