2018-01-06 13:58

2018-01-06 14:03

Modern och spretig version av Aladdin

MUSIKAL

Allt är inte guld som glimmar. Det blir tydligt när man ser musikalen Äventyret Aladdin – en påkostad produktion med mycket glitter men lite substans.
Betyg:

Dröse & Norbergs version av folksagan Aladdin är något moderniserad. Markoolios rollkaraktär heter El Zallham, har Elvisfrisyr och bryter på finska. Spretigt? Minst sagt.

Även Claes Malmberg har fått ta med sig sitt eget ursprung in i sin karaktär. Anden pratar således göteborgska. Vilket känns lite mer motiverat eftersom det klär den gnälliga och skojiga andens personlighet. Den flygande mattan heter i denna uppsättning ”Mattan Zlatan”. Han är troligtvis uppkallad efter Sveriges mest kända fotbollsspelare, men varför är oklart.

Många genrer

Enligt regissören, manus- och sångtextförfattaren Robert Dröse innehåller musikalen ”moderna orientaliska klanger”. Sant är att musiken täcker många genrer – hiphop, funk, reggae, pop och cha-cha-cha för att nämna några.

Men man kan undra om Dröse anser att allt som inte är svenskt är ”orientaliskt”? Det är kanske oundvikligt att ägna sig åt ett visst mått exotifiering när man sätter tänderna i en saga från ”Tusen och en natt”. Men denna produktions kulturella referenser åt både höger och vänster blir i sammanhanget smaklösa.

Svagt manus

Manuset är svagt. Vad är det de vill berätta? En orealistisk kärlekshistoria som inte berör? Att guld inte betyder något, genom att först hylla det till skyarna för att sedan endast avfärda det med en klen replik? Man håller aldrig andan. Man jublar inte åt framgångarna. Det som håller föreställningen på fötter är koreografierna och sången.

Dansarna tillför liv och får helheten att kännas mer professionell. Duetterna är fina och Renaida Braun har en säker och fängslande röst.

Improvisation

Det ges en hel del utrymme åt något som liknar improvisation. Det skämtas om 5:2-dieten, tinder och hockeymatchen mellan Sverige och Kanada. Vilket är roligt i stunden, men det dödar samtidigt den sagostämning som nästan finns där.

 

? Ett påkostat program, merchandise och hög musik i foajén – mycket yta, lite djup.

! Det som glimmade mest på scenen var faktiskt guld på riktigt – Claes Malmberg. Han var genuint rolig och underhållande i rollen som Anden.

 

 

Dröse & Norbergs version av folksagan Aladdin är något moderniserad. Markoolios rollkaraktär heter El Zallham, har Elvisfrisyr och bryter på finska. Spretigt? Minst sagt.

Även Claes Malmberg har fått ta med sig sitt eget ursprung in i sin karaktär. Anden pratar således göteborgska. Vilket känns lite mer motiverat eftersom det klär den gnälliga och skojiga andens personlighet. Den flygande mattan heter i denna uppsättning ”Mattan Zlatan”. Han är troligtvis uppkallad efter Sveriges mest kända fotbollsspelare, men varför är oklart.

Många genrer

Enligt regissören, manus- och sångtextförfattaren Robert Dröse innehåller musikalen ”moderna orientaliska klanger”. Sant är att musiken täcker många genrer – hiphop, funk, reggae, pop och cha-cha-cha för att nämna några.

Men man kan undra om Dröse anser att allt som inte är svenskt är ”orientaliskt”? Det är kanske oundvikligt att ägna sig åt ett visst mått exotifiering när man sätter tänderna i en saga från ”Tusen och en natt”. Men denna produktions kulturella referenser åt både höger och vänster blir i sammanhanget smaklösa.

Svagt manus

Manuset är svagt. Vad är det de vill berätta? En orealistisk kärlekshistoria som inte berör? Att guld inte betyder något, genom att först hylla det till skyarna för att sedan endast avfärda det med en klen replik? Man håller aldrig andan. Man jublar inte åt framgångarna. Det som håller föreställningen på fötter är koreografierna och sången.

Dansarna tillför liv och får helheten att kännas mer professionell. Duetterna är fina och Renaida Braun har en säker och fängslande röst.

Improvisation

Det ges en hel del utrymme åt något som liknar improvisation. Det skämtas om 5:2-dieten, tinder och hockeymatchen mellan Sverige och Kanada. Vilket är roligt i stunden, men det dödar samtidigt den sagostämning som nästan finns där.

 

? Ett påkostat program, merchandise och hög musik i foajén – mycket yta, lite djup.

! Det som glimmade mest på scenen var faktiskt guld på riktigt – Claes Malmberg. Han var genuint rolig och underhållande i rollen som Anden.

 

 

  • Linnea Eriksson

Äventyret Aladdin

Familjemusikal

Löfbergs Arena

Manus & regi: Robert Dröse

Musik: Martin Landh

Medverkande: Markoolio, Claes Malmberg, Kim Sulocki, Charlie Grönvall, Renaida Braun med flera

Publik: 1850

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.