2015-04-09 11:24

2015-04-10 13:38

Vi tröttnar aldrig på Sven-Ingvars

SÄFFLE: Smygpremiär på nya turnén

I 59 år har bandet hållit på men publiken tröttnar aldrig. På onsdagen hade Sven-Ingvars smygpremiär på sin nya turné och det blev precis så bra som alla hade trott.

Det var femte gången i rad som Sven-Ingvars hade smygpremiär i Medborgarhuset. Precis på den scen som orkestern en gång på 60-talet fick äran att inviga.

– Äntligen tillbaka i Säffle! Som vi har längtat...

Log Sven-Erik Magnusson, 72 år fyllda men lika ledig, stabil och strålande på scenen som alltid. Att se denne ikon är som att möta en gammal vän och han tycker uppenbarligen detsamma om fansen:

– Tack kära vänner för att ni kommit hit! Jag kommer tillbaka så länge ni vill, lovade han.

Sven-Ingvars skulle kunna vila på lagrarna och resa runt med samma program år efter år. Så stor är nämligen låtskatten och så bra är bandet på scenen. Men det sker en ständig förnyelse och det gör att publiken ändå inte riktigt vet vad som ska hända även om det naturligtvis är ett outtalat krav att vi både ska få sjunga allsång till Säg inte nej och Det tror jag inte på, känna Hultsfredsvibbarna med Torparrock eller njuta av den så vackra Anita, en klassiker där Sven-Erik Magnusson möter Gustaf Frödling på allra bästa sätt.

Började i Frödingland

Kvällens musikaliska resa tog sitt avstamp i just Frödingland med några riktigt fina Frödingtolkningar. Därefter bjöds publiken på ett riktigt nostalgipaket som bland annat innehöll den sällan framförda Min väg, en Dan Andersson-dikt som Sven-Erik Magnusson tonsatte för karriärens enda soloplatta.

Sven-Erik Magnusson har knappast någon motsvarighet på den svenska musikscenen och är naturligtvis oersättlig i Sven-Ingvars. I övrigt har Sven-Ingvars klarat förnyelsen utomordentligt. Oscar Magnusson har tagit en betydelsefull roll i bandet. Hans arrangemang och sångstämmor ger nytt liv åt många låtar. Två mörka ögon och Du ska tro på mig är två bra exempel på det. En betydande roll i bandet har också den utomordentligt skicklige gitarristen – och rockpoeten – Staffan Ernestam som verkligen skapar liv och glöd åt musiken.

Betydelsefull för kemin på scenen är också klaviaturspelaren Thommy Gustafsson – han har faktiskt varit med ända sedan 80-talet – som då och då tar ut svängarna på bästa sätt. Lägg därtill erfarna trumslagaren Klas Anderhell och basisten Stefan Deland så får vi ett band med allt som krävs av tyngd, bredd och kompetens.

Det var femte gången i rad som Sven-Ingvars hade smygpremiär i Medborgarhuset. Precis på den scen som orkestern en gång på 60-talet fick äran att inviga.

– Äntligen tillbaka i Säffle! Som vi har längtat...

Log Sven-Erik Magnusson, 72 år fyllda men lika ledig, stabil och strålande på scenen som alltid. Att se denne ikon är som att möta en gammal vän och han tycker uppenbarligen detsamma om fansen:

– Tack kära vänner för att ni kommit hit! Jag kommer tillbaka så länge ni vill, lovade han.

Sven-Ingvars skulle kunna vila på lagrarna och resa runt med samma program år efter år. Så stor är nämligen låtskatten och så bra är bandet på scenen. Men det sker en ständig förnyelse och det gör att publiken ändå inte riktigt vet vad som ska hända även om det naturligtvis är ett outtalat krav att vi både ska få sjunga allsång till Säg inte nej och Det tror jag inte på, känna Hultsfredsvibbarna med Torparrock eller njuta av den så vackra Anita, en klassiker där Sven-Erik Magnusson möter Gustaf Frödling på allra bästa sätt.

Började i Frödingland

Kvällens musikaliska resa tog sitt avstamp i just Frödingland med några riktigt fina Frödingtolkningar. Därefter bjöds publiken på ett riktigt nostalgipaket som bland annat innehöll den sällan framförda Min väg, en Dan Andersson-dikt som Sven-Erik Magnusson tonsatte för karriärens enda soloplatta.

Sven-Erik Magnusson har knappast någon motsvarighet på den svenska musikscenen och är naturligtvis oersättlig i Sven-Ingvars. I övrigt har Sven-Ingvars klarat förnyelsen utomordentligt. Oscar Magnusson har tagit en betydelsefull roll i bandet. Hans arrangemang och sångstämmor ger nytt liv åt många låtar. Två mörka ögon och Du ska tro på mig är två bra exempel på det. En betydande roll i bandet har också den utomordentligt skicklige gitarristen – och rockpoeten – Staffan Ernestam som verkligen skapar liv och glöd åt musiken.

Betydelsefull för kemin på scenen är också klaviaturspelaren Thommy Gustafsson – han har faktiskt varit med ända sedan 80-talet – som då och då tar ut svängarna på bästa sätt. Lägg därtill erfarna trumslagaren Klas Anderhell och basisten Stefan Deland så får vi ett band med allt som krävs av tyngd, bredd och kompetens.