2017-12-14 20:00

2017-12-14 20:38

Pernilla Wahlgren: Livet är inte rosenrött

INTERVJU: Värmlandsaktuell tre gånger om

Hon har hela tiden nått nya generationer.
Från de första stegen på scenen som liten via artistkarriären i tonåren till skådis- och tvuppdragen i dag.
NWT pratar med Pernilla Wahlgren om att skratta bort musikkarriären, visa upp tvättstugan och våga gråta i tv.

I dag gör Pernilla Wahlgren rollen som Sunes mamma i en uppsättning som når Karlstad och CCC. På andra sidan nyåret kommer hon med sin show ”Kort, glad & tacksam”, redan nu har en extraföreställning sats in på grund av biljettrycket. Pernilla Wahlgren har en stor publik över flera generationer.

– Jag tyckte det var på tiden helt enkelt, säger Pernilla Wahlgren när NWT når henne under repetitionerna.

– På julafton fyller jag 50. Och folk är i regel så upptagna då att de aldrig hinner fira mig så jag tänker att jag bjuder in alla till en stor show i stället. På så sätt kan jag åka runt om hela landet och bli firad.

Showen vill visa upp hennes 40 år på scenen. Hon debuterade i tv redan som fyraåring, men hon väljer att räkna sitt jubileum från det att hon först stod inför en publik. Vid en hastig genomgång av det hon sysslat med under alla dessa år, växer bilden av en väldigt bred underhållare fram.

– Glädjen över att stå på scenen, svarar hon snabbt när jag undrar vad som styrt hennes karriärsteg.

– Jag älskar att underhålla. Så jag har tackat ja till det som har känts roligt för stunden. Det har aldrig funnits något mål eller någon karriärstrategi.

Ibland har hon tagit sig an saker för lönens skull berättar hon.

– Men jag har aldrig behövt tagit något förnedringsjobb. Allt har varit mer eller mindre roligt.

Hon har vuxit upp i kulisserna vid scenen, både hennes föräldrar är skådespelare. I unga år följde hon med på turnéer och inspelningar och scenen har alltid varit ett andra hem för henne.

Rastlös

Det har varit viktigt för henne att hitta nya vägar och utmaningar. Hon beskriver sig själv som oerhört rastlös.

– Har jag gjort musikaler i två år måste jag göra något annat. Jag måste kunna bryta och variera mellan olika saker. Min skivkarriär, musikaler, farser eller barnprogram, jag trivs när det händer olika saker.

Under 80-talet var hon en lika självklar omslagsartist som någonsin Samantha Fox eller Joey Tempest på tidningen Okej:s framsida. Hon slog igenom på bred front med ”Picadilly circus” i 1985 års Melodifestival. Men då hade hon redan en gedigen scenerfarenhet. Redan som 11-åring spelade hon titelrollen i musikalen ”Annie”. För en yngre publik i dag är hon mest förknippad med den mammaroll hon lever med till vardags i tv-programmet ”Wahlgrens värld” och podcasten ”Wahlgren & Wistam”.

– Jag kan hitta mig själv i alla de olika värdarna. Jag känner mig hemma i allting. Kanske just för att jag alltid tyckt så mycket om att få göra så många olika saker. Rollen i ”Sunes jul” är inte den största i min karriär, men det den är kul att göra och jag älskar att underhålla barn. Det känns viktigt att kunna bidra till att barn och vuxna, familjer tillsammans, fortfarande går till teatern. Det är skillnad på youtube och riktig teater på en scen!

Arbetet med ”Kort, glad & tacksam” har gett henne anledning att blicka bakåt. När hon har tittat över det hon gjort har hon vid flertalet tillfället blivit påmind om saker hon glömt.

– Det har varit väldigt roligt. Många gamla låtar och album har jag glömt bort och det har varit kul att lyssna och inse att det är bra! Jag har alltid skrattat bort min musikkarriär, men nu påmindes jag om att jag har gjort bra popmusik.

Du har haft en hög växel genom åren?

– Ja, absolut. Jag har aldrig tagit något sabbatsår eller varit direkt ledig. Inte ens när jag fått barn har jag trappat ner.

Det här med att ha haft en strålkastare riktad mot dig redan från så unga år, hur har du upplevt det? Har du någonsin funderat över hur det skulle vara att inte vara kändis?

– Ja, det har jag. Men det har samtidigt varit en del av min vardag hela livet så jag känner inte till något annat. Jag har aldrig sökt kändisskapet, det har kommit med på köpet. Och jag ser kändisskapet som något positivt, det är ett tecken på att jag har en publik. I dag tycker jag att det bara är kul när folk kommer från till mig, annat var det när jag var yngre. Då kunde jag uppleva det väldigt, väldigt jobbigt. Jag var inte bekväm med det. Jag var också mycket mer privat då. Som människa.

