2018-03-07 22:38

2018-03-07 22:38

Välspelad pjäs om starka kvinnor

SCEN

Värmlandsteatern sätter upp ”Blommor av stål” och tempelriddarens scen har förvandlats till en skönhetssalong i den amerikanska södern.

Både scenografi och kostym bjuder på en nostalgitripp för den som är gammal nog att ha upplevt 80-talet – här finns pastellfärger, hårspray, plastsmycken och annat som hör årtiondet till.

Pjäsen ”Blommor av stål”, som är skriven av Robert Harling, är verklighetsbaserad och skildrar sex färgstarka kvinnor. I Truvys skönhetssalong blandas skratt med skvaller och gnabb. Kvinnornas olika åldrar och bakgrunder är inget hinder för att en genuin vänskap ska blomstra. Med- och motgångar stärker samhörigheten dem emellan, likt ett härdande lim.

Den envisa Shelby (Lena Ellström) trotsar läkarnas råd om att inte skaffa barn. Hennes mor M’Lynn (Lena Persson Sligman) tampas med oron över att allt ska gå bra. Bandet mellan mor och dotter är berättelsens kärna. När hälsan sviktar byts spydiga kommentarer ut mot vänlighet och kampen om vem som ska få sin vilja igenom stannar av.

Livet utmanar, men i detta stålgäng är det aldrig långt till skratt. Den starka gemenskapen finns där likt ett skyddsnät som dämpar fallet när mattan rycks undan fötterna. Humor och allvar sammanflätas i manuset, vars styrka är dess många rappa repliker och sarkastiska skämt. Skratten duggar tätt på Tempelriddarens gradänger.

Truvys skönhetssalong är ett kvinnligt territorium som fylls med samtal om allt som hör livet till – framförallt om familj, äktenskap och frånvarande män. Scenlösningarna är eleganta vilket skapar en dynamik trots det faktum att hela pjäsen utspelar sig i ett och samma rum.

Samspelet mellan skådespelarna är levande. Den trubbiga Ouiser (Susanne Marguerite Arvidsson) är en frisk fläkt med sin rättframma och bittra framtoning. Truvy (Lena Näslund), som är gift med en soffpotatis, tar den nyinflyttade (och senare även nyfrälsta) Annelle (Johanna Jansson) under sina vingar. Och den världsvana Clairee (Lena Wallman Alster) lättar upp stämningen när så behövs. Alla skådespelarna har en fin tajming, ljuvlig komik och den nästan tre timmar långa föreställningen svischar förbi.

? Ibland tar manuset in på små sidospår som upplevs som pratiga.

! Man kan inte annat än älska dessa kvinnor!

 

Både scenografi och kostym bjuder på en nostalgitripp för den som är gammal nog att ha upplevt 80-talet – här finns pastellfärger, hårspray, plastsmycken och annat som hör årtiondet till.

Pjäsen ”Blommor av stål”, som är skriven av Robert Harling, är verklighetsbaserad och skildrar sex färgstarka kvinnor. I Truvys skönhetssalong blandas skratt med skvaller och gnabb. Kvinnornas olika åldrar och bakgrunder är inget hinder för att en genuin vänskap ska blomstra. Med- och motgångar stärker samhörigheten dem emellan, likt ett härdande lim.

Den envisa Shelby (Lena Ellström) trotsar läkarnas råd om att inte skaffa barn. Hennes mor M’Lynn (Lena Persson Sligman) tampas med oron över att allt ska gå bra. Bandet mellan mor och dotter är berättelsens kärna. När hälsan sviktar byts spydiga kommentarer ut mot vänlighet och kampen om vem som ska få sin vilja igenom stannar av.

Livet utmanar, men i detta stålgäng är det aldrig långt till skratt. Den starka gemenskapen finns där likt ett skyddsnät som dämpar fallet när mattan rycks undan fötterna. Humor och allvar sammanflätas i manuset, vars styrka är dess många rappa repliker och sarkastiska skämt. Skratten duggar tätt på Tempelriddarens gradänger.

Truvys skönhetssalong är ett kvinnligt territorium som fylls med samtal om allt som hör livet till – framförallt om familj, äktenskap och frånvarande män. Scenlösningarna är eleganta vilket skapar en dynamik trots det faktum att hela pjäsen utspelar sig i ett och samma rum.

Samspelet mellan skådespelarna är levande. Den trubbiga Ouiser (Susanne Marguerite Arvidsson) är en frisk fläkt med sin rättframma och bittra framtoning. Truvy (Lena Näslund), som är gift med en soffpotatis, tar den nyinflyttade (och senare även nyfrälsta) Annelle (Johanna Jansson) under sina vingar. Och den världsvana Clairee (Lena Wallman Alster) lättar upp stämningen när så behövs. Alla skådespelarna har en fin tajming, ljuvlig komik och den nästan tre timmar långa föreställningen svischar förbi.

? Ibland tar manuset in på små sidospår som upplevs som pratiga.

! Man kan inte annat än älska dessa kvinnor!

 

  • Linnea Eriksson

Blommor av stål

Värmlandsteatern

Tempelriddaren, Karlstad

Regi: Eva-Mi Tapper

Manus: Robert Harling

Medverkande: Lena Ellström, Lena Persson Sligman, Lena Näslund, Johanna Jansson, Susanne Marguerite Arvidsson & Lena Wallman Alster

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.