2015-10-02 06:00

2015-10-02 10:35

Värmländska effekter i Hollywoodfilmen Everest

INTERVJU: STEFAN ANDERSSON HAR JOBBAT MED EFFEKTERNA I BIOAKTUELLA EVEREST.

Han har bokstavligen blivit snöblind och hamnat i stormens öga.
Under flera månader har Stefan Andersson jobbat med Hollywoodfilmen Everest och resultatet gick nyligen upp på bio runt om i världen.

I huvudrollerna ses bland andra Jake Gyllenhaal, Keira Knightley och Josh Brolin. Everest är en film som stundtals är visuellt hisnande, det handlar om en grupp bergsbestigare med toppen av Mount Everest i sikte.

– Det vi har gjort är en så kallad white out-effekt, säger Stefan Andersson och beskriver en storm som drabbar bergsklättrarna i filmen.

– Stormen drabbar gruppen när de närmar sig toppen av berget och filmsekvensen är ungefär 11 minuter.

Han arbetar för företaget ILP – Important looking pirates – som har sitt säte i Stockholm. De har i konkurrens med utländska företag fått uppdraget att få den omtumlande naturkraften att se verklig ut på bioduken.

– Det ligger mycket research bakom. Det gäller att få en insikt i hur turbulens fungerar, hur snabbt vindarna rör sig. Vi försökte hitta referenser, alltså tidigare filmningar av samma sak, men det går liksom inte att filma insidan av en storm. Allt är bara vitt. Vi hittade en forskningsstation på Antarktis som hade filmat under en av de vansinnesstormar som drabbar de delarna av världen. Men i stort så gällde det att hitta på själv, vara kreativ, fortsätter Stefan Andersson.

Tinnitus

Det är den kreativa biten som har lockat in honom i yrket. Efter musikstudier på Sundstagymnasiet i Karlstad sökte han en framtid som musiker. En framtid som grusades när han drabbades av tinnitus.

– Jag halkade in på filmeffekter på ett bananskal. Mina föräldrar sysslade med multimedia när jag var yngre så jag hade en bakgrund inom datagrafik, fast jag egentligen aldrig tänkt på det. Så den dagen när jag beslutade att lägga ner musiken, började jag jobba med digital bildbehandling och illustration.

Han började arbeta för olika reklambyråer i Stockholm och träffade folk som sysslade med animation.

– Jag har alltid haft ett filmintresse och berättarintresset har jag fått av mina föräldrar. Kreativt arbete har alltid lockat mig, oavsett om du målar musik eller målar bilder. För mig går det hand i hand.

Nu har han arbetat med datagrafik i 20 år. Arbetet sker nästan uteslutande framför en dator, men det händer att han besöker inspelningsplatser. Han har jobbat med både svenska och utländska film- och tvproduktioner och även varit verksam i London under några år.

– Det är kul att jobba i London och känna av långfilmsbranschen där. Det är ett betydligt hårdare klimat, men jag skulle säga att svenskar överlag är väldigt uppskattade utomlands.

Jag får intrycket av att det är en väldigt tekniskt styrd bransch, håller du med?

– Både ja och nej. Själva motorn, verktygen bygger på teknik. Men människorna som ska använda dom måste vara artistiskt lagda. Det är många som inte kan datorer som jobbar i branschen, det är ett artisteri som vilket annat.

– Tekniken har utvecklats enorm mycket. Men det är inte nödvändigtvis enklare att göra saker, för ju bättre datorerna blir, desto större bli kraven. För varje år blir allt svårare, samtidigt som du får bättre verktyg.

Under arbetet med Everest var Stefan Andersson VFX supervisor, vilket innebär att han bär ansvaret för hur det kreativa ska se ut. Han ledde ett team som i perioder bestod av mellan 15 och 20 personer.

– Jag följer arbetet så att alla de sekvenser och scener vi gör passar in i den värld som visas i resten av filmen. Totalt rörde det sig om ett hundratal scener, arbetet började i september förra året och avslutades i början av maj.

