2017-02-08 22:31

2017-02-09 09:22

Uppfriskande humor med Nour El Refai

NÖJE

Stå upp
Nour El Refai– En komisk depression
Scalateatern, Karlstad
Publik: Fullsatt
Betyg:

Nour utbrister ett nervöst ”Hej Karlstad!” innan hon knappt hunnit in på scenen. Men med den tafatta entrén så är också all nervositet och dålig tajming avklarad för kvällen. Självsäkert levererar hon därefter knivskarpa reflektioner med avslappnad briljans. Under en och en halv timme rör hon sig sömlöst mellan humor och allvar.

Många av Nours betraktelser förmedlar en okonstlad och naturlig feminism. En feminism som helt enkelt handlar om rätten om att få vara sig själv. Många är vi som upplevt obekvämligheten med att försöka passa in i stela könsroller. Därför är det så befriande att få skratta åt eländet. Ett pedagogiskt bildspel med Disneykaraktärer visar vilka sneda förebilder Nours generation vuxit upp med. Hennes imitationer av dessa Disneykaraktärer får publiken att vrida sig av skratt.

Med hjälp av absurd humor håller Nour upp en spegel som visar sexismens fula ansikte. Hon berättar om hur hon som ung blev dömd för sexuellt ofredande efter att ha visat brösten för en okänd man i Humlegården. Det blir oerhört komiskt när hon använder denna ”kriminella bakgrund” för att måla upp en påhittad bild av hur hennes manliga kollegor därför är rädda för att bli trakasserade av henne.

Nour kallar sig själv skämtsamt för ett ”kulturellt kinderägg”, eftersom hon som tjej, invandrare och bisexuell representerar tre olika minoriteter. På ett uppfriskande sätt ger hon dessa minoriteter en röst. Hon sätter fingret på varför och var det skaver. Med träffsäkra skämt bjuder hon in till skratt. Samtidigt som hennes begåvning som skådespelare låter oss känna ångesten, känna utanförskapet och smärtan i att inte passa in.

Det blir personligt och berörande när Nour berättar om hur hennes mamma hela tiden har stöttat henne. Hur hon har funnits där under hela uppväxten och karriären. Hur hon har fått Nour att tro på sig själv trots mobbning och motgångar. Nour förklarar att hon ”har längtat ut på turné för att ni är de enda jag kan prata med.” Tack för förtroendet. Vi lyssnar så gärna.

! Nours retoriska talang gör att en och en halv timme svischar förbi.

? Berättelsen om styvpappan har inte riktigt samma skärpa som resten av föreställningen.

 

Nour utbrister ett nervöst ”Hej Karlstad!” innan hon knappt hunnit in på scenen. Men med den tafatta entrén så är också all nervositet och dålig tajming avklarad för kvällen. Självsäkert levererar hon därefter knivskarpa reflektioner med avslappnad briljans. Under en och en halv timme rör hon sig sömlöst mellan humor och allvar.

Många av Nours betraktelser förmedlar en okonstlad och naturlig feminism. En feminism som helt enkelt handlar om rätten om att få vara sig själv. Många är vi som upplevt obekvämligheten med att försöka passa in i stela könsroller. Därför är det så befriande att få skratta åt eländet. Ett pedagogiskt bildspel med Disneykaraktärer visar vilka sneda förebilder Nours generation vuxit upp med. Hennes imitationer av dessa Disneykaraktärer får publiken att vrida sig av skratt.

Med hjälp av absurd humor håller Nour upp en spegel som visar sexismens fula ansikte. Hon berättar om hur hon som ung blev dömd för sexuellt ofredande efter att ha visat brösten för en okänd man i Humlegården. Det blir oerhört komiskt när hon använder denna ”kriminella bakgrund” för att måla upp en påhittad bild av hur hennes manliga kollegor därför är rädda för att bli trakasserade av henne.

Nour kallar sig själv skämtsamt för ett ”kulturellt kinderägg”, eftersom hon som tjej, invandrare och bisexuell representerar tre olika minoriteter. På ett uppfriskande sätt ger hon dessa minoriteter en röst. Hon sätter fingret på varför och var det skaver. Med träffsäkra skämt bjuder hon in till skratt. Samtidigt som hennes begåvning som skådespelare låter oss känna ångesten, känna utanförskapet och smärtan i att inte passa in.

Det blir personligt och berörande när Nour berättar om hur hennes mamma hela tiden har stöttat henne. Hur hon har funnits där under hela uppväxten och karriären. Hur hon har fått Nour att tro på sig själv trots mobbning och motgångar. Nour förklarar att hon ”har längtat ut på turné för att ni är de enda jag kan prata med.” Tack för förtroendet. Vi lyssnar så gärna.

! Nours retoriska talang gör att en och en halv timme svischar förbi.

? Berättelsen om styvpappan har inte riktigt samma skärpa som resten av föreställningen.

 

  • Linnea Eriksson