2018-02-09 15:45

2018-02-09 15:45

Celeste - Plattformshopp och panikångest

Action

Celeste
Windows, Switch, PS4, Xbox One
Matt Makes Games
Åldersmärkning: 7
Betyg:

Towerfall var ett fullständigt fenomenalt multiplayerspel där upp till fyra spelare hoppade runt och sköt på varandra med pil och båge. Celeste är något helt annat, fast ändå bekant. Den grafiska stilen är fortfarande likartad, med grovkorniga men känsligt målade pixlar. Framför allt är kontrollerna familjära. Du kan hoppa, studsa mot väggar och kasta dig framåt i luften för att ta dig förbi hinder och fiender som är i vägen. Skillnaden är att i Celeste är du ensam, du kan inte slåss och det råkar vara något så ovanligt som ett plattformsspel om panikångest.

I huvudrollen ser vi en flicka som bestämt sig för att klättra upp till toppen av det titulära, mytomspunna berget Celeste. Längs vägen måste hon överkomma allt svårare hinder, och kämpa mot inte bara den karga omgivningen – utan även sig själv. Bokstavligen.

Celeste är en ganska övertydlig metafor för inre kamp. Panikångesten representeras på olika sätt spelet igenom, och berättandet är förvånansvärt känsligt och engagerande. Framför allt är det dock ett väldigt väldesignat och hårslitande utmanande plattformsspel. En stor del av berättandet är nämligen din kamp, som spelare, mot en allt elakare bandesign.

På det här sättet speglas huvudpersonens kamp hos spelaren, då både kämpar mot samma mål – att övervinna det som tycks oöverstigligt svårt. Att nå toppen, med hopp om frid och respit. Om så bara för en stund.

 

Joakim Kilman

Towerfall var ett fullständigt fenomenalt multiplayerspel där upp till fyra spelare hoppade runt och sköt på varandra med pil och båge. Celeste är något helt annat, fast ändå bekant. Den grafiska stilen är fortfarande likartad, med grovkorniga men känsligt målade pixlar. Framför allt är kontrollerna familjära. Du kan hoppa, studsa mot väggar och kasta dig framåt i luften för att ta dig förbi hinder och fiender som är i vägen. Skillnaden är att i Celeste är du ensam, du kan inte slåss och det råkar vara något så ovanligt som ett plattformsspel om panikångest.

I huvudrollen ser vi en flicka som bestämt sig för att klättra upp till toppen av det titulära, mytomspunna berget Celeste. Längs vägen måste hon överkomma allt svårare hinder, och kämpa mot inte bara den karga omgivningen – utan även sig själv. Bokstavligen.

Celeste är en ganska övertydlig metafor för inre kamp. Panikångesten representeras på olika sätt spelet igenom, och berättandet är förvånansvärt känsligt och engagerande. Framför allt är det dock ett väldigt väldesignat och hårslitande utmanande plattformsspel. En stor del av berättandet är nämligen din kamp, som spelare, mot en allt elakare bandesign.

På det här sättet speglas huvudpersonens kamp hos spelaren, då både kämpar mot samma mål – att övervinna det som tycks oöverstigligt svårt. Att nå toppen, med hopp om frid och respit. Om så bara för en stund.

 

Joakim Kilman

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.