2017-12-02 11:57

2017-12-02 15:59

Berggren länkar ihop dåtid och nutid

NÖJE

Det är fredag kväll och på Nöjesfabriken bjuds det på en nostalgitripp. Där är han igen. I svart hatt, svart kajal, svart kravatt och en svart cape som formar en fladdermus-silhuett när armarna lyfts i graciösa rörelser. Dåtid och nutid länkas ihop när Henrik Berggren gör en välkommen comeback.
Betyg:

Låtar från Henrik Berggrens soloalbum varvas med Broder Daniel-låtar. Konserten känns allt annat än dammig, trots att det har gått nio år sen Broder Daniel körde sin sista spelning på Way Out West. Det typiska Göteborgssoundet funkar fortfarande. Och Henrik Berggrens fantastiska scennärvaro ger intensitet och liv åt både gamla och nya låtar.

Fängslande

Henrik Berggren är självklar på scenen. Hans dramatiska men samtidigt lite sköra uttryck är oerhört fängslande. Kontrasten mellan manér och genuinitet är spännande. Det ena förstärker det andra. Han är hjärtlig, menar det han sjunger och publikkontakten går att ta på. Mellansnacken är humoristiska men med en ständigt närvarande underton av vemod.

Glest med publik

Trots att publiken nästan kan beskrivas som glest är energin högre än under utsålda kvällar i samma lokal. Utanförskapet som varit en drivkraft i Henrik Berggrens musikskapande har gett liv åt en sammansvetsad gemenskap. Jag vill vara med. Stå där i klungan av fans och sjunga med i texterna, lyfta händerna och ha en stjärna på kinden.

Det ser så mysigt ut. Just som den tanken formulerats spelas ”Happy People Never Fantasize”. Strofen ”I want to be a part of something” sätter ord på det jag precis upplevde. Ett sammanträffande som visar på pregnansen i Henrik Berggrens texter. Han träffar kärnan i något djupt mänskligt.

Helgjutet

Bandet som Henrik Berggren har med sig är tight. Deras avslappnade stil och äkta spelglädje skapar en skön bakgrund åt Henrik Berggrens mer expressiva uttryck. Det låter som på skiva. Med några undantag. ”Whirlwind” mynnar ut i ett gött, brötigt parti medan ”No Time For Us” har skalats av till en ensam gitarr och sång. Konserten känns helgjuten, med en bra balans mellan lugna låtar och mer ösiga låtar där baskaggen känns i bröstet. Välkommen tillbaka Henrik Berggren!

 

? Kan man annat än älska Henrik Berggren?

! Stämningen! Det fanns magi i mötet mellan Henrik Berggren och publiken.

 

 

Låtar från Henrik Berggrens soloalbum varvas med Broder Daniel-låtar. Konserten känns allt annat än dammig, trots att det har gått nio år sen Broder Daniel körde sin sista spelning på Way Out West. Det typiska Göteborgssoundet funkar fortfarande. Och Henrik Berggrens fantastiska scennärvaro ger intensitet och liv åt både gamla och nya låtar.

Fängslande

Henrik Berggren är självklar på scenen. Hans dramatiska men samtidigt lite sköra uttryck är oerhört fängslande. Kontrasten mellan manér och genuinitet är spännande. Det ena förstärker det andra. Han är hjärtlig, menar det han sjunger och publikkontakten går att ta på. Mellansnacken är humoristiska men med en ständigt närvarande underton av vemod.

Glest med publik

Trots att publiken nästan kan beskrivas som glest är energin högre än under utsålda kvällar i samma lokal. Utanförskapet som varit en drivkraft i Henrik Berggrens musikskapande har gett liv åt en sammansvetsad gemenskap. Jag vill vara med. Stå där i klungan av fans och sjunga med i texterna, lyfta händerna och ha en stjärna på kinden.

Det ser så mysigt ut. Just som den tanken formulerats spelas ”Happy People Never Fantasize”. Strofen ”I want to be a part of something” sätter ord på det jag precis upplevde. Ett sammanträffande som visar på pregnansen i Henrik Berggrens texter. Han träffar kärnan i något djupt mänskligt.

Helgjutet

Bandet som Henrik Berggren har med sig är tight. Deras avslappnade stil och äkta spelglädje skapar en skön bakgrund åt Henrik Berggrens mer expressiva uttryck. Det låter som på skiva. Med några undantag. ”Whirlwind” mynnar ut i ett gött, brötigt parti medan ”No Time For Us” har skalats av till en ensam gitarr och sång. Konserten känns helgjuten, med en bra balans mellan lugna låtar och mer ösiga låtar där baskaggen känns i bröstet. Välkommen tillbaka Henrik Berggren!

 

? Kan man annat än älska Henrik Berggren?

! Stämningen! Det fanns magi i mötet mellan Henrik Berggren och publiken.

 

 

  • Linnea Eriksson

Arrangemang

På scen: Henrik Berggren

Var: Nöjesfabriken, Karlstad

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.