Inspelad i Nepal

Everest är inspelad i bland annat Nepal, Los Angeles, Italien och i den enorma Pinewood-studion i London.

– En förutsättning för att det ska bli bra är att jobbet har gjorts bra från början. Vi var aldrig med under själva inspelningarna utan arbetar med det material som redan är filmat.

Han berättar om enorma vindmaskiner och mängder av fusksnö.

– Skådespelarna ska reagera som om de vore inuti en storm. Skulle inte det funka så spelar det ingen roll hur bra effekter vi gör, det kommer ändå inte att kännas på riktigt.

När väl skådespelarna är fångade på film börjar arbetet med att digitalt lägga till lager på lager på lager med snö och rök.

– Vi använder ett partikelsystem i 3D som vi kör för att kunna se hur snabbt vinden ska röra sig och i vilken riktning. Det blir en ny inställning för varje bildsekvens, allt vi gör är digitalt framställt i datorn. Vi har några inspelade sekvenser, till exempel vid ett tillfälle då vi ser snöflingor åka förbi nära kameralinsen, men allt i bakgrunden är sedan redigerat. Vi har byggt ut miljöer från det filmade materialet.

– Även om du filmar i en väldigt stor studio, kan det vara svårt att få djup- och höjdkänslan. Det ska kännas att du verkligen står alldeles bredvid en reva som sträcker sig 2000 meter rakt ner.

Hollywood samma som Bolibompa

En stor del av arbetet består i att tvätta bort saker i utkanterna av det filmade materialet.

– Det som är filmat i Italien är gjort vid en stor skidanläggning så där fick vi redigera en massa skidliftar och annat.

Att filmen kan stoltsera med stora Hollywoodskådespelare ger filmen en extra skjuts när den ska möta sin publik. Men det är ingenting som påverkar arbetet för Stefan Andersson.

– Vi är så distanserade. Visst, du ser dom på skärmen hela dagarna, men det är ingen skillnad mot att göra saker för till exempel Bolibompa.

Det krävs ett stort tålamod för att kunna arbeta med samma scener, som sammanlagt resulterar i dryga tio minuter färdig biofilm, under flera månader. Arbetet är krävande, minsta finjustering får effekt.

– När vi avslutade jobbet och öppnade champagnen så sa både jag och medarbetarna att vi kände oss snöblinda! Bokstavligen i det här fallet. Det är viktigt att få distans, gå in och jobba lite på andra projekt i huset, bara för att tvätta ögonen. Man får tunnelseende.

Hur var det att se resultatet på bioduken?

– Verkligen skitkul. Det är den första produktionen av den här storleken som jag har varit ansvarig för. Vi hade bara sett de sekvenser som vi jobbade med, det var första gången vi såg filmen som helhet. Det var lite nervöst, framförallt när det gällde vad de andra som jobbat med filmen presterat. Jag vill ju inte att våra saker ska se sämre ut än någon annans! Men vi klarade oss alldeles utmärkt.

När du ser film, kan du koppla bort din yrkesroll då?

– Ja, det är jag ganska duktigt på. Fast ibland får jag kämpa lite extra. Men jag försöker koppla bort och fokusera på historien, helheten. Det finns naturligtvis filmer jag ser för effekterna, inte för manuset.

– Jag har svårt för filmer där man gör effekter för effekternas skull. Då är man ute på hal is. Det är storyn som ska driva filmen.

Vad jobbar du med för andra projekt för stunden?

– Nu jobbar jag med en HBO-serie som heter Black Sails. Vi är delaktiga i tre avsnitt av säsong tre. Den handlar om pirater så vi jobbar mycket med vatten och båtar. Lite som Pirates of the Caribbean. Serien har gått väldigt bra i USA med höga tittarsiffror.

– Utöver det har vi flera saker på gång, men inget som jag kan prata om just nu.

I huvudrollerna ses bland andra Jake Gyllenhaal, Keira Knightley och Josh Brolin. Everest är en film som stundtals är visuellt hisnande, det handlar om en grupp bergsbestigare med toppen av Mount Everest i sikte.

