2018-03-01 17:17

2018-03-02 09:58

Crossing Souls - Retrocharm och egyptiska dödsriken

Actionäventyr

Crossing Souls
Windows
Devolver
Åldersmärkning: 12
Betyg:

Det har gått inflation i spel som flirtar med 80-talsestetik de senaste åren. När det görs rätt, som Hotline Miami, är det fantastiskt. Men ibland känns det som ett ganska slappt sätt att reta nostalginerven hos spelaren och sälja in sig på andras gamla meriter.

Crossing Souls är farligt nära att falla i den fällan, med sin syntmusik, VHS-estetik och referenser till Stephen King-filmen Stand by Me. Det kommer i slutänden mestadels undan med det för att det också har en egen charm, inte minst i alla fina detaljer i de pixliga miljöer du utforskar.

Spelmässigt är det ett ganska klassiskt actionäventyr. Du kontrollerar flera olika ungdomar, alla med sina specialförmågor som du behöver använda för att lösa pussel och slåss mot spöken och skurkar. Spelet är mestadels lättsamt och färgrikt, men vinner också på att det vågar bli lite mörkt emellanåt. Äventyret blir mer spännande om hotet känns verkligt, trots allt.

Till syvende och sist är Crossing Souls mer än summan av sina ganska anonyma delar. Varken striderna eller pusslen sticker ut nämnvärt, men atmosfären och charmen är det limm som håller samman helheten och gör det till en resa värd att göra.

Lite intressant också att det är det, tillsammans med Assassin’s Creed: Origins, är andra spelet på kort tid som refererar till det egyptiska dödsriket, duat. Utmärkt för den som går igång på egyptisk mytologi, antar jag.

Joakim Kilman

Det har gått inflation i spel som flirtar med 80-talsestetik de senaste åren. När det görs rätt, som Hotline Miami, är det fantastiskt. Men ibland känns det som ett ganska slappt sätt att reta nostalginerven hos spelaren och sälja in sig på andras gamla meriter.

Crossing Souls är farligt nära att falla i den fällan, med sin syntmusik, VHS-estetik och referenser till Stephen King-filmen Stand by Me. Det kommer i slutänden mestadels undan med det för att det också har en egen charm, inte minst i alla fina detaljer i de pixliga miljöer du utforskar.

Spelmässigt är det ett ganska klassiskt actionäventyr. Du kontrollerar flera olika ungdomar, alla med sina specialförmågor som du behöver använda för att lösa pussel och slåss mot spöken och skurkar. Spelet är mestadels lättsamt och färgrikt, men vinner också på att det vågar bli lite mörkt emellanåt. Äventyret blir mer spännande om hotet känns verkligt, trots allt.

Till syvende och sist är Crossing Souls mer än summan av sina ganska anonyma delar. Varken striderna eller pusslen sticker ut nämnvärt, men atmosfären och charmen är det limm som håller samman helheten och gör det till en resa värd att göra.

Lite intressant också att det är det, tillsammans med Assassin’s Creed: Origins, är andra spelet på kort tid som refererar till det egyptiska dödsriket, duat. Utmärkt för den som går igång på egyptisk mytologi, antar jag.

Joakim Kilman

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.