2018-06-07 21:07

2018-06-07 21:07

Vampyr - Gammaldags b-film i spelform

ROLLSPEL

Vampyr
PS4/Xbox One/Windows
Dontnod
Åldersmärkning: 18
Betyg:

Vampyr må ha en svenskklingande titel, men det är en fransk produktion som gör sitt bästa för att kanalisera brittisk atmosfär och gotiska litterära klassiker som Dracula.

Efter att ha råkat mörda sin egen syrra tar den nyskapade vampyren Jonathan Reid jobb på ett sjukhus i närheten. Han bara råkar vara en briljant läkare, nämligen. Eftersom tillståndet i London år 1918 är så illa märker han snart att många är i halvkasst skick. Men om han botar och hjälper invånarna får deras blod högre kvalitet. Det är onekligen en komisk detalj att en stor anledning att göra sidouppdrag och vara en god samarit i det här spelet är för att marinera sina offer och göra dem smaskigare.

Tyvärr är det här på ytan intrikata systemet inte så tillfredsställande som man skulle vilja. Alla karaktärer du möter har sin sociala ställning, sina vänner och relationer som påverkas om du dödar dem. Men i regel leder det inte till så mycket mer än att en stapel sjunker när folk dör. Om den sjunker för lågt blir det kaos i stadsdelen.

Du behöver dricka blod för att bli starkare, och även om spelet är ganska lätt så är det välbehövligt att skaffa bättre specialförmågor. Striderna är nämligen ganska tradiga och stela, och ju klenare du är desto mer utdragna blir de. Det finns inte heller något smygsystem, så det är bara att antingen snällt slåss eller försöka springa förbi de upprörda vampyrjägarna.

Det som både sänker och höjer Vampyr över genomsnittet är den banala, ofta direkt pinsamma dialogen. Dontnod försöker emulera gammaldags gotisk skräck, men de har inte fingertoppskänslan för det. En präst ägnar nätterna åt att tända eld på folk, och hatar kvinnor i största allmänhet. Det är så uppenbart att Dontnod stoppat in en massa as så att spelaren ska ha lite folk att gnaga på.

Vampyr är ojämnt rent tekniskt, med buggar och fula karaktärsmodeller (men läckra miljöer), och manus är bitvis så dåligt att det blir bra. Om du tar spelet som en fånig b-film så är det ändå underhållande i all sin dumhet.

Joakim Kilman

Vampyr må ha en svenskklingande titel, men det är en fransk produktion som gör sitt bästa för att kanalisera brittisk atmosfär och gotiska litterära klassiker som Dracula.

Efter att ha råkat mörda sin egen syrra tar den nyskapade vampyren Jonathan Reid jobb på ett sjukhus i närheten. Han bara råkar vara en briljant läkare, nämligen. Eftersom tillståndet i London år 1918 är så illa märker han snart att många är i halvkasst skick. Men om han botar och hjälper invånarna får deras blod högre kvalitet. Det är onekligen en komisk detalj att en stor anledning att göra sidouppdrag och vara en god samarit i det här spelet är för att marinera sina offer och göra dem smaskigare.

Tyvärr är det här på ytan intrikata systemet inte så tillfredsställande som man skulle vilja. Alla karaktärer du möter har sin sociala ställning, sina vänner och relationer som påverkas om du dödar dem. Men i regel leder det inte till så mycket mer än att en stapel sjunker när folk dör. Om den sjunker för lågt blir det kaos i stadsdelen.

Du behöver dricka blod för att bli starkare, och även om spelet är ganska lätt så är det välbehövligt att skaffa bättre specialförmågor. Striderna är nämligen ganska tradiga och stela, och ju klenare du är desto mer utdragna blir de. Det finns inte heller något smygsystem, så det är bara att antingen snällt slåss eller försöka springa förbi de upprörda vampyrjägarna.

Det som både sänker och höjer Vampyr över genomsnittet är den banala, ofta direkt pinsamma dialogen. Dontnod försöker emulera gammaldags gotisk skräck, men de har inte fingertoppskänslan för det. En präst ägnar nätterna åt att tända eld på folk, och hatar kvinnor i största allmänhet. Det är så uppenbart att Dontnod stoppat in en massa as så att spelaren ska ha lite folk att gnaga på.

Vampyr är ojämnt rent tekniskt, med buggar och fula karaktärsmodeller (men läckra miljöer), och manus är bitvis så dåligt att det blir bra. Om du tar spelet som en fånig b-film så är det ändå underhållande i all sin dumhet.

Joakim Kilman

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.