2018-07-05 16:49

2018-07-05 16:49

Hollow Knight - Atmosfäriska monsterlabyrinter

Actionäventyr

Hollow KnightSwitch/WindowsTeam CherryÅldersmärkning: 12
Betyg:

Hollow Knight är en charmerande liten pärla för Den som blev besviken på Nintendos senaste Metroid-spel till 3DS, och inte orkar vänta på Castlevania-legendaren Koji Igarashis kommande spel Bloodstained. Metroidvania-genren är högst levande fortfarande, även om serierna genren fått sitt namn efter lever en tynande tillvaro.

Hollow Knight handlar dock, tematiskt, mer om död än om liv. Det utspelar sig i en sönderfallande, hotfull värld full av monster, labyrinter och diverse hinder att övervinna. Exakt vad det är för en plats, och vad som hänt där, är medvetet vagt. Det finns ledtrådar här och var, i miljöer och i dialoger med de märkliga karaktärer du stöter på längs vägen – men du måste själv pussla ihop och tolka dem.

Personligen har jag lite svårt för det här Dark Souls-sättet att berätta, men mest för att det mest tycks vara ett sätt att få i grund och botten ointressant snömos att framstå som spännande. I Hollow Knight är det lite lättare att bli engagerad i det minimalistiska narrativet än i Dark Souls-spelen, men i slutänden är det inte så himla viktigt. Det är atmosfären, bandesignen och de svettiga striderna som verkligen sätter spelet på kartan.

Några av bossarna känns något orättvisa, och inledningen är onödigt långsam när du mest försöker låsa upp förmågan att ens skapa en funktionell karta. Att irra omkring och vara halvt vilse är inte jättekul i ett sådant här spel. Men det tar sig snabbt, och växer ut till ett utomordentligt actionäventyr som sätter sin egen prägel på en välbekant genre. Dessutom funkar det utmärkt i bärbart format på Switchen, så den som vill ligga och svära över omöjliga bossar ute i hängmattan i sommar kan göra det.

Joakim Kilman

Hollow Knight är en charmerande liten pärla för Den som blev besviken på Nintendos senaste Metroid-spel till 3DS, och inte orkar vänta på Castlevania-legendaren Koji Igarashis kommande spel Bloodstained. Metroidvania-genren är högst levande fortfarande, även om serierna genren fått sitt namn efter lever en tynande tillvaro.

Hollow Knight handlar dock, tematiskt, mer om död än om liv. Det utspelar sig i en sönderfallande, hotfull värld full av monster, labyrinter och diverse hinder att övervinna. Exakt vad det är för en plats, och vad som hänt där, är medvetet vagt. Det finns ledtrådar här och var, i miljöer och i dialoger med de märkliga karaktärer du stöter på längs vägen – men du måste själv pussla ihop och tolka dem.

Personligen har jag lite svårt för det här Dark Souls-sättet att berätta, men mest för att det mest tycks vara ett sätt att få i grund och botten ointressant snömos att framstå som spännande. I Hollow Knight är det lite lättare att bli engagerad i det minimalistiska narrativet än i Dark Souls-spelen, men i slutänden är det inte så himla viktigt. Det är atmosfären, bandesignen och de svettiga striderna som verkligen sätter spelet på kartan.

Några av bossarna känns något orättvisa, och inledningen är onödigt långsam när du mest försöker låsa upp förmågan att ens skapa en funktionell karta. Att irra omkring och vara halvt vilse är inte jättekul i ett sådant här spel. Men det tar sig snabbt, och växer ut till ett utomordentligt actionäventyr som sätter sin egen prägel på en välbekant genre. Dessutom funkar det utmärkt i bärbart format på Switchen, så den som vill ligga och svära över omöjliga bossar ute i hängmattan i sommar kan göra det.

Joakim Kilman

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.