2015-02-25 13:54

2015-02-25 13:54

"Vad ska vi göra när ingen vill ta emot oss?"

SÄFFLE: Flykting fruktar för sitt liv

Han kommer från Palestina, har ett jordanskt pass och bodde i Förenade Arabemiraten.
Hon kommer från Palestina, har ett libanesiskt pass och bodde i ett flyktingläger i Palestina.
Paret Amro Isam Nazzal och Hanan Turki Turki har utvisats från Sverige – men var ska de ta vägen?

2011 kom paret tillsammans till Sverige. De kom till Göteborg. Det visste de inte då, men nu i efterhand förstår de att det är i Göteborg deras resa i Sverige började.

– Vi sökte uppehållstillstånd hos Migrationsverket i Göteborg och blev flyttade till Gräsmark. Tre veckor senare fick vi komma till Säffle, berättar de.

Farmaceut

Hanan levde åren innan hon kom till Sverige som palestinsk flykting i ett stort flyktingläger i Libanon.

– På grund av min bakgrund som flykting fick jag inget jobb i Libanon. Jag är farmaceut men satt i ett läger tillsammans med 80 000 andra.

Amro hade ett jobb i Förenade Arabemiraten. Dit kunde inte Hanan åka. Så han kom till henne.

– Det är svårt att förklara, men jag tror gott om andra. När jag åkte till Hanan för att hälsa på henne möttes jag av enorm misstänksamhet. Första gången gick bra även om det var en märklig stämning omkring mig, men andra gången jag skulle besöka henne – då blev det problem, berättar Amro.

Han hade precis kommit in i Libanon. Det var Hanans födelsedag, det var kväll och mörkt ute. Amro var på väg till Hanan när han hörde steg bakom sig. Ett slag över nacken och två skuggor som sprang från platsen är det han minns. Han segnade ned på marken och Hanan hittade honom blödande. Han hade tur, hade hugget träffat bara några centimeter längre fram hade han inte levt i dag.

Efter attacken förstod paret att Amro inte kunde gå säker i Libanon. Efter många om och men bestämde de sig för att fly tillsammans.

– Vi hade läst om Sverige på nätet, även om Tyskland. Vi bestämde oss för att komma hit. I juni 2012 fick vi avslag på vår ansökan om uppehållstillstånd. Migrationsverket menade att vi skulle lämna Sverige och i stället åka till Libanon, Jordanien eller Förenade Arabemiraten. Vi överklagade beslutet och Migrationsdomstolen fastställde Migrationsverkets beslut några månader senare. Men de ändrade utvisningsbeslutet, och menade att vi skulle till Libanon.

Paret blev rekommenderat att samarbeta med Migrationsverket och Gränspolisen, vilket de berättar att de också har gjort. Problemen har sedan avlöst varandra. Amros personliga handlingar är på vift mellan byråkraternas skrivbord och ingen hjälp finns att få.

– I mars överklagade vi för att stoppa utvisningen. Det är förenat med livsfara för Amro att åka till Libanon med tanke på vad som hänt honom, och den här veckan fick vi beskedet från Libanons ambassad att de inte kommer att ta emot honom. Så var ska han ta vägen?, frågar sig Hanan. Var ska vi ta vägen?

Står fast

Migrationsverket har hittills inte visat några tecken på att ändra sitt ställningstagande. Paret visar upp såväl beslut som e-postkontakter från olika myndighetsrepresentanter som menar att inga nya omständigheter finns och att utvisningsbeslutet står fast.

– Vi förstår inte hur systemet här är uppbyggt, när vi utvisas till ett land som inte vill ta emot den ena av oss. Vad ska vi göra? Vi kan ju inte bara försvinna? menar paret.

2011 kom paret tillsammans till Sverige. De kom till Göteborg. Det visste de inte då, men nu i efterhand förstår de att det är i Göteborg deras resa i Sverige började.

– Vi sökte uppehållstillstånd hos Migrationsverket i Göteborg och blev flyttade till Gräsmark. Tre veckor senare fick vi komma till Säffle, berättar de.

Farmaceut

Hanan levde åren innan hon kom till Sverige som palestinsk flykting i ett stort flyktingläger i Libanon.

– På grund av min bakgrund som flykting fick jag inget jobb i Libanon. Jag är farmaceut men satt i ett läger tillsammans med 80 000 andra.

Amro hade ett jobb i Förenade Arabemiraten. Dit kunde inte Hanan åka. Så han kom till henne.

– Det är svårt att förklara, men jag tror gott om andra. När jag åkte till Hanan för att hälsa på henne möttes jag av enorm misstänksamhet. Första gången gick bra även om det var en märklig stämning omkring mig, men andra gången jag skulle besöka henne – då blev det problem, berättar Amro.

Han hade precis kommit in i Libanon. Det var Hanans födelsedag, det var kväll och mörkt ute. Amro var på väg till Hanan när han hörde steg bakom sig. Ett slag över nacken och två skuggor som sprang från platsen är det han minns. Han segnade ned på marken och Hanan hittade honom blödande. Han hade tur, hade hugget träffat bara några centimeter längre fram hade han inte levt i dag.

Efter attacken förstod paret att Amro inte kunde gå säker i Libanon. Efter många om och men bestämde de sig för att fly tillsammans.

– Vi hade läst om Sverige på nätet, även om Tyskland. Vi bestämde oss för att komma hit. I juni 2012 fick vi avslag på vår ansökan om uppehållstillstånd. Migrationsverket menade att vi skulle lämna Sverige och i stället åka till Libanon, Jordanien eller Förenade Arabemiraten. Vi överklagade beslutet och Migrationsdomstolen fastställde Migrationsverkets beslut några månader senare. Men de ändrade utvisningsbeslutet, och menade att vi skulle till Libanon.

Paret blev rekommenderat att samarbeta med Migrationsverket och Gränspolisen, vilket de berättar att de också har gjort. Problemen har sedan avlöst varandra. Amros personliga handlingar är på vift mellan byråkraternas skrivbord och ingen hjälp finns att få.

– I mars överklagade vi för att stoppa utvisningen. Det är förenat med livsfara för Amro att åka till Libanon med tanke på vad som hänt honom, och den här veckan fick vi beskedet från Libanons ambassad att de inte kommer att ta emot honom. Så var ska han ta vägen?, frågar sig Hanan. Var ska vi ta vägen?

Står fast

Migrationsverket har hittills inte visat några tecken på att ändra sitt ställningstagande. Paret visar upp såväl beslut som e-postkontakter från olika myndighetsrepresentanter som menar att inga nya omständigheter finns och att utvisningsbeslutet står fast.

– Vi förstår inte hur systemet här är uppbyggt, när vi utvisas till ett land som inte vill ta emot den ena av oss. Vad ska vi göra? Vi kan ju inte bara försvinna? menar paret.