2018-07-11 13:39

2018-07-11 13:39

Intimt med Anna Ternheim

KONSERT

När de båda musikerna kommer ner för den utbyggda trappan, som utgör själva scenen på Alma Löv, är de fint klädda i vita skjortor – Anna Ternheim med stram väst, Martin Hederos med hängslen och pressade byxor med kritstreck.
Betyg:

De smälter in fint i konstladan. Allt skulle kunna utspela sig när Anna Ternheims åldriga akustiska Gibson var nytillverkad. Runt om i trappan står maskinparken med tramporgel, dragspel, pianon, fiol, förstärkare och en synt. En radda gitarrer, en golvpuka.

”Det här är en scen man skulle kunna flytta hem till”, konstaterar Anna Ternheim med ett stort leende.

Under kvällen sjunger hon låtar om att bli äldre samtidigt som man känner sig allt yngre. Hon sjunger om svartsjuka och om livet på natten – både i drömmar och i främlingars lägenheter. Hon sjunger sjömansvisor som hon kallar dem, låtar om ensamhet och om livet på väg. De flesta är hennes egna, några är lånade.

Så när som alla låtar introduceras och blir satta i ett sammanhang och en tid. Alla med grundtonen i ett vemod.

Hennes röst påminner om en ung Suzanne Vega med ett anslag av nordisk melankoli. Martin Hederos är mästerligt följsam. Påhittig och lyhörd. Skapar behövlig dynamik. I stunder spelar de rygg mot rygg, Ternheim böjd över gitarren, Hederos över tangenterna. Båda med luggen dansande framför ögonen.

Det är varmt i ladan. Hundar och barn rör sig längs stigarna bland publiken. Konserten tar en paus och andra halvan rymmer låtar som All the way to Reno, What have I done och Minns det som igår – en finstämd version av den skotska nyårssången Auld Lang Syne i svensk översättning.

När sedan publiken stampar in duon för extranummer och Martin Hederos ber om ett glas rött till scenen blir känslan av vardagsrum och intimitet än mer påtaglig. När de bugar och tackar för sig och lamporna tänds tänker vi nog alla att vi varit med om något speciellt.

De smälter in fint i konstladan. Allt skulle kunna utspela sig när Anna Ternheims åldriga akustiska Gibson var nytillverkad. Runt om i trappan står maskinparken med tramporgel, dragspel, pianon, fiol, förstärkare och en synt. En radda gitarrer, en golvpuka.

”Det här är en scen man skulle kunna flytta hem till”, konstaterar Anna Ternheim med ett stort leende.

Under kvällen sjunger hon låtar om att bli äldre samtidigt som man känner sig allt yngre. Hon sjunger om svartsjuka och om livet på natten – både i drömmar och i främlingars lägenheter. Hon sjunger sjömansvisor som hon kallar dem, låtar om ensamhet och om livet på väg. De flesta är hennes egna, några är lånade.

Så när som alla låtar introduceras och blir satta i ett sammanhang och en tid. Alla med grundtonen i ett vemod.

Hennes röst påminner om en ung Suzanne Vega med ett anslag av nordisk melankoli. Martin Hederos är mästerligt följsam. Påhittig och lyhörd. Skapar behövlig dynamik. I stunder spelar de rygg mot rygg, Ternheim böjd över gitarren, Hederos över tangenterna. Båda med luggen dansande framför ögonen.

Det är varmt i ladan. Hundar och barn rör sig längs stigarna bland publiken. Konserten tar en paus och andra halvan rymmer låtar som All the way to Reno, What have I done och Minns det som igår – en finstämd version av den skotska nyårssången Auld Lang Syne i svensk översättning.

När sedan publiken stampar in duon för extranummer och Martin Hederos ber om ett glas rött till scenen blir känslan av vardagsrum och intimitet än mer påtaglig. När de bugar och tackar för sig och lamporna tänds tänker vi nog alla att vi varit med om något speciellt.

Anna Ternheim med Martin Hederos

Alma Löv, Östra Ämtervik

Publik: Fullsatt

! Lokalen!

? Vad hände med Shoreline?

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.