2018-01-28 17:08

2018-01-28 17:08

Disfear infriade förväntningarna

KONSERT

Med en gryende influensa i kroppen stegar jag in på säsongspremiären för Metal Clüb. Inte de bästa förutsättningarna då orken befinner sig i en brant nedåtspiral, men kanske kan kvällens finfina uppställning ha en kurerande effekt.
Betyg:

Metal Clübs fingertoppkänsla för bokningar är imponerande, framförallt förmågan att finna bredd i startfältet men ändå inte släppa den röda tråden. Olikheter trots uppenbara likheter.

Det värmländska dödsmetallarvet förs vidare av Cut Up som öppnar kvällen. Känns som många missar denna rutinerade smällkaramell för det är ganska glest mellan raderna. Setlistan varvas mellan de två albumen Forensic nightmares (2015) och fjolårssläppet Wherever they may rot och deras välsynkade slaktbodsdöds håller en klass som få genrekollegor kan matcha.

Deras akilleshäl är den något monotona ljudbilden vilket gör att de med mindre death metal-hjärta lätt tappar fokus och prioriterar barområdet. För oss andra är det en uppvisning i gediget hantverk och distat sväng. Tobbens trumspel, effektfull växelsång och en mäktig avslutning med låtduon Burial time och Raped by the blade.

En förmodlig gemensam nämnare för kvällens underhållare är respekten och vördnaden för delvis framlidna Motörhead. Om det inte hörs i bandets ljudbild så kan jag lova att Lemmys legion finns med i listan av inspirationskällor. I fallet Mariestadsbördiga Wolfbrigade råder det ingen tvekan om min hypotes, både ljudbild och attityd kommunicerar Motörhead.

Dagen till ära har även vokalisten Micke Dahl en Motörhead Bastards lager-tisha för att ytterligare förstärka tesen. Förra året släppte lykantropipunkarna helgjutna Run with the hunted som förstärkte konstellationens elitposition bland d-taktscrustband.

När jag senaste såg Wolfbrigade framföra låtar från den nya plattan föll upplevelsen pladask på grund av undermåligt ljud och den där liveenergin som är så viktig var som bortblåst.

Kvällens spelning är raka motsatsen – fullt ställ och egen ljudtekniker. Så här ska Wolfbrigade låta live. Kombinationen raka rör och smittande melodier är ett vinnande koncept. Trippeln Outlaw vagabond, Warsaw speedwolf och Ride the steel cementerar kvällens euforiska eftersmak.

Disfear har varit aktiva sedan slutet av 80-talet med varierade laguppställningar, men frågan är om inte dagens formering är den starkaste någonsin – riktigt all-star för att använda sportlingo.

Det känns att det finns höga förväntningar inför kvällens gig och redan under öppnande Powerload kokar det i kitteln framför Nöjes stora scen.

Värt att nämna i sammanhanget är att gruppen 2008 släppte Live the storm, en platta som både enligt undertecknad och många andra musiktyckare är en milstolpe inom tuff musik. Den har det där lilla extra som särskiljer en fenomenal skiva från en bra skiva. En kombination av talang, konstnärlig känsla, Kurt Ballou och lyckträff.

Från Live the storm får vi höra titelspåret, The Cage, Get it off, Fiery father, Deadweight, Testament och Phantom. Och ja, lika klockrena live som på skiva. Avslutande Det sista kriget stänger kvällen och vi fortsätter att drömma om ett nytt Disfearalbum.

 

!

Nöjesfabrikens vakter, äntligen har ni fattat att en moshpit inte är så farligt. En hommagedans som en deltar i på egen risk. Let it be!

?

Det finns inga frågetecken efter en sådan här kväll, bara utropstecken!

Metal Clübs fingertoppkänsla för bokningar är imponerande, framförallt förmågan att finna bredd i startfältet men ändå inte släppa den röda tråden. Olikheter trots uppenbara likheter.

Det värmländska dödsmetallarvet förs vidare av Cut Up som öppnar kvällen. Känns som många missar denna rutinerade smällkaramell för det är ganska glest mellan raderna. Setlistan varvas mellan de två albumen Forensic nightmares (2015) och fjolårssläppet Wherever they may rot och deras välsynkade slaktbodsdöds håller en klass som få genrekollegor kan matcha.

Deras akilleshäl är den något monotona ljudbilden vilket gör att de med mindre death metal-hjärta lätt tappar fokus och prioriterar barområdet. För oss andra är det en uppvisning i gediget hantverk och distat sväng. Tobbens trumspel, effektfull växelsång och en mäktig avslutning med låtduon Burial time och Raped by the blade.

En förmodlig gemensam nämnare för kvällens underhållare är respekten och vördnaden för delvis framlidna Motörhead. Om det inte hörs i bandets ljudbild så kan jag lova att Lemmys legion finns med i listan av inspirationskällor. I fallet Mariestadsbördiga Wolfbrigade råder det ingen tvekan om min hypotes, både ljudbild och attityd kommunicerar Motörhead.

Dagen till ära har även vokalisten Micke Dahl en Motörhead Bastards lager-tisha för att ytterligare förstärka tesen. Förra året släppte lykantropipunkarna helgjutna Run with the hunted som förstärkte konstellationens elitposition bland d-taktscrustband.

När jag senaste såg Wolfbrigade framföra låtar från den nya plattan föll upplevelsen pladask på grund av undermåligt ljud och den där liveenergin som är så viktig var som bortblåst.

Kvällens spelning är raka motsatsen – fullt ställ och egen ljudtekniker. Så här ska Wolfbrigade låta live. Kombinationen raka rör och smittande melodier är ett vinnande koncept. Trippeln Outlaw vagabond, Warsaw speedwolf och Ride the steel cementerar kvällens euforiska eftersmak.

Disfear har varit aktiva sedan slutet av 80-talet med varierade laguppställningar, men frågan är om inte dagens formering är den starkaste någonsin – riktigt all-star för att använda sportlingo.

Det känns att det finns höga förväntningar inför kvällens gig och redan under öppnande Powerload kokar det i kitteln framför Nöjes stora scen.

Värt att nämna i sammanhanget är att gruppen 2008 släppte Live the storm, en platta som både enligt undertecknad och många andra musiktyckare är en milstolpe inom tuff musik. Den har det där lilla extra som särskiljer en fenomenal skiva från en bra skiva. En kombination av talang, konstnärlig känsla, Kurt Ballou och lyckträff.

Från Live the storm får vi höra titelspåret, The Cage, Get it off, Fiery father, Deadweight, Testament och Phantom. Och ja, lika klockrena live som på skiva. Avslutande Det sista kriget stänger kvällen och vi fortsätter att drömma om ett nytt Disfearalbum.

 

!

Nöjesfabrikens vakter, äntligen har ni fattat att en moshpit inte är så farligt. En hommagedans som en deltar i på egen risk. Let it be!

?

Det finns inga frågetecken efter en sådan här kväll, bara utropstecken!

  • Jesper Löfvenborg

Metal

Disfear, Wolfbrigade och Cut Up

Var: Nöjesfabriken, Karlstad

Publik: 400

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.