2018-05-27 08:47

2018-05-27 09:00

The Kristet Utseendes sista smörjelse

PÅ SCEN

Jag tror inte på avslut. Speciellt inte inom musiken. Hur ofta säger inte band att nu är det över för att något år senare, av olika anledningar, annonsera en comeback.
Betyg:

Slayer påstår att de slänger in handduken och Ozzy har påbörjat en andra hej då-runda runt jorden. Gick sådär sist. Precis som The Prince of Darkness pratar Gnarps stolthet om ett adjö. Senast jag såg deras ”sista spelning” var i Teaterladan på Hultsfred 1999 – så är det här verkligen slutet?

The Kristetet Utseende (TKU) tycks gilla Karlstad och Karlstad älskar Kristets distade kön- och drogpredikan. Med stor talang och lagom balans mellan seriositet och humor har bandet attraherat en lojal skara supportrar som med glimten i ögat sluter upp när det är dags för en het natt med gubbarna. Nöjes inre kokar, försommarvärmen har satt sig i Rockbarens väggar och att det är lapp på luckan gör att kvicksilvret skjuter i höjden.

Jävligt metall

Kvällen till ära säljs det grogg i toalettborstekopp med tillhörande borste, bandets patenterade livevapen, och redan innan öppnande Arunachala syns en skog med högt vevande toaborstar.

För varje gång som jag upplever TKU live påminns jag vad jävla metal de är, på gott och ont. Självklart höjer detta känslan i musiken, men det har också hänt att de distade gitarrerna har kvävt bandets underfundigt rockiga sound. Det ska vara tungt men ändå finnas en viss lätthet i ljudbilden och till min lättnad lyckas kvintetten med detta denna afton. En vill inte att de soniskt slarvar bort den sista smörjelsen.

Snyggt avvägd låtlista

Med svart pervomask och svarta latexhandskar sparkar vokalisten Pastor Fahlberg igång det timmeslånga setet. Perfekt längd och snyggt avvägd låtlista, och det blir en avslutningsfest som överskrider förväntningarna. Bärs som bärs med tillhörande Reign in blood-introt får lokalen att dränkas i öl och svett, ett riktigt skrålkalas.

Excalibur och fenomenala Kairos fjollor likaså, hela stället studsar och sjunger med likt ett körsbärsträd fullt av kråkor som har förtärt de överjästa bärens intoxikerade innehåll. Bäst är ändå encore-trion Kristen tjackfabrik, Club Raki Türkye och Quinna, träffsäker lyrik som balanserar på den tunna PK-linjen inramade av toner med en skönt kaxig nerv. TKU lämnar ett par stora skor som omöjligt går att fylla, men visst, om än temporärt, får vi ett återföreningsgig om ett par år i Karlstad? Det fixar du väl Ola Bergli?

 

 

! Det är inte så ofta en går på spelning och blir riven i nacken av en toalettborste.

? Ska ni verkligen sluta? Ett unikt konstnärligt uttryck som omöjligen går att ersätta.

Slayer påstår att de slänger in handduken och Ozzy har påbörjat en andra hej då-runda runt jorden. Gick sådär sist. Precis som The Prince of Darkness pratar Gnarps stolthet om ett adjö. Senast jag såg deras ”sista spelning” var i Teaterladan på Hultsfred 1999 – så är det här verkligen slutet?

The Kristetet Utseende (TKU) tycks gilla Karlstad och Karlstad älskar Kristets distade kön- och drogpredikan. Med stor talang och lagom balans mellan seriositet och humor har bandet attraherat en lojal skara supportrar som med glimten i ögat sluter upp när det är dags för en het natt med gubbarna. Nöjes inre kokar, försommarvärmen har satt sig i Rockbarens väggar och att det är lapp på luckan gör att kvicksilvret skjuter i höjden.

Jävligt metall

Kvällen till ära säljs det grogg i toalettborstekopp med tillhörande borste, bandets patenterade livevapen, och redan innan öppnande Arunachala syns en skog med högt vevande toaborstar.

För varje gång som jag upplever TKU live påminns jag vad jävla metal de är, på gott och ont. Självklart höjer detta känslan i musiken, men det har också hänt att de distade gitarrerna har kvävt bandets underfundigt rockiga sound. Det ska vara tungt men ändå finnas en viss lätthet i ljudbilden och till min lättnad lyckas kvintetten med detta denna afton. En vill inte att de soniskt slarvar bort den sista smörjelsen.

Snyggt avvägd låtlista

Med svart pervomask och svarta latexhandskar sparkar vokalisten Pastor Fahlberg igång det timmeslånga setet. Perfekt längd och snyggt avvägd låtlista, och det blir en avslutningsfest som överskrider förväntningarna. Bärs som bärs med tillhörande Reign in blood-introt får lokalen att dränkas i öl och svett, ett riktigt skrålkalas.

Excalibur och fenomenala Kairos fjollor likaså, hela stället studsar och sjunger med likt ett körsbärsträd fullt av kråkor som har förtärt de överjästa bärens intoxikerade innehåll. Bäst är ändå encore-trion Kristen tjackfabrik, Club Raki Türkye och Quinna, träffsäker lyrik som balanserar på den tunna PK-linjen inramade av toner med en skönt kaxig nerv. TKU lämnar ett par stora skor som omöjligt går att fylla, men visst, om än temporärt, får vi ett återföreningsgig om ett par år i Karlstad? Det fixar du väl Ola Bergli?

 

 

! Det är inte så ofta en går på spelning och blir riven i nacken av en toalettborste.

? Ska ni verkligen sluta? Ett unikt konstnärligt uttryck som omöjligen går att ersätta.

  • Jesper Löfvenborg

Metal Clüb – The Kristet Utseende

Var: Nöjesfabriken, Karlstad

Publik: utsålt

 

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.