Har du släppt på det med åren?

– Gud ja! För tio år sedan hade jag aldrig kunnat göra en realityshow. Med åren har jag märkt att det inte är farligt att öppna upp, det är inte farligt att gråta i tv eller att visa att man är mänsklig, normal eller onormal. I podden och i programmet är jag mig själv, jag spelar ingen roll. Den feedback det ger är underbar, människor berörs verkligen. Det handlar inte längre om bara underhållning.

– Men visst kan det kännas lite konstigt att gå upp på en scen med insikten att många i publiken vet hur det ser ut i min tvättstuga eller att jag just har bråkat med min dotter. Fast det behöver ju inte vara något negativt.

Det här att visa upp vardagens skavanker, kan det ha med föräldrarollen att göra? Att det blir extra viktigt?

– Absolut. Det är viktigt för mig att visa upp livet så som det är. Tonårsmammor kan komma fram till mig och berätta att min vardag har hjälpt dem. Det är viktigt att visa att livet inte är rosenrött.

Är det här vi pratar om nu något du kan väva in i din show?

– Ja, faktiskt. Det kommer att finnas med ett allvar och jag kommer också att driva en hel del med mig själv. Det tycker jag är kul. För en artist är självdistans viktigt tycker jag. Showen blir en resa genom mitt liv och min karriär.

Med tanke på din rastlöshet antar jag att du trivs på turné?

– Ja, verkligen. Älskar att bo på hotell, älskar att komma till en ny stad. Fast det är inte lika grandiost numera, när jag var 17 hade jag en egen stor buss och hade livvakter med mig vart än jag gick, haha. I dag åker jag i en liten van. Det står inte ens mitt namn på utsidan, haha.

Vad vill du göra härnäst, finns det några mål?

– Nej, det har jag ju aldrig haft. Det skulle vara kul att filma. Men, men. Händer det så händer det. Kanske att mitt enda mål i livet har varit att ha en stor familj och det har jag nu. Och att göra en egen show har nog varit som ett mål kanske.

I dag gör Pernilla Wahlgren rollen som Sunes mamma i en uppsättning som når Karlstad och CCC. På andra sidan nyåret kommer hon med sin show ”Kort, glad & tacksam”, redan nu har en extraföreställning sats in på grund av biljettrycket. Pernilla Wahlgren har en stor publik över flera generationer.

– Jag tyckte det var på tiden helt enkelt, säger Pernilla Wahlgren när NWT når henne under repetitionerna.

– På julafton fyller jag 50. Och folk är i regel så upptagna då att de aldrig hinner fira mig så jag tänker att jag bjuder in alla till en stor show i stället. På så sätt kan jag åka runt om hela landet och bli firad.

Showen vill visa upp hennes 40 år på scenen. Hon debuterade i tv redan som fyraåring, men hon väljer att räkna sitt jubileum från det att hon först stod inför en publik. Vid en hastig genomgång av det hon sysslat med under alla dessa år, växer bilden av en väldigt bred underhållare fram.

– Glädjen över att stå på scenen, svarar hon snabbt när jag undrar vad som styrt hennes karriärsteg.

– Jag älskar att underhålla. Så jag har tackat ja till det som har känts roligt för stunden. Det har aldrig funnits något mål eller någon karriärstrategi.

Ibland har hon tagit sig an saker för lönens skull berättar hon.

– Men jag har aldrig behövt tagit något förnedringsjobb. Allt har varit mer eller mindre roligt.

Hon har vuxit upp i kulisserna vid scenen, både hennes föräldrar är skådespelare. I unga år följde hon med på turnéer och inspelningar och scenen har alltid varit ett andra hem för henne.

Rastlös

Det har varit viktigt för henne att hitta nya vägar och utmaningar. Hon beskriver sig själv som oerhört rastlös.

– Har jag gjort musikaler i två år måste jag göra något annat. Jag måste kunna bryta och variera mellan olika saker. Min skivkarriär, musikaler, farser eller barnprogram, jag trivs när det händer olika saker.

Under 80-talet var hon en lika självklar omslagsartist som någonsin Samantha Fox eller Joey Tempest på tidningen Okej:s framsida. Hon slog igenom på bred front med ”Picadilly circus” i 1985 års Melodifestival. Men då hade hon redan en gedigen scenerfarenhet. Redan som 11-åring spelade hon titelrollen i musikalen ”Annie”. För en yngre publik i dag är hon mest förknippad med den mammaroll hon lever med till vardags i tv-programmet ”Wahlgrens värld” och podcasten ”Wahlgren & Wistam”.