– Det vi har gjort är en så kallad white out-effekt, säger Stefan Andersson och beskriver en storm som drabbar bergsklättrarna i filmen.

– Stormen drabbar gruppen när de närmar sig toppen av berget och filmsekvensen är ungefär 11 minuter.

Han arbetar för företaget ILP – Important looking pirates – som har sitt säte i Stockholm. De har i konkurrens med utländska företag fått uppdraget att få den omtumlande naturkraften att se verklig ut på bioduken.

– Det ligger mycket research bakom. Det gäller att få en insikt i hur turbulens fungerar, hur snabbt vindarna rör sig. Vi försökte hitta referenser, alltså tidigare filmningar av samma sak, men det går liksom inte att filma insidan av en storm. Allt är bara vitt. Vi hittade en forskningsstation på Antarktis som hade filmat under en av de vansinnesstormar som drabbar de delarna av världen. Men i stort så gällde det att hitta på själv, vara kreativ, fortsätter Stefan Andersson.

Tinnitus

Det är den kreativa biten som har lockat in honom i yrket. Efter musikstudier på Sundstagymnasiet i Karlstad sökte han en framtid som musiker. En framtid som grusades när han drabbades av tinnitus.

– Jag halkade in på filmeffekter på ett bananskal. Mina föräldrar sysslade med multimedia när jag var yngre så jag hade en bakgrund inom datagrafik, fast jag egentligen aldrig tänkt på det. Så den dagen när jag beslutade att lägga ner musiken, började jag jobba med digital bildbehandling och illustration.

Han började arbeta för olika reklambyråer i Stockholm och träffade folk som sysslade med animation.

– Jag har alltid haft ett filmintresse och berättarintresset har jag fått av mina föräldrar. Kreativt arbete har alltid lockat mig, oavsett om du målar musik eller målar bilder. För mig går det hand i hand.

Nu har han arbetat med datagrafik i 20 år. Arbetet sker nästan uteslutande framför en dator, men det händer att han besöker inspelningsplatser. Han har jobbat med både svenska och utländska film- och tvproduktioner och även varit verksam i London under några år.

– Det är kul att jobba i London och känna av långfilmsbranschen där. Det är ett betydligt hårdare klimat, men jag skulle säga att svenskar överlag är väldigt uppskattade utomlands.

Jag får intrycket av att det är en väldigt tekniskt styrd bransch, håller du med?

– Både ja och nej. Själva motorn, verktygen bygger på teknik. Men människorna som ska använda dom måste vara artistiskt lagda. Det är många som inte kan datorer som jobbar i branschen, det är ett artisteri som vilket annat.

– Tekniken har utvecklats enorm mycket. Men det är inte nödvändigtvis enklare att göra saker, för ju bättre datorerna blir, desto större bli kraven. För varje år blir allt svårare, samtidigt som du får bättre verktyg.

Under arbetet med Everest var Stefan Andersson VFX supervisor, vilket innebär att han bär ansvaret för hur det kreativa ska se ut. Han ledde ett team som i perioder bestod av mellan 15 och 20 personer.

– Jag följer arbetet så att alla de sekvenser och scener vi gör passar in i den värld som visas i resten av filmen. Totalt rörde det sig om ett hundratal scener, arbetet började i september förra året och avslutades i början av maj.

Inspelad i Nepal

Everest är inspelad i bland annat Nepal, Los Angeles, Italien och i den enorma Pinewood-studion i London.

– En förutsättning för att det ska bli bra är att jobbet har gjorts bra från början. Vi var aldrig med under själva inspelningarna utan arbetar med det material som redan är filmat.

Han berättar om enorma vindmaskiner och mängder av fusksnö.

– Skådespelarna ska reagera som om de vore inuti en storm. Skulle inte det funka så spelar det ingen roll hur bra effekter vi gör, det kommer ändå inte att kännas på riktigt.

När väl skådespelarna är fångade på film börjar arbetet med att digitalt lägga till lager på lager på lager med snö och rök.

