2017-11-10 06:00

2017-11-10 06:00

Bekant och bitvis berörande

Rock

Mikael Wiehe
Portvakten
(Gamlestan Grammofonbolag)
Betyg:

Mikael Wiehe slår inte av på tempot vilket han själv konstaterar här i Leva tills jag dör. De senaste åren har han släppt skivor som visserligen är lite ojämna, men ändå engagerade och visar att han inte tänker stagnera.

Portvakten innehåller en blandning av storpolitik, kärlekssånger och vardagsbetraktelser – ibland visserligen i baktakt men ändå en Wiehe som vi känner igen. Politiskt står han på samma barrikader men hans röst kommer nu oundvikligen från en annan plats i rummet och budskapen bygger ibland på lite väl enkla slutsatser. Att som i C'est Paris rabbla upp franska fraser och namn funkar väl dessutom så där.

Allra bäst är Wiehe i stället när han kliver ner till sig själv och människorna i närheten, som i Det lilla livet och vackra kärleksballaden Dej har jag älskat. Då glöder sångerna mot en fond av åldrandet och tiden som rinner undan och det blir bitvis riktigt berörande.

Bästa låt: Portvakten

 

Per Wiker

Mikael Wiehe slår inte av på tempot vilket han själv konstaterar här i Leva tills jag dör. De senaste åren har han släppt skivor som visserligen är lite ojämna, men ändå engagerade och visar att han inte tänker stagnera.

Portvakten innehåller en blandning av storpolitik, kärlekssånger och vardagsbetraktelser – ibland visserligen i baktakt men ändå en Wiehe som vi känner igen. Politiskt står han på samma barrikader men hans röst kommer nu oundvikligen från en annan plats i rummet och budskapen bygger ibland på lite väl enkla slutsatser. Att som i C'est Paris rabbla upp franska fraser och namn funkar väl dessutom så där.

Allra bäst är Wiehe i stället när han kliver ner till sig själv och människorna i närheten, som i Det lilla livet och vackra kärleksballaden Dej har jag älskat. Då glöder sångerna mot en fond av åldrandet och tiden som rinner undan och det blir bitvis riktigt berörande.

Bästa låt: Portvakten

 

Per Wiker