– Jag kan hitta mig själv i alla de olika värdarna. Jag känner mig hemma i allting. Kanske just för att jag alltid tyckt så mycket om att få göra så många olika saker. Rollen i ”Sunes jul” är inte den största i min karriär, men det den är kul att göra och jag älskar att underhålla barn. Det känns viktigt att kunna bidra till att barn och vuxna, familjer tillsammans, fortfarande går till teatern. Det är skillnad på youtube och riktig teater på en scen!

Arbetet med ”Kort, glad & tacksam” har gett henne anledning att blicka bakåt. När hon har tittat över det hon gjort har hon vid flertalet tillfället blivit påmind om saker hon glömt.

– Det har varit väldigt roligt. Många gamla låtar och album har jag glömt bort och det har varit kul att lyssna och inse att det är bra! Jag har alltid skrattat bort min musikkarriär, men nu påmindes jag om att jag har gjort bra popmusik.

Du har haft en hög växel genom åren?

– Ja, absolut. Jag har aldrig tagit något sabbatsår eller varit direkt ledig. Inte ens när jag fått barn har jag trappat ner.

Det här med att ha haft en strålkastare riktad mot dig redan från så unga år, hur har du upplevt det? Har du någonsin funderat över hur det skulle vara att inte vara kändis?

– Ja, det har jag. Men det har samtidigt varit en del av min vardag hela livet så jag känner inte till något annat. Jag har aldrig sökt kändisskapet, det har kommit med på köpet. Och jag ser kändisskapet som något positivt, det är ett tecken på att jag har en publik. I dag tycker jag att det bara är kul när folk kommer från till mig, annat var det när jag var yngre. Då kunde jag uppleva det väldigt, väldigt jobbigt. Jag var inte bekväm med det. Jag var också mycket mer privat då. Som människa.

Har du släppt på det med åren?

– Gud ja! För tio år sedan hade jag aldrig kunnat göra en realityshow. Med åren har jag märkt att det inte är farligt att öppna upp, det är inte farligt att gråta i tv eller att visa att man är mänsklig, normal eller onormal. I podden och i programmet är jag mig själv, jag spelar ingen roll. Den feedback det ger är underbar, människor berörs verkligen. Det handlar inte längre om bara underhållning.

– Men visst kan det kännas lite konstigt att gå upp på en scen med insikten att många i publiken vet hur det ser ut i min tvättstuga eller att jag just har bråkat med min dotter. Fast det behöver ju inte vara något negativt.

Det här att visa upp vardagens skavanker, kan det ha med föräldrarollen att göra? Att det blir extra viktigt?

– Absolut. Det är viktigt för mig att visa upp livet så som det är. Tonårsmammor kan komma fram till mig och berätta att min vardag har hjälpt dem. Det är viktigt att visa att livet inte är rosenrött.

Är det här vi pratar om nu något du kan väva in i din show?

– Ja, faktiskt. Det kommer att finnas med ett allvar och jag kommer också att driva en hel del med mig själv. Det tycker jag är kul. För en artist är självdistans viktigt tycker jag. Showen blir en resa genom mitt liv och min karriär.

Med tanke på din rastlöshet antar jag att du trivs på turné?

– Ja, verkligen. Älskar att bo på hotell, älskar att komma till en ny stad. Fast det är inte lika grandiost numera, när jag var 17 hade jag en egen stor buss och hade livvakter med mig vart än jag gick, haha. I dag åker jag i en liten van. Det står inte ens mitt namn på utsidan, haha.

Vad vill du göra härnäst, finns det några mål?

– Nej, det har jag ju aldrig haft. Det skulle vara kul att filma. Men, men. Händer det så händer det. Kanske att mitt enda mål i livet har varit att ha en stor familj och det har jag nu. Och att göra en egen show har nog varit som ett mål kanske.

Värmland är Christer Sjögren

Pernilla Wahlgren är född på julafton 1967.

Hon är sångare och skådespelare och är dessutom aktuell med tv-programmet ”Wahlgrens värld” och podcasten ”Wahlgren & Wistam”.

Hennes föräldrar, Hans Wahlgren och Christina Schollin, har också arbetat som musiker och skådespelare.

Hon debuterade i tv som fyraåring och scendebuten gjorde hon för 40 år sedan, något som hon uppmärksammas i hennes show ”Kort, glad & tacksam” som kommer till Karlstad för dubbla föreställningar den 17 mars.

I kväll, fredag den 15 december kommer hon till Karlstad CCC för teaterföreställningen ”Sunes jul”.

Pernilla om Värmland:

– För mig är Värmland Christer Sjögren. Vi har gjort oerhört många julturnéer tillsammans, den första redan på 90-talet. Jag smygfirade mitt 30-årsjubileum som artist i hans jubileumsshow. Några av de roligaste turnéer jag gjort har jag gjort med Christer.

Källa:

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.