– Vi använder ett partikelsystem i 3D som vi kör för att kunna se hur snabbt vinden ska röra sig och i vilken riktning. Det blir en ny inställning för varje bildsekvens, allt vi gör är digitalt framställt i datorn. Vi har några inspelade sekvenser, till exempel vid ett tillfälle då vi ser snöflingor åka förbi nära kameralinsen, men allt i bakgrunden är sedan redigerat. Vi har byggt ut miljöer från det filmade materialet.

– Även om du filmar i en väldigt stor studio, kan det vara svårt att få djup- och höjdkänslan. Det ska kännas att du verkligen står alldeles bredvid en reva som sträcker sig 2000 meter rakt ner.

Hollywood samma som Bolibompa

En stor del av arbetet består i att tvätta bort saker i utkanterna av det filmade materialet.

– Det som är filmat i Italien är gjort vid en stor skidanläggning så där fick vi redigera en massa skidliftar och annat.

Att filmen kan stoltsera med stora Hollywoodskådespelare ger filmen en extra skjuts när den ska möta sin publik. Men det är ingenting som påverkar arbetet för Stefan Andersson.

– Vi är så distanserade. Visst, du ser dom på skärmen hela dagarna, men det är ingen skillnad mot att göra saker för till exempel Bolibompa.

Det krävs ett stort tålamod för att kunna arbeta med samma scener, som sammanlagt resulterar i dryga tio minuter färdig biofilm, under flera månader. Arbetet är krävande, minsta finjustering får effekt.

– När vi avslutade jobbet och öppnade champagnen så sa både jag och medarbetarna att vi kände oss snöblinda! Bokstavligen i det här fallet. Det är viktigt att få distans, gå in och jobba lite på andra projekt i huset, bara för att tvätta ögonen. Man får tunnelseende.

Hur var det att se resultatet på bioduken?

– Verkligen skitkul. Det är den första produktionen av den här storleken som jag har varit ansvarig för. Vi hade bara sett de sekvenser som vi jobbade med, det var första gången vi såg filmen som helhet. Det var lite nervöst, framförallt när det gällde vad de andra som jobbat med filmen presterat. Jag vill ju inte att våra saker ska se sämre ut än någon annans! Men vi klarade oss alldeles utmärkt.

När du ser film, kan du koppla bort din yrkesroll då?

– Ja, det är jag ganska duktigt på. Fast ibland får jag kämpa lite extra. Men jag försöker koppla bort och fokusera på historien, helheten. Det finns naturligtvis filmer jag ser för effekterna, inte för manuset.

– Jag har svårt för filmer där man gör effekter för effekternas skull. Då är man ute på hal is. Det är storyn som ska driva filmen.

Vad jobbar du med för andra projekt för stunden?

– Nu jobbar jag med en HBO-serie som heter Black Sails. Vi är delaktiga i tre avsnitt av säsong tre. Den handlar om pirater så vi jobbar mycket med vatten och båtar. Lite som Pirates of the Caribbean. Serien har gått väldigt bra i USA med höga tittarsiffror.

– Utöver det har vi flera saker på gång, men inget som jag kan prata om just nu.

Gillar Foo Fighters

Stefan Andersson är 42 år och kommer från Högboda.

Bor med sambo och tre barn i Norrviken, norr om Stockholm.

Lyssnar på:

– Lyssnar väldigt mycket på musik. Just nu är jag inne i en fas där jag nästan bara lyssnar på Joe Bonamassa, en bluesgitarrist. Annars brukar det bli väldigt mycket Foo Fighters.

Tittar på:

– Tittar på Fear of the walking dead just nu. Jag gillar zombies. Har just sett True Detective, fast andra säsongen var inte lika bra som den första.

Läser:

– Mest under sommaren. Det är då jag hinner.

Filmfavorit:

– För mig är magin fortfarande de gamla Star wars-filmerna. Det kommer så mycket oerhört bra filmer hela tiden, Pixarfilmerna till exempel.

Källa: